"I Österbotten vilar man mera mot traditionen" menar Jakobstadtrumpetaren Rickard Slotte medan helsingforsiska band står för den nydanande Suomijazzen

Det verkar vara någonting särskilt på gång på jazz-scenen i Finland just nu. Under de senaste åren har det dykt upp en räcka nya band med unga musiker, som utan att direkt bryta mot traditionen, ändå lyckas låta annorlunda och har ett eget tilltal.

Om den stereotypa Suomirockaren är en jeansklädd man från Tammerfors och Suomirapparen en loj förortsbo, vem är då Suomijazzaren?

Den frågan är inte helt enkel att svara på.

Jag tror att en avgörande faktor här är att det uttryckligen är fråga om jazz-BAND. Att man ser sig som ett kollektiv snarare än som enskilda musiker som del av en viss tradition.

Individuellt skickliga musiker

Jag menar, skickliga jazzmusiker har det alltid funnits i Finland och med jämna mellanrum har en yngre generation tagit över och fört musiken vidare.

Men tidigare har man ofta lyft fram först och främst individer, som till exempel saxofonisten Eero Koivistoinen eller pianisten Olli Ahvenlahti.

Eller varför inte Chrisse Schwindt och Otto Donner med flera för att nämna några namn från 1960-70-tals generationen.

Och när vår jazzscen genomgick en märkbar generationsväxling vid inledningen av 2000-talet, så handlade det fortfarande om vissa enskilda musiker, till exempel Verneri Pohjola, trumpet, och trummisen Teppo Mäkynen, som spelade i varierande sammansättningar snarare än i stadigvarande band.

Kring början av 2000-talet genomgick vår jazzscen en märkbar generationsväxling

Visserligen kan man peka på undantag som saxofonisten Timo Lassy; han grundade redan i ett tidigt skede en egen kvartett som fortfarande spelar ihop. Med Teppo Mäkynen på trummor förresten.

Så det är kanske delvis missvisande att ensidigt framhäva individens roll.

Men då gruppen dessutom går under namnet Timo Lassy Quartet, så finns det en risk för att man inte ser skogen för träden, så att säga.

Jazzband på kommande?

Att någonting håller på att förändras märker man snabbt om man tar fasta på att några av de mest lovande unga namnen som följt upp sina debutskivor och håller på att etablera sig på Helsingfors-scenen, är uttryckligen band.

Nämligen Bowman Trio, Katu Kaiku och Ok:ko.

Det här är en av de intressantare insikterna som kommer fram då jag intervjuar de här banden för programmet Fokus på den nya unga Suomi-jazzgenerationen. (Du kan lyssna på programmet via länk i slutet av artikeln.)

Stadig bandverksamhet i motsats till jamtradition och tillfälliga projekt

Det är trummisen i Bowman Trio, Sami Nummela, som också skriver merparten av gruppens låtar, som är först med att påpeka hur viktigt det är att hålla igång en stadig bandverksamhet också inom jazz.

- Som motvikt till en livfull jamtradition, som också är en viktig del av jazzen, så ger en stadigvarande bandverksamhet helt andra möjligheter åt musikerna.

När du lär dig känna dina bandmedlemmar efter att ha spelat ihop en längre tid, så litar du på dem och vågar ta risker och kasta dig ut i det okända, vilket i sin tur leder till att musiken utvecklas

Sami Nummela/Bowman Trio

En mycket intressant poäng, tål det att upprepas och Sami Nummela tycker sig faktiskt ha märkt att någonting är på gång i och med den yngre Suomi-jazzgenerationen.

Stadig bandverksamhet bidrar till att hitta ett eget uttryck

Tomi Nikku, bandets trumpetist, är inne på samma linje och nämner till exempel trion Mopo, som firar 10-årsjubileum och vibrafonisten Panu Savolainens Herd, som har varit med minst lika länge.

Beatles är en större helhet än summan av de enskilda medlemmarna

Sami Nummela/Bowman Trio

Och för att sedan också ta ett självklart exempel utanför jazzens område så lyfter Sami Nummela fram The Beatles, som han definitivt anser vara en större helhet än summan av de enskilda medlemmarna.

- Den magi som finns i såna här legendariska sammansättningar beror på att man helt enkelt vågar ta risker i ett band och experimentera på ett annat sätt än i ett mer projektartat sammanhang, menar Sami.

Han ser det som en glädjande utveckling att den nya generationen satsar på stadigvarande bandverksamhet med avsikt att söka och hitta det där egna tilltalet inom jazzfältet.

Vad gäller Bowman Trio har man talat om termen “loft jazz”. Det här kan vara värt att återkomma till och reda ut.

Jazz-scenen i Österbotten

Men vid sidan om de nämnda banden från Helsingfors-scenen träffade jag Rickard Slotte, en trumpetist från Jakobstad.

Också i Österbotten går det bra för jazzen, hävdar han:

Jazzen i Österbotten mår riktigt bra, och det mycket tack vare Svenska Kulturfonden, som varit väldigt givmilt inställd till många olika projekt

Rickard Slotte

Ett projekt där Slotte medverkat är Ostrobothnia Jazz Sextet, som för ett par år sedan gav ut skivan Hotel Astor med fina versioner av den argentinska tangomästaren Astor Piazzollas kompositioner i jazztappning.

Här är det visserligen pianisten Ralf Nyqvist som gjort arrangemangen och det är också han som står för titellåten, undantagsvis en egen komposition.

Men den grupp där jag först stötte på Rickard Slotte heter Melomatic Orchestra, som debuterade år 2016 med skivan Cloud Surfing.

- Jo, det är min egen kvintett, berättar Rickard Slotte, det är jag som har komponerat alla låtar och hållit i trådarna och ansökt om fondpengar och sökt spelningar, så man kan nog säga att det är min orkester.

Melomatic Orchestra - en klassisk jazzkvintett

De övriga bandmedlemmarna är Jonas Rintala på tenorsaxofon, Patrick Wingren, piano, Erik Lillkung, trummor och Johnny Åman på bas.

En riktig klassisk jazzkvintett med andra ord

Därtill spelar Rickard Slotte ytterligare som frilans i diverse band och projekt och nämner bland annat sin namne, sångaren och låtskrivaren Rickard Eklund vars skiva han spelar på.

En egen bubbla

Så visst finns det verksamhet på den österbottniska jazzscenen. Men fullt så positivt, som han inledningsvis låter förstå, ser Rickard trots allt inte på läget:

- Problemet är, fortsätter han, att vi är lite i vår egen bubbla. Det är samma människor som spelar ihop för samma publik, på samma ställen år ut och år in.Vi borde få igång någon slags export, menar han.

Och när jag frågar om inte Österbotten ens är närmare Sverige, som man kunde föreställa sig, svarar han att han inte kan påstå sig ha märkt av något sådant.

Det är jättehård konkurrens över allt, både i Finland och i Sverige

Rickard Slotte

Rickard Slotte önskar att band och artister från Österbotten skulle få komma ut mera och spela - både till Sverige och till det finska Finland.

Mer nydanande jazz i Helsingfors?

Vad kan han då se som utmärkande för jazzen i Österbotten, vad skulle han säga att skiljer den från till exempel Helsingfors-scenen?

Generellt sett kanske vi vilar mera på traditionen i Österbotten

Rickard Slotte

- Nja, det görs ju ganska mycket olika sorts jazz i Österbotten, säger han till att börja med. Och jag är kanske inte så insatt, jag lyssnar inte så mycket på finsk jazz som jag borde, jag är fortfarande så begeistrad av traditionen från 50- och -60-tals jazz.

Och det är väl just det här som är pudelns kärna:

- Generellt sett kanske vi vilar mera på traditionen i Österbotten, menar Slotte.

- Medan man i Helsingfors, som jag har uppfattat det, gör mera modern och konstnärligt nydanande jazz, ja... jag vet inte.

Men kanske ligger det något i det?

Trumpet, bas och trummor - en ovanlig sammansättning

För att ta ett exempel, kan vi återgå till Bowman Trio. Gruppen består alltså av Tomi Nikku, trumpet, Joonas Tuuri på bas och Sami Nummela trummor.

En ensam trumpet vid sidan om rytmsektionen är om inte direkt nydanande, så i alla fall lite ovanligt om man jämför med mer traditionella sammansättningar inom jazz, som till exempel kvintetten (jämför Melomatic Orchestra) eller pianotrion.

När jag påpekar det här för Tomi Nikku håller han med.

- Jo, det stämmer nog, det finns inte allt för många band med den här sammansättningen, men från början handlade det mer om att det helt enkelt var kul att spela ihop.

Lyckad personkemi var alltså den avgörande faktorn snarare än att killarna medvetet skulle ha sökt efter någonting annorlunda.

Men det är värt att notera här att till skillnad från exempelvis Rickard Slottes Melomatic Orchestra, så hade Bowman Trio egentligen inga förebilder när man först började jamma jazzstandards tillsammans.

Det här i sin tur gör att Bowman Trio lite grann sticker ut och kan profilera sig.

“Loft jazz” - vad är det?

En fördel med det kompakta formatet har visat sig vara att den här sammansättning gör det möjligt att uppträda lite varstans även utan förstärkning – det vill säga ”unplugged” som det brukar heta.

Vilket har gett upphov till benämningen ”loft jazz”.

- Jo, det där är ju inte vårt påhitt, det har kommit utifrån, säger trummisen Sami Nummela lite urskuldande.

- I själva verket är jag inte riktigt säker på varifrån termen härstammar, fortsätter han.

Men här hakar trumpetisten Tomi Nikku på:

- Jag har för mig att benämningen kom till vid tiderna för vår första skiva, som är en live-inspelning från ett litet café i Helsingfors, Café Sävy, berättar Tomi.

Här medverkar själva utrymmet just till att skapa en viss loftkänsla; publiken är nära intill bandet och man kan höra trafikbuller och en dörr knarra eller om man spetsar öronen hörs rent av hundskall vid nåt tillfälle.

Loft betyder ju för övrigt ungefär det samma både på svenska och engelska och poängen är att lokalen, utrymmet blir i sig blir en väsentlig del av spelupplevelsen.

Fördel - så väl som risker - med profilering

Bowman Trio har insett att man kan dra nytta av en dylik term.

Ja, inte kommer jag på allt för många andra loft jazz-band i Finland

Sami Nummela/Bowman Trio

- Ja, inte kommer jag på allt för många andra loft jazz-band i Finland, börjar han.

Och Tomi Nikku för sin del flikar in:

- Eller ens ute i världen.

Men att använda sig av en sån här term som loft jazz, så att säga i marknadsföringssyfte kan vara både till fördel och till förfång, konstaterar Sami Nummela.

- Om man börjar tänka för mycket i såna banor att ”nu ska vi göra loft jazz”, så kan det lätt börja hämma den kreativa utvecklingen.

Man kan inte börja tänka att: "nu ska vi göra loft jazz"

Sami Nummela/Bowman Trio

Tills vidare har termen i Bowman Trios fall i första hand haft positiva verkningar; den lite speciella sammansättningen och soundet av en ensam trumpet som spelar ett igenkännbart tema, det här har fått publiken att öppna öronen och tänka, typ: dom spelar inte liksom vanlig jazz utan… ja, ”loft jazz”.

I programmet medverkar också Adele Sauros, saxofonist i trion Katu Kaiku och trummisen Okko Saastamonen från Ok:ko-kvartetten. Också de har med sina band hittat ett eget uttryck inom jazzfältet.

Här kan du lyssna på programmet:

Den nya unga Suomi-jazzgenerationen

Programmet är inte längre tillgängligt