Det efterlängtade kungliga dramat The Crown är tillbaka i ny men precis lika bländande förpackning
The Crown fortsätter berätta den medryckande historien om drottning Elizabeth II nu med helt nya skådespelare och med Oscarsvinnaren Olivia Colman i huvudrollen.
I nästan två år har fans tvingats vänta på den tredje säsongen av serien som följer den brittiska kungafamiljen och deras liv från 1950-talet fram tills idag. Varje säsong sträcker sig ungefär tio år men den här säsongen är den längsta hittills då den tar vid år 1964 och slutar 1977.
Handlingen utspelar sig alltså under kalla kriget och samtidigt står också Storbritannien vid ett slags vägskäl. Tidigare statsministern och landsfadern Winston Churchill ligger på sin dödsbädd. Landet är svårt skuldsatt, det långa konservativa styret går mot sitt slut och allt fler kritiska röster börjar höjas mot kungahusets och monarkins legitimitet.
Att säsongen inleds med det jämna parlamentsvalet år 1964 då mycket stod på spel gör det också nästan omöjligt att inte dra paralleller till verkligheten och till att britterna i december igen går mot ett ödesval. Det är verkligen förändringens vindar i luften.
Förtrollande skådespelarinsatser
Men det är inte bara det brittiska samhället som förändras. Hela rollbesättningen i serien har också bytts ut för att skildra att kungaparet nu befinner sig i medelåldern och att barnen Charles och Anne blivit vuxna.
Som drottning Elizabeth II ses den förtjusande Olivia Colman som tar över efter Claire Foy som spelat drottningen de två senaste säsongerna. Colman som ifjol charmade i rollen som en annan drottning, nämligen drottning Anne i filmen The Favourite, gör som väntat ingen besviken. Hon fullkomligen briljerar här i sin rolltolkning som den återhållsamma och propra drottningen.
Drottningens excentriska och festglada syster prinsessan Margaret spelas inte längre av Vanessa Kirby utan av Helena Bonham Carter som är som gjord för rollen. Bonham Carter lyser särskilt i avsnittet där hon reser till USA och charmar alla hon möter och festar till det ordentligt med president Lyndon B. Johnson.
Både visuellt och dramaturgiskt snyggt
Serien fortsätter vara ett episkt kostymdrama som är både visuellt läckert och snyggt berättat av serieskaparen Peter Morgan. Berättarstilen sammanväver skickligt kungafamiljens ofta komplicerade relationer sinsemellan med stora historiska skeenden.
I den här säsongen skildras bland annat månlandningen och KGB-spioner. Men det som berörde mig personligen starkast var den fruktansvärda olyckan i walesiska staden Aberfan där kolmassa rasade ner över en skola. Över 140 personer miste livet, de flesta av dem barn.
Prinsen hittar kärleken
I den tredje säsongen börjar den yngre generationen av kungafamiljen ta allt större plats. Bland annat får man följa med Charles som installeras till prins av Wales och träffar den stora kärleken, sin andra fru Camilla Parker-Bowles.
Men den som ivrigt väntar på att få se prinsessan Diana får dessvärre hålla sig en stund till. Jag är nog därför inte ensam om att redan längta tills nästa säsong då den ikoniska prinsessan äntligen dyker upp. Då gör också Margaret Thatcher (Gillian Anderson) entré.
En annan orsak som gör att jag ser fram emot kommande säsonger är att händelserna snart börjar vara sådana som jag själv minns, vilket gör det särskilt kittlande. Utifrån vad jag sett hittills är jag också övertygad om att serien kommer fortsätta leverera.