Leif Salmén har avlidit - Arne Wessberg: Han var en journalist med stort J

Den finlandssvenska journalisten och författaren Leif Salmén har avlidit, uppger en anhörig för Svenska Yle.

Salmén föddes i Helsingfors 1952. Han blev 67 år gammal.

Åren 1976–89 arbetade Salmén som journalist för Yle. Han blev då känd för sina kritiska utfrågningar av politiker och ledde också flera valdebatter i tv.

Leif Salméns chef under den tid han jobbade för A-studio var Arne Wessberg som senare blev direktör för Yle.

- Leif Salmén var en journalist med stort J. Han såg som sin uppgift att se till att makthavarna blev granskade på ett sådant sätt att den stora allmänheten kunde bilda sig en uppfattning av samhället, säger Wessberg.

Aggressiviteten i intervjustilen byggde enligt Arne Wessberg på insikter, kunskap och beläsenhet.

Han tillägger att Salmén också kunde lyssna på sina intervjuobjekt och att han ställde logiska följdfrågor.

Salmén släppte inte frågan utan ställde den på nytt ända tills svaret kom.

Salmén var journalist under Kekkonens och Koivistos tid. Enligt Wessberg var det en tid då journalistiken utvecklades.

- Journalisterna började ta sin roll på allvar och slutade med att bara förmedla beslutsfattarnas åsikter. Det var välkommet, säger Wessberg.

"Han visste vilken rörelsefrihet han hade."

Leif Salmén lämnade Yle i slutet på 1980-talet.

- Nu jag kan förstå att han valde att sluta på Yle, men då ville jag inte riktigt förstå, säger Wessberg.

Arne Wessberg upplevde som chef för TV1 att det inte var särskilt problematiskt att vara chef för Leif Salmén.

- Han visste vilken rörelsefrihet han hade och kunde utnyttja den på ett mycket ansvarsfullt sätt. Jo det var lite problem ibland, kanske inte med honom, men med dem han intervjuade.

Intervjustilen var ny på sin tid

Leif Salméns stil att intervjua kallas också för skjutjärnsjournalistik. Han var inte ensam i den här genren som redan tidigare hade slagit igenom i USA.

- Han kunde till och med gå åt den sittande presidenten i intervjuer alldeles utan att huka. Det gjorde honom känd och väldigt uppskattad, säger Tom Moring, tidigare professor i journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan.

Vilken reaktion väckte det här hos tv-tittaren?

- Tv-tittare är alltid en aning på den utfrågades sida. Utfrågaren själv blir sällan populär. Det som räddade Leif Salmén var att han var påläst, säger Moring.

Leif Salmén var enligt Moring i grunden sjyst. Han fokuserade på sak, inte på person.

Salméns vänstersympatier syntes nog i hans journalistik, säger Moring. Den journalistiska produkten blev ofta balanserad eftersom Salmén jobbade tillsammans med andra journalister.

- Han gick väldigt hårt på till exempel sociala frågor, social rättvisa och andra saker där han hade sitt sociala patos, säger Moring.

Förebild för unga journalister

Så småningom lärde sig politikerna att hantera skjutjärnsjournalistiken. Då blev stilen mindre populär.

- Politikerna lärde sig svara kort i stället för att låta sig bli avbrutna. De lärde sig också att vara bättre förberedda för intervjuer, säger Moring.

Politikerna kunde också göra som Mauno Koivisto och slå tillbaka mot journalisten.

- Men själva varumärket, alltså att vara förberedd, påläst, hålla sig till sak och inte ge efter, har många nog gärna velat ta efter, säger Moring.

Leif Salmén gav också ut böcker

Leif Salmén har också skrivit dikter, noveller och essäer. Hans essäsamling Det orientaliska rummet utkom 2017.

Han har belönats bland annat med Topeliuspriset, Tollanderska priset och Eino Leino-priset.

Under 70- och 80-talen var Salmén aktiv inom Finlands kommunistiska parti (FKP).

Artikeln har uppdaterats med kommentarer av den pensionerade Yle-vd:n Arne Wessberg och den tidigare professorn i journalistisk vid Svenska social- och kommunalhögskolan Tom Moring.