Kolumn: Kanye West rappar om Jesus och vill att frun Kim Kardashian ska klä på sig - konservatism får den kristna högern att gilla hiphop

Rapparen Kanye West har länge varit en udda filur som överraskar med allt från sitt stöd till Donald Trump till sina narcissistiska tweets. Som nybliven konservativ kristen bygger han vidare på sitt varumärke som en som vandrar mot strömmen i dagens pk-samhälle.

För nio år sedan släppte amerikanska rapparen och producenten Kanye West My Beautiful Dark Twisted Fantasy, hans femte album.

Albumet innehöll hitlåtar som Runaway och All of the lights, och hyllades unisont av musikkritiker runt om i världen.

Själv älskade jag skivan. Det var en Kanye West som gick in i sitt mörkaste och visade både sårbarhet och självmedvetenhet.

Trots att West hade haft framgång tidigare skulle jag påstå att det var då han blev en superstjärna.

Sedan dess har West visat att han inte följer normer eller omgivnings förväntningar. Och med facit i hand över hurdan stjärna West blivit kan man undra om inte “Fenomenet Kanye” gått överstyr.

Oförutsägbar karaktär

West har alltid varit ett oförutsägbart mysterium – en artist som påstår sig vara ”större än störst” med allt från egen musik till egna klädkollektioner.

Under åren har West figurerat allt oftare i medierna på grund av andra saker än musiken.

Hans äktenskap med reality-stjärnan Kim Kardashian, grälen med Taylor Swift och stödet till amerikanska presidenten Donald Trump har delat rampljuset med hans musik, och samtidigt upprätthållit varumärket “Kanye”.

West gör uttalanden om att slaveriet i USA skulle ha varit ett val och hur han själv ska bli USA:s framtida president.

Han verkar inte bry sig om allmänheten tycker att han är politiskt felvänd, narcissistisk eller att han ballat ur totalt.

Tvärtom är han tydlig med att bara för att man är en svart rappare behöver man inte vara en liberal demokrat.

Nyfunnen kristen identitet

Trots att West alltid varit udda var det en överraskning för mig när jag hörde hans senaste album, JESUS IS KING, som släpptes oktober.

Liksom titeln anger handlar det nya albumet nämligen om att följa Gud och det kristna budskapet.

Här är det inte bara om några enstaka hänvisningar till Jesus, utan Wests kännspaka autotune-sång har fått sällskap av gospelkörer och Halleluja-refränger.

Albumet präglas av Gud, med West som uppmanar sina lyssnare att lägga bort Instagram på söndagarna för att istället be.

Något som är aningen ironiskt med tanke på hur West själv använt Twitter för att marknadsföra sig.

Håller söndagspredikan

Wests kristna tro har också lett till att han hållit så kallade ”Sunday services”, söndagspredikan, som samtidigt fungerat som konserter.
I början blev endast en liten grupp kändisar inbjudna.

Sedan växte konceptet och öppnades för allmänheten.

I en artikel på svenska Nöjesguiden skriver Ida Therén om hur hon besöker evenemanget i Los Angeles:

”Folk äter nachos och dricker öl ur plastglas medan pastorn jämför att välja Jesus och byta ut sin gamla väg, med att byta ut sin Iphone X mot en Iphone 11”.

Det hela låter, liksom Wests iPhones-jämförelse, tondövt i mina öron. West tjänar pengar på att sälja kläder dyrt under sin predikan samtidigt som han påstår sig förmedla Jesus budskap.

Men många verkar digga Wests nya identitet och han verkar vara fullt seriös.

Letandet efter den moderna ”räddaren”

Jag har inget emot att Kanye West har valt att leva ut sin kristendom mer. Det som däremot är oroväckande är hur väl Wests offentliga kristna resa passar in i samtiden.

Eftersom vi lever i en allt mer individualiserad värld söker vi efter personer som Donald Trump, Greta Thunberg och Cissi Wallin som blir hyllade som ”moderna räddare” som kan lösa dagens problem.

Allt fler kända och rika personer agerar som att det är deras heliga plikt att driva sin egen agenda. Elon Musk med sina uppfinningar, Bono med sin filantropi och Jordan Peterson med sin självhjälp för män som känner att de behöver ta tag i sina liv.

Det är helt enkelt lättare att fokusera på en människas gärningar och ord än att fatta de olika strukturella orsaker som ligger bakom problemen i världen.

Kanye som dagens Messias

West har nu blivit ytterligare ett exempel på en person som gärna stiger fram som vår tids Messias - och som har medlen för att marknadsföra sig själv som sådan.

Han ska inte bara göra musik, utan också informera människor om hur de bör leva.

West har själv sagt att han är den bästa artist som Gud skapat. Och medan vi tidigare har skrattat åt nyväckta personer som Tom Cruise verkar vi nu ta personer med Messiaskomplex på allvar.

Folk går inte bara på Wests söndagspredikan, utan de blir också berörda av hans ord och köper hans prylar.

Patriarkalt hyckleri

Wests kristendom oroar mig också eftersom den verkar vara konservativ och patriarkal.

West har bland annat börjat invända mot sin frus avslöjande kläder. Medan han tidigare ville att Kim Kardashian skulle klä sig sexigt ska hon nu vara den lydiga och anständiga hustrun.

Han har enligt uppgift även kommit med ”regler” för de som arbetade med albumet.

Under skapandeprocessen skulle medarbetarna till exempel inte ha utomäktenskapligt sex.

I låten Closed on Sunday sjunger han om hur man alltid ska hålla sina döttrar i säkerhet och samtidigt har han börjat förbjuda sin dotter från att använda smink.

Det känns aningen hycklande när det kommer från en man som tidigare sjungit om hur han skickat dickpics till andra kvinnor.

En del av varumärket

Samtidigt vinner West antagligen på detta. I ett modernt och allt mer sekulariserat liberalt samhälle där många kändisar tjänar på att vara pro-hbtq, feminister och anti-konservativa sticker Kanye ut med sin nykonservatism.

Det hela blir en del av hans varumärke. West återgår nu till tro, familjevärderingar och stabilitet - något som i dagens pk-samhälle nästan blivit punk.

Kanyes Messiaskomplex är således tidsenligt men även problematiskt, framför allt för att människor köper hans smörja.

Medan jag tycker att West har gått överstyr och att hans konservatism fläckar av sig negativt på hans musik, når JESUS IS KING höga placeringar på topplistorna i USA.

Folk verkar i motsats till mig tycka om Kanye trots, eller kanske tack vare, Jesus-hysterin.

Han når numera både de liberala hiphop-älskarna och den kristna högern.

I dagens samhällsklimat är jag inte förvånad, bara en aning bedrövad

Text: Anna Lillkung, musikjournalist