Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

DuvTeatern firar 20 år - En resa från dramaklubb till prisbelönt konst

Från 2019
Uppdaterad 15.11.2019 13:26.
Roy Eriksson och Sophia Heikkilä kramar varandra i föreställningen "I det stora landskapet".
Bildtext Skådespelarna Roy Eriksson och Sophia Heikkilä repeterar "I det stora landskapet" på Svenska Teaterns scen.
Bild: Hanna Nordenswan

Första gången DuvTeatern satte upp en föreställning som var öppen för allmänheten var 1999. Nu spelar gruppen på Svenska Teaterns stora scen. I “I det stora landskapet” samarbetar DuvTeatern förutom med Svenska Teatern också med Resonaarigroup och Wegelius Kammarstråkar. Teaterns resa till där den är i dag har varit lång.

- När jag tänker på 20 år av DuvTeatern är det nog betydelsen av att fortsätta jobba tillsammans som känns central. Vissa av teaterns skådespelare har haft ett engagemang som sträckt sig över två decennium, säger verksamhetsledare Sanna Huldén.

Mikaela Hasán, konstnärlig ledare och regissör för gruppen, tillägger att den lucka som kanske inte fanns i det finländska teaterlivet för 20 år sedan definitivt finns nu - och den har Duvteatern varit med och skapat.

- Nu finns ett behov och ett intresse och det är det som hänt under de här åren, scenkonsten har öppnat upp för alternativa sätt att berätta berättelser.

Alla som var med redan då kände att det här är något roligt att göra. Det var teater men det var något mer.

Huldén och Hasán har båda jobbat med DuvTeatern sedan 90-talet. Mycket har förändrats sedan gruppen grundades som en dramaklubb.

- Vi i DuvTeatern behöver sällan nuförtiden understryka att det är konstnärlig verksamhet vi håller på med. I början var det inte så, vi mötte ofta ett antagande om att vår verksamhet enbart hade sociala målsättningar eftersom en del av våra skådespelare har funktionsvariationer. Och den här felaktiga uppfattningen behöver jag alltmer sällan möta, utan vi är en konstnärlig teater. Och det känns fint, säger Huldén.

DuvTeaterns konstnärliga ledare Mikaela Hasán, skådespelare Yvonne Heins och verksamhetsledare Sanna Huldén
Bildtext Mikaela Hasán, regissör och konstnärlig ledare, skådespelaren Yvonne Heins och verksamhetsledaren Sanna Huldén.
Bild: Hanna Nordenswan

En viktig plats

Yvonne Heins är en av skådespelarna i DuvTeaterns ensemble. Hon har varit med i 18 år.

- Viktigt för mig är att man får spela, umgås med vännerna och så. Nu har jag blivit en mycket bättre skådespelare.

I "I det stora landskapet" spelar Heins drottning. Med på scenen har hon bland annat Ragnar Bengtström, som varit med i gruppen i drygt fem år.

- Det har blivit något inom mig. Jag har teatern ännu när jag kommer hem och tänker på vad jag hållit på med. Det är en bana jag tänkt på hela mitt liv, så länge mina krafter håller ska jag försöka vara med.

Yvonne Heins drottningkrona på en hylla i Svenska Teaterns garderob.
Bildtext Yvonne Heins drottningkrona väntar i Svenska Teaterns garderob.
Bild: Hanna Nordenswan

För Bengtström har skådespelararbetet i DuvTeatern varit mycket betydelsefullt. Roy Eriksson, som spelar kungen i pjäsen, håller med:

- Man går på scenen och så blir man rollen, man bara blir den.

Det har blivit något inom mig. Jag har teatern ännu när jag kommer hem och tänker på vad jag hållit på med.

Ragnar Bengström på scen i föreställningen "I det stora landskapet".
Bildtext Ragnar Bengtström har flera roller i "I det stora landskapet".

Stora samarbeten

DuvTeaterns ensemble består i dag av 11 skådespelare med olika funktionsvariationer. Gruppen har alltid haft en hög ambitionsnivå och har samarbetat med olika kulturaktörer. Förutom scenkonst har gruppen gjort diktverk, videokonst och fotoutställningar.

- Sen 1999 har samarbetena varit viktiga. Vi öppnade för att i varje projekt ta in utomstående konstnärer, samarbetena har egentligen varit a och o i hela vår verksamhet. Vi möter nya personer och konstformer i varje ny produktion, säger Hasán.

Gruppen har spelat bland annat på och med Nationaloperan, Klockriketeatern och nu på Svenska Teatern.

- Eftersom samarbetena ofta innebär att vi är på någon annans scen betyder det också att vårt sätt att göra teater kommer in på ett annat ställe, i en annan miljö. Och så hittar vi ett nytt gemensamt sätt att jobba tillsammans med dem vi samarbetar med, säger Sanna Huldén.

MikaeIa Hasán regisserar skådespelare "I det stora landskapet" på Svenska Teatern.
Bildtext Mikaela Hasán regisserar gruppen under en minnesrepetition.
Bild: Hanna Nordenswan

Nu är det mer bekant att titta på det inte helt normativa på scenen.

Banat väg åt andra

- I början kommer jag ihåg att publiken ibland inte visste hur man skulle våga titta på det som hände på scen eftersom det var så pass obekant. Det har ändrats, nu är det mer bekant att titta på det inte helt normativa på scenen, säger Hasán.

År 1995 hade Mikaela Hasán precis kommit tillbaka till Finland efter att ha studerat teater i Paris. Hon hade en vän som jobbade på DUV i Mellersta Nyland som hon ringde upp och undrade om man inom föreningen möjligen var intresserade av att starta en dramaklubb.

Det var de, och fyra år senare spelade DuvTeatern sin första föreställning för publik. Sedan 2017 är DuvTeatern också en egen förening.

Karolina Karanen och andra skådespelare förbereder sig för repetitioner av "I det stora landskapet".
Bildtext Karolina Karanen och clownerna.
Bild: Hanna Nordenswan

DuvTeatern har jobbat målmedvetet för att ha den roll de i dag har på det finländska teaterfältet. Både skådespelare, medarbetare, finansiärer och publik har fortsatt att engagera sig i gruppens produktioner.

- Det är lättare nu, men det beror ju på att vi jobbat länge, säger Hulden

DuvTeaterns skådespelare Yvonne Heins speglar sig innan repetitioner.
Bildtext Yvonne Heins förbereder sig för att gå upp på scen.
Bild: Hanna Nordenswan

Arbete som får ta tid

Den första pjäsen, “I häxornas och vampyrernas stad”, var en version av Romeo och Julia baserad på skådespelarnas egna tankar och idéer kring den klassiska texten. Från första början har det varit viktigt för DuvTeatern att basera föreställningarna på ensemblens egna erfarenheter.

- Vår grupp kanske bär på livshistorier som skiljer sig från andra gruppers, säger Hasán.

Niklas Åkerfelt och Roy Eriksson dansar i på scen under repetitioner av "I det stora landskapet".
Bildtext Roy Eriksson och Niklas Åkerfelt dansar och repeterar.
Bild: Hanna Nordenswan

DuvTeaterns sätt att jobba skiljer sig inte nämnvärt från andra teatergruppers, enligt Huldén och Hasán. Samtidigt är gruppen mån om att vara inkluderande och öppen på ett sätt som inte nödvändigtvis är självklart för andra. Och man låter processen ta tid.

Under en minnesrepetition på Svenska Teatern, efter att gruppen inte spelat "I det stora landskapet" på några veckor, samlas alla först i en cirkel för att prata lite och känna av.

Stämningen är god och avslappnad, både skådespelarna från DuvTeatern och Svenska Teatern är avslappnade och genuint nyfikna på hur alla mår.

- Det kanske tar längre tid än kutymen när man jobbar med en teaterproduktion. Och att vi tänker på hur vi kommunicerar så att språket är tillgängligt för alla. Och en så enkel sak som att vi repeterar i utrymmen där alla kommer in. Det kanske inte skiljer oss från andra grupper, men det är saker som är viktiga för oss, säger Huldén.

Ensemblen i "I det stora landskapet" på Svenska Teaterns scen.
Bild: Hanna Nordenswan

Prisbelönt konst

Förutom att DuvTeatern firar 20 år med en kritikerrosad föreställning på Svenska Teatern mottog gruppen också pris av Folktinget på Svenska dagen. Enligt motiveringen gavs priset bland annat för teaterns “insats för det svenska språket i Finland.”

Konstnärliga ledaren Mikaela Hasán premierades också, hon och Svenska Yles pensionerade teaterkritiker Christel Pettersson mottog bägge Svenska Teaterns Skillnaden-pris för att de gjort skillnad på det svenska scenkonstfältet i Finland.

Under minnesrepetitionerna dagen efter prisutdelningen jublar hela ensemblen och läser tillsammans upp motiveringen för Folktingets pris.

Hasán hoppas att umärkelser och den synlighet de ger kan inspirera andra. Huldén å sin sida är glad för att DuvTeatern ses som en teater bland andra teatrar.

- Det som känns betydelsefullt med att få pris är ju känslan av att räknas med, att vara en i mängden. Och hur konstigt det än låter kan det vara skönt att vara en i mängden.

DuvTeaterns resa från dramaklubb till prisbelönt konst

7:07