Kolumn: Julie Ebbe skulle minska på sitt klimatavtryck, men flög till Danmark två gånger på en vecka

Det är lätt att hålla fast vid något man vet ska ta slut. Den tanken har burit mig genom ett hållbarhetsprojekt vars syfte är att skära ner på koldioxidutsläppen. Det är också det som är problemet med tidsbegränsade projekt.

Att jag blev en av deltagarna i Vandas accelerator för en mera hållbar livsstil var ett hastigt fattat beslut, baserat på ett skämtsamt förslag på ett morgonmöte. ”Du är ju Vandabo, kanske du ska delta?”. Ja, varför inte, tänkte jag – och så blev det. På en månad bantade jag ner mina utsläpp med tio procent. Innan projektet började låg det på fem ton koldioxid per år, vilket är hälften av genomsnittsfinländarens klimatavtryck.

Det är lättare att engagera de redan engagerade

Att ha ett lägre avtryck än genomsnittet var jag inte ensam om bland deltagarna i projektet.

Enligt Vandas miljöexpert Iina Heikkilä hade alla deltagande hushåll ett mindre klimatavtryck än genomsnittsfinländaren redan innan projektet började. Det är lättare att engagera de redan engagerade, konstaterar Heikkilä, men staden jobbar också på att nå ut till resten genom att närvara på olika evenemang.

Livet händer – och då prioriterar man livet

Projektmånaden gick i huvudsak bra: att hålla sig till en vegansk kost var inte så svårt och att byta ut morgontaxin mot buss var förvånansvärt smidigt. Jag ska ändå inte hymla med att min normala väckning klockan 4.45 känns som sovmorgon, jämfört med 4.10 som krävs för att jag ska hinna på jobb med bussen.

Det senaste året har mina flygresor varit fler än de brukar, och därför beslöt jag mig också långsiktigt för att minska på flygandet.

Den planen gick i kras då min farmor tre veckor in i projektet dog. Inom loppet av en vecka flög jag i två omgångar till Danmark, där hon bodde, och med de resorna har mitt klimatavtryck egentligen snarare vuxit än minskat. Resorna är inte inräknade i minskningen på tio procent.

Livet händer och då prioriterar man livet.

"Utvecklingen i Vanda går åt rätt håll"

Det är lätt att hålla fast vid något man vet kommer att ta slut. Det är den stora utmaningen med projekt som dessa: hur gör man för att deltagarna inte ska behandla det med precis den tanken? Vi räddar inte klimatet med en vegansk månad och några bussresor istället för taxi om året.

I Vanda håller insamlingen av data från projektet som bäst på, så ännu går det inte att dra några långt gående slutsatser. Men Iina Heikkilä är nöjd – i genomsnitt hade deltagarnas klimatavtryck minskat med 14 procent under månaden. För projektets deltagare planeras nu informationskvällar och evenemang under våren där man till exempel får prova på elcykel, och den interna kommunikationen för deltagarna fortsätter också tills vidare.

Köttet saknar jag inte alls

Projektet bekräftar enligt Heikkilä också att utvecklingen i Vanda går åt rätt håll: Vanda siktar på att sluta använda stenkol i energiproduktionen senast år 2022 – då blir fjärrvärmen också grönare - och när staden växer fokuserar man på att bygga längs järnvägen. Riktig och lättillgänglig information om klimatfrågor efterfrågas också. Där behöver staden bli bättre, säger Heikkilä.

För egen del kan jag konstatera att en del tankemönster har förändrats: jag tittar alltid först på lunchlistans veganska alternativ och allt oftare lämnar jag mjölkprodukterna på hyllan. Köttet saknar jag inte alls.

Morgontaxin, däremot, den är tillbaka i min vardag. Man är inte morgonradiovärd för evigt.

Artikelns kommentarsfält stängs kl. 13.00 3.12.2019.