Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Experter säger att Finansministeriets historiska maktposition har rubbats: "Antti Rinnes regering utgår från att det inte är ekonomin som sätter ramarna"

Från 2019
Statsminister Antti Rinne (SDP) i riksdagen den 28 november 2019. Andra från höger kommunminister Sirpa Paatero (SDP) och tredje från höger, på bakre raden finansminister Mika Lintilä (C).
Bildtext I bakre raden har finansministerns ställning försvagats i regeringen Rinne. Finansminister Mika Lintilä (C) är den tredje personen från vänster på bilden.
Bild: Yle

Finansministeriets inflytande naggas i kanterna i och med den nya regeringens politik. Det är nämligen inte mera budgetramarna som styr prioriteringarna, säger forskare och experter som följer med finländsk politik.

För att ta reda på mera går jag till Arbetarrörelsens bibliotek på Sörnäs Strandväg i Helsingfors. Där möts jag av en svag och ganska hemtrevlig doft av gammalt arkiv. Mellan hyllorna fyllda med böcker och dokument om socialismens och kommunismens historia finner besökare också strategiskt placerade Leninstatyer och inramade exemplar av kommunistpartiets språkrör Tiedonantaja.

I en av hyllorna hittar jag också ett exemplar av socialdemokraten Raimo Sailas biografi som jag lånar i syfte att bättre förstå hur finansministeriets roll vuxit sig så stark som den gjort i Finland. Sailas var nämligen länge i egenskap av Finansministeriets kanslichef en av de viktigaste maktutövarna i Finland.

Budgetdisciplin sedan 1990-talet

Att Finansministeriets makt vuxit sig stark har bland annat att göra med 1990-talets ekonomiska kris, säger professor Anu Kantola vid Helsingfors Universitet.

– Då blev kanslichefsposten på Finansministeriet väldigt tung. Enligt dem som var med så var det Sailas som berättade åt finansminister Iiro Viinanen (Saml.) var det skulle skäras.

Då blev ord som budgetdisciplin vardag medan politiker ersatte begreppet välfärdsstat med att referera till välfärd i största allmänhet, berättar hon.

I biografin framkommer mycket riktigt hur Sailas i samråd med partikollegan Paavo Lipponen (SDP) blev en av de centrala gestalterna i utmejslandet av Finlands finanspolitik.

Den politiken byggde på budgetdisciplin och förutsägbarhet som skulle trygga Finlands konkurrenskraft. I vissa kretsar blev Sailas populär medan han också fick utstå hård kritik för sin tuffa linje.

Under Sailas och Lipponens era blev finansministeriets budgetramar det utrymme inom vilken politik skulle göras. Men nu verkar den linjen ge vika.

Finansministeriet tappar mark

Sauli Hievanen har i många år följt med finländsk politik på nära håll. Han har tidigare arbetat som ministerspecialmedarbetare för vänsterförbundets Merja Kyllönen och som ekonomisk-politisk sakkunnig på Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC. År 2018 blev han partner på kommunikationsbolaget Miltton, där flera före detta politiska medarbetare och politiker jobbar.

Sauli Hievanen
Bildtext Sauli Hievanen

Jag träffar honom på Milttons snitsiga huvudkontor som ligger ett stenkast – och en våt promenad i den regniga novemberkvällen – från arbetarbiblioteket.

– Det är absolut så att Finansministeriets roll nu ändrat. Tidigare styrdes regeringsförhandlingarna nämligen långt av de ramar som finansministeriet presenterade, säger Sauli Hievanen.

I Finland har Finansministeriet skilt sig från andra ministerier i och med att det i motsats till de andra har en stark roll i regeringsförhandlingarna. Regeringsförhandlingar i våras var annorlunda eftersom budgetramarna inte styrde på samma sätt som tidigare.

– Antti Rinnes regering utgår från att det inte är ekonomin som sätter ramarna, utan att regeringen ska försöka skapa nya ramar som i sin tur möjliggör att regeringens värderingar förverkligas

En annan stor skillnad är att målsättningen att balansera budgeten, en viktig princip för finansministeriet, inte på samma sätt är huggen i sten som förut.

– Tidigare var den finanspolitiska utgångspunkten att budgeten skulle balanseras, nu är den målsättningen för första gången underordnad konjunkturerna.

Det här, menar Hievanen, är ett tecken på att finansministeriet håller på att förlora kampen om vilka principer som har företräde i politiken.

Den uppfattningen får också stöd hos Kantola.

– Budgetdisciplin har inte varit en framträdande princip för den här regeringen.

Inom januari månad förväntas finansministern föreslå vem som efterträder nuvarande kanslichefen Martti Hetemäki som stiger åt sidan. Det återstår att se om hans efterträdare till fullo lyckas fylla det maktvakuum som uppstår.

Diskussion om artikeln