Därför skrev Finland fotbollshistoria – här är fem orsaker till att det blir en slutspelssommar
EM-biljetten är bokad efter ett kval som vi aldrig glömmer. Varför gick det vägen den här gången för fotbollslandslaget? Yle Sporten listar fem anledningar till att Finland får ladda för en slutspelssommar.
1) Tränarikonen Markku Kanerva
För mindre än tre år sedan var Finland en hånad och utskrattad fotbollsnation … eller ordet fotbollsnation är härmed gravt felanvänt. Finländsk fotboll var slagen i spillror efter ett helt år utan en enda seger.
Hasse Backe flyttade på sig och Markku Kanerva tog över förbundskaptenskepsen. På ett knappt år hade han förvandlat Finland till ett vinnande lag igen. Landslaget avslutade VM-kvalet med fyra raka matcher utan förlust – bland annat hemmasegern mot Island som Kanerva i efterhand har pekat ut som en vägvisare för framtiden.
Två år efter lättnaden mot Island har Markku Kanerva fört landslaget till en historisk bedrift. Han har fått spelarna att tro på sig själva, på gruppens inre styrka och lagets kollektiva arbetsmoral.
Kanervas vänner frågade honom innan han tackade ja till tränarjobbet varför han är beredd att hoppa ner i en varggrop. I december 2016 ville ingen ta i landslaget med tång – Markku Kanerva såg möjligheterna och äran i uppdraget.
Efter ett liv i Bollförbundets tjänst fick han äntligen chansen att sätta sin prägel på A-landslaget. Nu är han ikonisk i finländsk idrott – och det är fullständigt omöjligt att blunda för Kanervas roll och betydelsen av det mjuka ledarskapet.
2) De vackra bilderna av kollektivt arbete
Det har varit snudd på rörande att se landslaget spela i det här EM-kvalet. En kollektiv beslutsamhet har präglat så gott som varje match – med ord som följsamhet, metodik och arbetsinsats som mantran.
Klyschan “laget före jaget” är sliten, men passar väl in på den här relativt stjärnfattiga truppen. Spelarna har förstått att det inte finns något alternativ om slutspelsdrömmen ens ska vara realistisk och rollfördelningen på planen har fungerat till hundra procent.
Paulus Arajuuris glidtacklingar och segergester när brytningarna sitter, Teemu Pukkis intensiva slit i presspelet, kantspelarnas hundraprocentiga vilja att ge understöd till försvaret – och de gemensamma segerfesterna med supportrarna. Där är bara några bilder av hängivenheten.
EM-kvalet har varit ett lagarbete. Enkelt uttryckt kunde den historiska slutspelsplatsen knappast ha ordnats på ett mycket mer finländskt sätt.
3) Landslaget har hittat en målskytt
Ett utmärkt kollektiv behöver också sina profiler. Teemu Pukki har blivit ansiktet utåt för hela Finlands EM-kval.
Norwich-anfallaren har gjort merparten av landslagets fullträffar i kvalspelet, och många av målen har varit rena rama fotbollsgodiset. De kyliga avsluten har avlöst varandra och de har dessutom varit direkt avgörande i flera av dusterna.
Ett lag behöver en målskytt och utan Teemu Pukki hade Finland knappast stått här nu. Många av spelarna har varit alldeles strålande genom hela kvalet – tvåvägsmittfältaren Glen Kamara, mittbackarna Joona Toivio och Paulus Arajuuri, snidaren Robin Lod – men det är Pukki som har stått för slutprodukten.
När han dessutom löper kolossala mängder för lagets bästa kan man bara tacka för showen.
4) Ett gäng fyllt av vänner
Den avslappnade stämningen i landslagstruppen har ingen som rört sig runt laget kunnat missa. Ofta har spelarna lyckats skapa en bild av att de är ett stort kompisgäng – och det är också en korrekt uppfattning.
Här är det än en gång Markku Kanerva som ska tillskrivas en stor del av förtjänsten. Han bryr sig om spelarna och har satsat på att de ska ha roligt under landslagslägren. Uppladdningen inför matcherna har brutits av med att spela frisbeegolf, gå på kafé, ha övningar i att uppträda och mångkamper i grupp.
Det låter enkelt och är enkelt, men för just den här spelargruppen har det varit oerhört effektivt. Markku Kanerva är inte världens bästa fotbollstränare, men för de här spelarna har hans metoder varit idealiska.
5) Stolpe in hela vägen
Mitt i fotbollsyran kan vi inte blunda för ett faktum. Efter decennier av stolpe ut har landslaget haft marginalerna på sin sida den här gången.
Det började egentligen redan i vintras när kvalgruppens andrahandsfavorit Bosnien-Hercegovina tappade en tvåmålsledning hemma mot Grekland och i samma match fick mittfältsmotorn Miralem Pjanic utvisad. Pjanic var avstängd i bortamatchen mot Finland – och det utnyttjade finländarna maximalt.
I oktober saknade Armenien sin överlägset bäste spelare Henrich Mchitarjan på grund av skada. Då sjönk armeniernas chanser att överraska rejält i Åbo – och ett par dagar tidigare tappade samma Armenien dessutom poäng borta mot Liechtenstein utan Mchitarjan.
Och då har vi inte ens nämnt det kroniska kaoset i grekisk fotboll.
Finland har egentligen gjort sitt – med hemmasegern mot Bosnien-Hercegovina som den gyllene insatsen. Efter den matchen konstaterade spelarna att de verkligen tror på mer. Resten skötte de med bravur.