Kolumn: Fler frågor än svar återstår för TPS – och den största av dem är om klubben själv ens vet vad de vill göra

Den pågående säsongen har blivit något av ett mellanår. Den kan också bli avgörande för TPS framtid. En klubb som stoltserat med sin kontinuitet saknar nu en klar riktning. Eller så ser det åtminstone ut för alla utomstående, skriver Yle Sportens Mattias Simonsen.

För det första: hoppet om att nå slutspelet lever faktiskt fortfarande för TPS.

Det må vara osannolikt. Nej vi tar om det. Snudd på omöjligt. Men helt uteslutet är det inte.

För att nu sluta tia och ta sig till slutspel måste TPS snitta nästan två poäng per resterande match. Något som helt konkret betyder att till exempel vinna så gott som varje match i förlängning.

Vinner de efter ordinarie speltid får de förlora ungefär var tredje match.

Som sagt, inte uteslutet. Men snudd på omöjligt.

Tydligare spelmässig identitet

Spelmässigt börjar det ändå se klarare ut. Kanske inte rent ut sagt bättre ännu, men klarare. Marko Virtanen proklamerade så gott som genast han tog över att försvaret måste fungera på ett annorlunda sätt.

Nu gör det också det. Vasa Sport och KalPa är ingalunda de bästa måttstockarna som finns i ligan, men mot just de övriga krislagen lyckades TPS spela bort motståndarnas anfall.

Offensivt sett är frågetecknen större. Lauri Pajuniemi kan göra mål. Det vet alla. Mot Sport var han på målfarligt humör och Åbolagets supportrar får hoppas att han är det resten av säsongen också.

För bakom honom finns det inte värst många spelare som med sin egen talang kan avgöra matcher. Lauri Korpikoski? Ilari Filppula? På träningarna har de inga problem med att smälla upp ett handledsskott i krysset. Men nu gäller det också att lyckas när det står poäng på spel.

Men åtminstone ser spelet klarare ut. Det bådar gott. Tränaren Virtanen vill också att TPS ska spela rätlinjigt med skott på mål och fysisk närvaro framför kassen.

Synd bara att det organisatoriska inte håller samma nivå.

Kaoset bakom kulisserna

Det kaos TPS befinner sig i nu har egentligen sin grund i beslutet att rata Ari-Pekka Selin för att kunna anlita Kalle Kaskinen som tränare istället. Erkka Westerlunds kompis fick sedan sitta kvar allt för länge.

Det fick i sin tur Antero Niittymäki att säga upp sig.

Nu står det dessutom klart att Marko Virtanen inte var en långtidslösning. Ingen överraskning i sig, men att man inte från första början gick ut med att det handlade om en paniklösning för den här säsongen känns lite udda.

Speciellt efter att Virtanen själv medger för Yle Sporten att det var klart att det skulle vara så här från första början.

Då har vi inte ens gått in på sättet som Kaskinen fick sparken. Han hann ta bussen med laget till Jyväskylä, där han timmar innan nedsläpp mot JYP fick veta att han fått gå.

Inte direkt professionalism på högsta nivå.

Vad väntar efter den pågående säsongen då? Det är fortfarande höljt i dunkel.

Kivi kunde rädda juniorverksamhetens trovärdighet

Karri Kivi har nämnts som den starkaste kandidaten att ta över jobbet som chefstränare. Det skulle vara ett val som passar mer än väl tillsammans med att Rauli Urama tar över som sportchef.

Urama är känd för sitt gedigna jobb inom ishockeyförbundet. Framför allt för sitt juniorarbete.

Kivi var i sin tur älskad som tränare för juniorlandslaget. Att få ordning och reda på den så kallade juniorstigen är något som borde finnas högt uppe på TPS to-do-lista.

Med undantagsfallen Mikko Rantanen och Kaapo Kakko har TPS nämligen systematiskt misslyckats med att fostra ligaspelare från de egna juniorerna. Det grövsta exemplet på hur man låtit en egen talang skapa karriär på annat håll måste väl stavas Mikko Lehtonen.

Ni vet, backen som vann VM-guld i våras och som nu gör succé i Jokerit.

Inför den pågående säsongen valde till exempel den TPS-fostrade Matias Maccelli att spela för Ilves istället för att göra comeback i hemstaden efter några år i USHL. Orsaken? Det har spekulerats om att han velat spela för just Karri Kivi.

Ifall det skulle bli Kivi som tar över som tränare står det redan nu klart att han kommer att ha en stor roll också i lagbygget. Den blivande sportchefen Urama har nämligen redan medgett för Länsi-Suomi och Ilta-Sanomat att han inte tänker, direkt citat, ”bygga laget”.

En kommentar, som nästan får det att låta som att klubbledningen redan känner till namnet på nästa tränare.

Något som åtminstone måste bli bättre är kommunikationen. Just nu befinner sig lagets kommunikationsförmåga på den nivån att TPS tidigare kommunikationsansvarige känner sig tvungen att skriva en syrlig kolumn om läget på sajten Jatkoaika.

Men om inte annat så kan klubben glädjas åt att kunna slå Sport på hemmais.

Även om Sport-forwarden Filip Riska sammanfattade matchbilden bättre än någon annan:

– Det är dåligt att vi inte lyckas komma upp i någon nivå alls. TPS gjorde det inte heller, men vi lyckades ändå vara ännu sämre.