Får Julgubben önskelistorna trots poststrejken? Barnpanelen fokuserar på det relevanta i veckans nyhetsflöde
Poststrejken, Black Friday-rea och krämpor. Barnpanelen i daghemmet Kanel i Mårtensdal i Vanda är inte rädda för svåra ämnen.
Den här veckan är det Black Friday då det är rea på många håll. Det är lätt att dras med och köpa saker som man inte alls behöver för att det kanske är lite billigare än vanligt.
Barnpanelen sitter på en låg bänk i daghemmet Kanels vilorum. Har de några tips för hur man ska låta bli att köpa onödiga grejer?
Lilo Karlsson nickar:
- Jag vet hur man ska göra. Man ska bara låta bli att skriva det på listan.
Om man får lust att köpa något men inte hittar det på sin inköpslista ska man alltså låta bli, för då behöver man det inte. Det kräver viljestyrka men är genialiskt i sin enkelhet.
Lilo är annars också en sparsam person med just viljestyrka, visar det sig. Åtminstone när det gäller hennes egna pengar.
- Jag har en massa pengar i en påse där hemma men jag vill inte använda dem förrän jag är vuxen, berättar hon.
Det betyder inte att hon inte kan shoppa. Till exempel smycken gillar hon att köpa.
- Men det är mamma och pappa som betalar för dem.
Hosta sprider sig
Max Streng börjar hosta och det tycks smitta som gäspningar gör, för snart hostar hela barnpanelen. Adrian Lönnberg tar i riktigt ordentligt.
- Vi har hosta, meddelar de glatt alla tre.
Jag tar tillfället i akt att fråga dem om tips för att bli kvitt förkylning. Max berättar om nåt slags nalleformade mirakelpiller. Lilo tror på naturens kraft.
- Aroniabär. Jag ska äta det varje morgon för att bli frisk. Men i morse glömde jag, så jag får ta det sen när jag kommer hem.
De hostar en stund till väldigt engagerat men verkar sen tröttna.
En påfallande brist på monster och hjältehundar
Jag undrar hur barnen trivs i Mårtensdal. Ja, bor de här eller går de bara i dagis i Mårtensdal?
De tittar nollställt på mig. Vilken absurd fråga, tycks de tycka. Sånt kan man väl inte veta.
Jag övergår till att tala om dagiset. Trivs de i daghemmet Kanel?
- Helt bra är det, tycker Lilo och nickar.
Men Max håller inte med. Han gillar inte dagiset.
- För här finns inga Ryhmä Hau-leksaker, säger han, och de stora ögonen börjar se riktigt ledsna ut.
Jag skyndar mig att fråga om situationen kanske är bättre hemma?
Jo minsann! Nu lyser han upp. Det är inte många timmar per dag han behöver klara sig igenom den öken som en tillvaro utan Paw Patrol tydligen är.
Adrian nämner att det också är dåligt ställt med monsterleksaker, och som på en given signal springer barnen till sina sängar - de sover alla i övre våningen av dagisets våningssängar när de har vila, för de är ju stora - och kommer tillbaka med sina kramdjur som de vill visa upp.
Ett Pokemon-monster, en ko och - ett monster! De håller barnen sällskap när de tar sina tupplurar efter lunch.
Förutom den skriande bristen på Paw Patrol-leksaker och den relativa avsaknaden av monster verkar det här lilla daghemmet vara en riktigt bra plats.
Men önskelistan till Julgubben då?
När jag träffar barnen är det onsdag morgon och poststrejken är ännu i gång.
Jag tar upp det känsliga dilemmat med önskelistorna till Julgubben: Hur ska de komma fram om inte posten går?
- Jag har skickat min ren för länge sen, säger Adrian och lutar sig belåtet tillbaka.
Det var långt innan strejken. Han har inga problem i världen.
Max sitter och tittar frågande på de andra två. Önskelista? Vad är det här nu för nytt påhitt?
- Jag har en svart Spiderman-julkalender, nämner han, kanske främst för att delta i diskussionen.
Lilo suckar stressat:
- Mamma och jag har flera gånger tänkt skicka min men sen har vi inte hunnit.
Ja, hur ska det nu gå?
Vi kommer överens om att distribueringen av önskelistor till Julgubben alldeles säkert ändå är högsta prioritet och knappast påverkas av någon som helst strejk.
Och att man nog får julklappar i alla fall, önskelista eller inte.
