Film: Knives Out - läckert mordmysterium där alla är misstänkta
Här får vi ett klassiskt mordmysterium med en mängd kända skådespelare och en underhållande och tillräckligt komplicerad handling. Som åskådare gäller det bara att fokusera - vem gjorde det? Och varför?
Upplägget i Knives Out är som taget ur en Agatha Christie-roman eller det klassiska detektivspelet Cluedo.
Vi har ett stort, gammal hus med tinnar och torn, mörka vrår och lönngångar.
Där samlas en mängd mer eller mindre knäppa släktingar för att fira den kända och förmögna mysterieförfattaren Harlan Thrombey (Christopher Plummer) 85-års dag.
Men följande morgon hittas gamle Thrombey med halsen uppskuren. Var det ett självmord, som polisen påstår, eller var det ett mord?
Vem av barnen, barnbarnen eller släktingarna är i så fall den skyldiga?
Och vem har anställt privatdetektiven Benoit Blanc (Daniel Craig) att delta i förhören?
Dysfunktionell familj
Harlan Thrombeys ättlingar är naturligtvis skärrade. Men, som det också visar sig, väldigt ivriga på sitt arv.
En efter en kallas de in till förhör och vi får i återblickar veta vad som hänt under gårdagens födelsedagsfest.
Vi möter den självsäkra och eleganta äldsta dottern Linda (Jamie Lee Curtis), hennes ignoranta man (Don Johnson) och deras bortskämda son, och släktens svarta får, Ransom (Chris Evans).
Vi har Lindas bittra bror Walt (Michael Shannon) som skött om faderns affärer och deras diviga och bortskämda svägerska Joni (Toni Collette).
Till den brokiga samlingen släktingar hör ytterligare några mystiska barnbarn med radikala politiska åsikter och ett skvallrande hembiträde.
Den enda som verkar någorlunda normal är Harlans sjuksköterska Marta (Ana de Armas). Fast Martas svaghet är att hon inte kan ljuga utan att genast också börja spy.
Ju fler redogörelser vi sedan hör om vad som hänt under festen desto tydligare blir det att man kan misstänkta så gott som hela bunten.
Samhällskritik och mysterium
Regissören och manusförfattaren Rian Johnson (Star Wars: The Last Jedi) har skapat ett klassiskt mysteriedrama där han också får in lite kritik mot den vita medelklassen i USA.
Thrombeys ättlingar är alla självupptagna, bortskämda och ignoranta, utan att fatta det. De påpekar ivrigt att de “self-made” utan att reflektera över sin egen bakgrund.
De är vänliga mot sjuksköterskan Marta men kommer aldrig ihåg från vilket sydamerikanskt land hon kommer, “Uruguay, Paraguay, Bolivia … vem kan nu hålla reda på alla länder.”
Vissa av de här skämten fungerar bra medan vissa politiska debatter släktingarna ger sig in i blir aningen klumpiga. Men då filmen annars håller ett bra tempo och är hyfsat underhållande är man beredd att förlåta vissa styvheter.
Det är också alltid lika roligt att se hur skickligt Jamie Lee Curtis och Toni Collette kan leverera sarkastiska repliker. Den enda som inte lyckas så bra är Daniel Craig som överspelar i rollen som privatdetektiv och har en konstig bred amerikansk accent.
Det bästa är ändå att följa hur skickligt Rian Johnson berättar historien. (Han lyckas betydligt bättre hålla ihop spänning och intrig än Kenneth Branagh i Murder on the Orient Express.)
Johnson har nämligen skapat en spännande intrig och drar gång på gång mattan undan en och ger berättelsen en ny vändning.
Därför gäller det att vara alert. Annars missar du en ledtråd.
