Norrena & Frantz: "Jag undrar i denna dag vad som hänt om jag inte fegat ur"

Den är trixig, kärleken. Den kan blossa upp lite när som helst. Och var som helst.

I mötesrummet på jobbet. I studielivet. På paradisön.

Och lika hastigt kan den försvinna.

Den ena kanske är upptagen på annat håll. Det kan finnas ett geografiskt avstånd som ställer till det. Omständigheterna gör att romansen aldrig blir ett egentligt förhållande.

Ofta verkar det också vara rädsla som sätter käppar i hjulet.

Ska jag våga ta klivet, erkänna mina känslor och riskera att bli sårad? Tänk om jag väljer fel!

När Relationspodden Norrena & Frantz efterlyste publikens erfarenheter av det som på engelska kallas "the one that got away" fick vi tar del av en massa passionerade, melankoliska och väldigt mänskliga berättelser.

Av dem publicerar vi ett urval här. Se till att ha näsdukar inom räckhåll!

Kunde fyllestrulet ha blivit något mer?

Hade en bästis i gymnasiet som det på slutrakan blev något pinsamt fyllestrul med.

I efterhand har jag dock tänkt att om vi skulle ha skött det lite mindre klumpigt kunde de kanske ha blivit en lyckad kärleksrelation istället.

Killkompisen 39år

Känns som att vara mentalt otrogen att tänka på honom

Vi umgicks i samma kretsar i högstadiet, var on/off under gymnasietiden - när jag var romantiskt intresserad av honom så var han inte intresserad av mig och vice versa.

Sedan slutade vi umgås av nån anledning. Det bara rann ut i sanden. Många av mina närmaste vänner var SÄKRA på att det ändå skulle bli han och jag nån dag.

Nu är han gift och har ett barn. Jag är sambo och har ett barn. Men ibland tänker jag att det borde ha blivit vi…

Vi var varandras bästa vänner (av motsatt kön) och hade samma humor och allt var så lätt med honom.

Ibland tänker jag också att om han skiljer sig och mitt förhållande går i kras så skulle jag försöka återuppta kontakten.

(Hjälp. Känns nästan som att vara mentalt otrogen.)

Han va min bästa vän, 33 år

Mitt livs stora misstag, romansen knäckte mig

Medverkade i en teaterproduktion för några somrar sen och blev ganska direkt förälskad i en i ensemblen.

För att undvika en konstig stämning valde jag att ej agera på det, men det var lättare sagt än gjort då jag inte kunde slita blicken från personen.

Det blev dags för den första föreställningen och som i en romantisk film slutade kvällens fest med att vi plötsligt var ensamma.

Inget mer seriöst hände men vi vaknade bredvid varandra ändå. Kan ärligt påstå att jag aldrig varit lyckligare. Men på grund av mitt dåliga självförtroende blev det aldrig något mera mellan oss.

Man brukar ju säga att: "better to have loved and lost instead of never having loved at all", men personligen ser jag det hela som ett av mitt livs största misstag.

Det hela knäckte mig verkligen.

Anonym ungvuxen

Vi träffades på Waskia

Vi träffades på dansgolvet på nattklubben Waskia nyårsaftonen 1995. Jag var ung, 22 år, fri och äventyrslysten, bodde utomlands och var hemma över julen.

Du var fruktansvärt snygg och min väninna blev först intresserad men du såg mig. Vi tillbringade kvällen och natten tillsammans.

Vi semestrade i Asien tillsammans en vecka och höll kontakt via telefon. Sedan rann kontakten ut i sanden.

Jag flyttade hem till Finland, hittade en annan man och köpte hus. Du tog kontakt men jag avvisade dig.

Sedan gick det sakta upp för mig i livet vad kärlek innebär. Det var du som var min stora kärlek!

I dag är jag skild och har försökt återuppta kontakten med dig, men får ingen respons.

Har jag bara förstorat upp allt? Eller var det ömsesidig äkta kärlek under usla omständigheter?

Kommer jag någonsin att få ett svar och kommer jag någonsin att kunna glömma dig?

Camilla 46 år

Jag missade min chans, men det slår fortfarande gnistor mellan mig och min kollega

Han och jag jobbar inom samma bransch men i olika städer. Första gången vi träffades blev jag lite förtjust i honom. Men när jag insåg att han var gift förträngde jag hela tanken.

Ändå kunde han ibland skicka något meddelande på fb och han var alltid lika rolig att skriva med. Vi höll det på ett "kompisplan".

Efter en tid träffade jag en annan och började sällskapa. Vårt förhållande blev snabbt väldigt stormigt och jag mådde dåligt.

När vi till sist gjorde slut började jag och Han skriva. Väldigt ofta, väldigt länge. Det var djupa och sensuella samtal. Han var en sån som förstod. Alltid.

Tyvärr var han fortfarande gift, fast deras förhållande knakade i fogarna.

Min ex-pojkvän började ha kontakt med mig igen och till slut bestämde jag mig för att gå tillbaka till honom.

När vi cirka 9 månader senare försökte få barn meddelade Han (kollegan) att han ska separera.

Jag kunde inte låta bli att tänka på ifall jag gjort rätt och att jag nu skulle ha haft min chans.

När vi ser varandra på jobbet slår det nästan gnistor om oss och båda blir pirriga med fjärilar i magen.

Idag har jag två underbara barn med min pojkvän och vi har ett helt bra förhållande.

Om vår familj nån dag splittras hoppas jag det är Honom jag kommer att leva med.

I alla fall vill han att jag ska komma till honom om jag nån gång blir singel, han har inte heller gett upp tanken om oss.

Kvinna 33

Vi kysstes under en säng

Det är nu precis fyrtio år sen. Jag var 23 och han 21. Vi började umgås eftersom hans bästa kompis var tillsammans med min och vi festade ganska mycket.

På en fest ett veckoslut då han var hemma från sina studier på annan ort kröp vi under en säng och låg där och kysstes passionerat. Det var enda stället i lägenheten där vi fick vara ifred!

Efter den händelsen var jag ohjälpligt förälskad i honom. Men jag hörde också att han hade något på gång med en flicka på sin studieort.

Så kom den allra sista kvällen den sommaren. Den kvällen berättade han för min kompis att han inte visste hur han ville ha det. Han var nog lite mera kär i mig, sa han, men vi fick liksom aldrig till det.

Jag tror att om jag den kvällen hade svalt min stolthet och berättat för honom att jag var kär i honom så hade allt kunnat bli annorlunda.

Lilla My 62 år

Vad hade hänt om vi varit nyktra?

Under min studietid lärde jag känna en kille. Vi hade några gemensamma kurser och var ofta på samma fester.

Under dessa fester hade vi ofta intressanta diskussioner, dansade tillsammans och kunde fyllehångla långt in på natten. Ibland sov jag också över hos honom utan att något annat riktigt hände.

Vi båda är blyga personer utan alkohol, så vi umgicks aldrig utanför dessa fester. På universitetet hälsade vi bara snabbt på varandra.

Efter några månader flyttade jag utomlands, och först då började han kontakta mig på Fb. Han tyckte det var synd att jag hade flyttat utomlands för en så lång tid.

Efter en tid blev våra diskussioner allt kortare och färre. Jag lärde känna en ny man och han hade också inlett ett nytt förhållande.

Jag funderar ofta på hur livet hade sett ut idag om någon av oss bara hade vågat ta steget att ta en ordentlig (nykter) diskussion innan jag var the one who got away och flyttade utomlands.

Det känns som om han alltid kommer att vara det där stora frågetecknet i mitt liv.

Kvinna 28

Jag åkte hem efter en romantisk sommar

En sommar för flera år sedan jobbade jag utomlands. Någon vecka in i jobbet träffade jag en kille som jobbade på hotellet i samma by som jag.

Sakta men säkert drogs vi till varandra och efter att vi kysstes på dansgolvet fanns det ingen återvändo.

Vi sov över hos varandra och han erbjöd mig till och med att flytta in hos honom när jag hade problem med min hyresvärd.

En månad hann vi vara tillsammans innan det var dags för mig att åka tillbaka till Finland.

Min sista kväll där bad han mig stanna, flytta ihop med honom och strunta i att avsluta mina gymnasiestudier. "Hälften av ungdomarna i det här landet tar aldrig någon examen!", sa han. Jag var 18 år gammal, han var 19.

Nästa morgon tog jag flyget hem till Finland. Två veckor senare hade han en ny flickvän.

Flickan som åkte hem, 24 år

Kärleken som aldrig blev av

35:55