Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Språkkolumnen: Under 2020-talet kommer jag sluta använda att

Från 2019
Uppdaterad 12.11.2019 10:21.
Minna Levälahti
Bildtext Minna Levälahti är språkvårdare för Svenska Yle och KSF Media.
Bild: Ari Sundberg/SPT

En sak jag är säker på har förändrats i svenska språket under de tio senaste åren är att vi, eller framför allt svenskarna, inte använder ordet att lika mycket i dag.

Ibland får jag frågan om det faktiskt är okej att utelämna ”att” så ofta som svenskarna gör. För det mesta är mitt svar ja. I de allra flesta fall gäller frågan nämligen hjälpverbet kommer att.

För snart sjutton år sedan skrev språkvårdaren Mia Falk att "kommer" tappat sitt "att" i Sverige. Många svenskar var ändå fortfarande skeptiska till ”kommer gå” i stället för ”kommer att gå”, och få finländare sa så.

Men de flesta förändringar i svenskan i Sverige dyker med tiden upp i svenskan i Finland.

Så gick det också med ”att” i ”kommer att”, säger Sonja Vidjeskog, som är lektor i svenska vid Centret för livslångt lärande och en av dem som språkgranskat flest pro gradu-avhandlingar vid Åbo Akademi.

Först syntes hjälpverbet ”kommer” utan ”att” bland unga som studerat eller vuxit upp i Sverige. Sedan bland ålänningarna. Därefter spred det sig till österbottningarna, och till slut nådde det även åbolänningarna och nylänningarna. Vidjeskog uppskattar att det tog tio år.

Snart vanligare med "kommer" utan "att"

I dag är konstruktionen ”kommer gå” så pass vanlig även i skrift att den har etablerat sig.

De yngre generationerna kommer aldrig lära sig lägga in ett ”att”, utan det är fullt naturligt för dem att säga: ”Jag kommer bli rik när jag blir stor”.

Själv både skriver och säger jag ”kommer att”, men det är nog bara en tidsfråga innan mina ”att” blir färre. Jag lägger i varje fall inte längre till ett ”att” i de texter jag språkgranskar.

Ett "att" för mycket

I vissa sammanhang petar vi finlandssvenskar in ett extra att där det inte alls hör hemma. ”Att i satsfläta” brukar man kalla det. Följande mening är ett sådant exempel:

Några större förändringar tror jag inte att har skett.

I den här meningen uppfattas ”att” som onaturligt av de flesta sverigesvenskar. Samtidigt är det många finlandssvenskar som anser att detta överflödiga ”att” måste finnas med för att meningen ska kännas naturlig. Man kan kalla det en finlandism på satsnivå.

Den som är intresserad av att veta mer om att i satsflätor kan läsa Charlotta af Hällström-Reijonens artikel Att va? Om den finlandssvenska satsflätan eller Mikael Reuters bok Så här ska det låta.

Gammal språkfråga

Många språkfrågor som jag får diskuterades redan för tio, tjugo, trettio eller till och med för hundra år sedan. Frågan om att är en av dem.

Att i satsflätor redigerades bort i den finländska författaren Tavaststjernas texter redan i slutet av 1800-talet.

Och den samtida svenska författaren Strindberg skrev meningar utan att: "Så har han gjort i tolv år och så kommer han göra till döddar".

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.

Språkkolumnen

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Vem får färst julklappar i år?

Ordet färst är fullt levande i vårt språk.

Solveig Arle ler mot kameran.

Språkkolumnen: Språkets första hjälpen-låda

Vill du förstå danska, norska och svenska bättre?

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Med tränat loppisöga kan man loppa på loppisar

Vilka ord använder man för att köpa och sälja begagnat?

inzoomat från SAOB på ordet "ni"

Språkkolumnen: Språkförändringar är tecken på att språket lever

Motvilja är en vanlig reaktion på språkförändringar.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Att känna flygskam och smygflyga

Substantivet skam och verbet skämmas har fått ett uppsving.

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Jag självoptimerar med nya ord

Deplatforming och självoptimering blev aktuella 2018.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: När man är själv är man ensam

Många väljer att försöka dölja den ofrivilliga ensamheten.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Man kan inte kila före när man hämtar barnen

Ska barnen hämtas på morgonen eller eftermiddagen?

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Symbolerna som förstärker känslorna

Behöver vi emojier för att uttrycka känslor i skrift?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Professionellt väderprat är som en välkänd melodi

Vi hajar till om uttalet avviker från det vi är vana vid.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Skumläsning ställer stora krav på texterna

Måste webbtexter anpassas så att de tilltalar skumläsarna?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Att lämna i Sverige och i Finland

Får man ”lämna” utan att nämna vad eller vem man lämnar?

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Kommat har stor betydelse

Också professionella skribenter behöver hjälp med kommat.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Ett vårdat mediespråk kräver tid

Så här jobbar språkstödet på Svenska Yle.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Med ord påverkar vi

Våra mest laddade ord är de som sårar och kränker andra.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Hjärtana bankar för rätt böjda former

Heter det flera videon eller videor, flera taxin eller vad?

Språkvårdare Charlotta Svenskberg.

Språkkolumnen: Nu ser vi hashtaggar i nyhetsspråket

Hashtaggarna blir förmodligen flera i framtiden.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Som det heter på god finlandssvenska

Övning ger färdighet om man vill briljera på svenska.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: När det kommer till sånt som en

Gamla uttryck kan få ett uppsving tack vare engelskan.

Språkvårdare Charlotta Svenskberg.

Språkkolumnen: Ordets skönhet kommer inifrån

"Svenskans vackraste ord är himmelsblå."

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Kan man roa sig med partiklar?

Heter det sätt ner dig eller sätt dig ner?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Kejsarens nya språkkläder

Vad lurar bakom det enkla och det komplicerade maktspråket?

Charlotta Svenskberg är mediespråkvårdare vis Svensk presstjänst.

Språkkolumnen: Vart tar vart vägen?

Hur ska man använda vart och var rätt?

Diskussion om artikeln