Det kan ta decennier för förorter att skaka av sitt dåliga rykte - "Jag hade fördomar innan vi flyttade hit" säger Månsasbon Maria

Månsas var en av Helsingfors första förorter. Bostadsområdet med höghusen byggdes på 1950-talet för att lösa bostadsbristen till följd av kriget och flyttningsrörelsen. Stadsdelen har redan länge haft ett dåligt rykte, men nu börjar invånarantalet peka uppåt och ryktet tyna ut.

Maria Sann flyttade för fyra år sen till Månsas med sin familj. Det visade sig att stadsdelen var relativt billig i jämförelse med de närliggande områdena samtidigt som det ligger centralt med goda kollektivtrafikförbindelser.

I dag är Sann förälskad i Månsas, men det har inte alltid varit så.

- Jag hade nog fördomar om Månsas innan vi flyttade hit. Jag tänkte att det var sunkigt och att det skulle finnas stora oroliga gäng som härjade där, men så är det inte. Det finns ett gäng som har en evig sommarfestival i parken men jag tycker att det på något sätt är ganska mysigt, säger Sann.

Månsas är en relativt glest bebyggd stadsdel där träden, buskarna och parkerna står i fokus. De flesta husen är byggda under 1950- och 1960-talet vilket Sann tycker att skapar en viss charm.

- Att bo i Månsas är som att bo i en välskött park där husen ser ut som pepparkakshus i pastellfärger.

Antalet Månsasbor ökar

Antalet svenskspråkiga invånare i Månsas började öka efter 2014 då man började bygga nya bostäder. Det byggdes knappt inga bostadshus mellan åren 1970 och 2010 så byggandet av 250 nya lägenheter under 2010-talet ökade antalet Månasasbor i raskt takt.

En av de främsta orsakerna till att Månsas är populärt bland barnfamiljer är de svenskspråkiga skolorna, daghemmen och eftermiddagsaktiviteterna i området.

- Det finns väldigt bra svenskspråkiga daghem och skolor i området som ligger nära varandra. Dessutom har jag hört att det är många som tar sig till Månsas ända från Botby för att få svenskspråkig hälsovård, säger Sann.

Svenskspråkiga flyttar till Månsas nu mer än vad de gjorde för tio år sedan, men det samma gäller finskspråkiga.

Trots det ökade invånarantalet har Månsas länge präglats av ett dåligt rykte, speciellt under 1980-talet.

- Jag tycker inte att det dåliga ryktet stämmer, men det finns något charmigt i att ha ett dåligt rykte, skrattar Sann.

Stadsdelens dåliga rykte har i första hand kretsat kring alkoholism och droger.

- Självklart finns det ett illamående här, det är helt tydligt men nog finns det ju alkoholister i Rödbergen också. Jag anser inte att det finns betydligt mycket mer av dem här än någon annanstans, säger Sann.

"Det uppstod en hård kritik mot förorter redan på 70-talet"

När förortsbygget inleddes i Finland på 1950-talet byggdes de främst i huvudstadsregionen och i landets större städer. Mot 1960-talet, i takt med urbaniseringen, flyttade allt fler finländare från landsbygden till de större städerna.

Det fanns ett stort behov av bostäder och lösningen var att bygga nya bostadsområden i utkanten av städerna vilket ledde till att förortsbygget spred sig även utanför de större städerna. Under 1970-talet accelererade migrationen inom Finland och det uppstod en massproduktion av bostadsområden.

- I slutet av 1970-talet uppstod det en stark kritik mot den här typen av områden framför allt eftersom media började beskriva vissa förorter som problemområden, säger Mats Stjernberg, äldre forskare på Nordregio.

- När man i början av 1950-talet såg förorterna som en förbättring av bostadsstandarden och som ett steg mot ett modernare samhälle, började man under 70-talet förknippa dem med problem och vissa förorter började få dåligt rykte, säger Stjernberg.

Enligt Stjernberg påverkar socioekonomiska orsaker både vår syn på förorter och vår vilja att flytta till dem. Han påpekar att studier ofta visar att förorter hamnar i den kategorin som är minst eftertraktad på bostadsmarknaden.

- Om man tar en titt på Helsingfors bostadspriser ser man att samtidigt som priserna i centrum stigit markant under de senaste åren, har priserna i till exempel östra Helsingfors stigit relativt lite. Det här berättar ju att de områdena kanske inte är de mest attraktiva och eftertraktade, säger Stjernberg.

Ryktet sitter kvar länge

Som en av de första förorterna har Månsas en anrik historia - både på gott och ont. Att bli av med ett dåligt rykte och en viss stigmatisering kan ta flera decennier.

- Många av de områden som har ett dåligt rykte eller en svag socioekonomisk profil är områden som har haft det sedan slutet av 70-talet, säger Stjernberg.

Så har det varit även för Månsas, men i dagens läge verkar det som att stadsdelen lyckats skaka av sig det dåliga ryktet och satsar på att profilera om sig.

Det finns ändå en stor skillnad mellan hur invånarna och utomstående ser på en förort.

- Allmänheten brukar basera sina uppfattningar på det som skrivs i media och allmänna stereotypier, medan dom som bor i stadsdelen upplever området mycket mer positivt, säger Stjernberg.

Han anser att förorternas roll i framtiden är en viktig samhällelig fråga. Exakt hur områdena kommer att utvecklas är det ändå omöjligt att svara på.

Maria Sann lever i hoppet om att Månsas ska få förbli orört även om invånarantalet ökar.

- Man blir ju lite konservativ när man har förälskat sig i ett ställe och då vill man inte att de ska förändras hemskt mycket. Det är så fint som det är nu, säger hon och ler.

Köpcentret revs - barerna försvann

Rolf Sirviö har bott i Baggböle, alldeles intill Månsas i närmare 30 år. Då det gamla köpcentret i Storkärr revs för fyra år sedan försvann barerna och deras dagliga besökare.

- Den största skillnaden som skett här under åren är nog det att köpcentret revs. Där försvann ett par barer som var ganska frekventerade, säger Sirviö.

Trots stadsdelens dåliga rykte har Sirviö aldrig känt sig osäker eller känt att han måste hålla ett extra öga på var barnen rör sig.

- Våra barn rörde sig inte så mycket utomhus, de trivdes hemma, men jag tänkte nog inte extra mycket på att det skulle vara på något sätt farligt, säger Sirviö.

Enligt Sirviö är Månsas som vilken stadsdel som helst.