James MacDonald - ståuppkomikern som blev man och finsk framför publikens ögon
James Lórien MacDonald är bekant med känslan att vara mellan olika världar. Han växte upp i Kanada, flyttade till Finland som vuxen och påbörjade sin könskorrigering här samtidigt som han etablerade sig som ståupp-komiker. Och skämtade om alltsammans under processen.
Att göra en könskorrigering och samtidigt uppträda med komedi framför en publik varje vecka är inte så lite utlämnande. Att dessutom släppa in ett dokumentärteam i sitt hem och orientera sig i ett nytt land lyfter processen till en ny nivå. För standup-komikern James MacDonald förändrade detta inte bara honom själv, utan också hans sätt att göra komedi.
- Det gav mig väldigt mycket självförtroende som komiker för att jag kunde prata om något jag visste att de flesta i publiken inte visste något om. På sätt och viss gav det mig en fördel, för att människor hålls intresserade. Jag fick lära mig att jag inte kan prata för hela trans-communityn. Det är svårt, för människor förenklar, de ser dig och säger “jaha, så där tänker alla transpersoner” och så är det ju inte.
Å ena sidan kände han att trans-processen var hans privatsak, men samtidigt fanns en press att både utbilda, normalisera - men också få styra sin egen berättelse. Dessutom fanns faktorer i könskorrigeringsprocessen som helt enkelt var roliga.
- Jag tänkte att de här sakerna som händer mig är så konstiga och de roligaste sakerna som händer mig är definitivt på grund av korrigeringen så jag kan lika gärna ta med dem upp på scen.
Att prata om sin egen erfarenhet gör det enklare att få publiken på sin sida och att hålla kvar deras intresse, säger MacDonald. Men ibland kör han komedi utan att nämna trans på något sätt.
- Ibland gör jag ett set och nämner det inte alls, för att bevisa för mig själv att jag är rolig också utan det.
Sårbar på film
Förutom att James MacDonald skämtar om sin transresa och själv väljer vad han delar med sig av, släppte han också in dokumentärfilmaren och vännen Aira Vehaskari och hennes kamera i sitt liv. I filmen Manning Up får publiken se de stunder regissören valt ut under flera års tid, från att MacDonald började ta testosteron till den person han är i dag. För MacDonald var processen både hemsk och underbar.
- Jag tänkte att om jag gör det här nu i dokumentären och sen behöver jag aldrig göra det igen.
Det fanns stunder då han tvekade, som när regissören meddelade att hon vill filma när MacDonald vaknar på morgonen. Hon var också med när MacDonald tar av sina bandage för första gången efter bröstoperationen. Men trots att det var skrämmande att visa sig sårbar är MacDonald nöjd med slutresultatet.
- Generellt är jag rätt privat som person. Men de där stunderna är gjorda med ett mjukt perspektiv, jag känner mig inte utnyttjad eller blottad. Och att ha med de där privata stunderna kan ha hjälpt då jag bara pratar - tanken att de redan sett mig i underkläderna, då kan jag lika gärna prata om mina känslor!
MacDonald skrattar. Det var det mest stereotypt finska han sagt under hela intervjun; oviljan att som man prata om sina känslor.
Från Kanada till Finland
Under sin resa som transman har MacDonald också skiftat från kanadensare till finländare. Hans mamma är finsk men MacDonald växte upp i Kanada och flyttade till Finland först under universitetsstudierna. Att börja se sig som finländare har inneburit en annorlunda förändringsprocess. MacDonald säger att han fortfarande känner sig som en invandrare.
- Det verkar vara mitt livs historia, att ständigt känna mig mellan olika ting [eng. states].
Under uppväxten fanns den finska kulturen närvarande i Kanada. Under jultid fick MacDonald pyssla halmprydnader och när han besökte kompisar undrade han var deras halmbock stod.
Samtidigt har han missat all den kulturen man tar del av omedvetet. När han flyttade till Finland kunde han 20 finska ord och insåg att när han går till en karaokebar känner han inte igen sångerna, medan alla andra lärt sig dem nästan omedvetet.
- Min mamma varnade mig för att åka tillbaka till Kanada. Men hon visste, för hon hade ju flyttat dit. När man bott i ett annat land känns det inte som vanligt när man åker tillbaka, för nu vet man att det inte är det enda sättet att leva på.
Förebild
Trots att James MacDonald har öppnat upp väldigt privata delar av sitt liv till offentligheten känner han att det varit värt det, för han har kunnat hjälpa andra.
Då han för flera år sedan kom ut som trans i ett inlägg på Facebook hade han väntat sig att förlora en del vänner. Men responsen var enbart positiv. Enligt MacDonald hade andra människor redan banat väg vid det skedet, och det känner han nu att han gjort på komikerscenen i Finland.
- Om någon tror att jag bara är en transkomiker - vad nu sen det är - är det irriterande, men samtidigt kan jag inte åtskilja vem jag är från mitt jobb. Jag kan inte stå där utan att människor läser in att det är en transperson som pratar. Så jag kan aldrig komma undan vem jag är i min komedi.
Fler vågar i dag öppet vara sig själva - och skämta om det. MacDonald säger att han i början inte insåg hur stor pressen att vara en förebild skulle vara.
- Jag kan bli trött på att göra transmaterialet, men varje gång jag tänker att jag ska sluta kommer det fram en ung person som vill prata om sin egen erfarenhet och behöver någon att prata med. Och det är så enormt, så stort för mig att det inte finns en chans att jag slutar.
