Kommentar: Ägarstyrningsministern avgick men Rinne sitter fortfarande i en rävsax

Jag vet inte hur många gånger jag hört det sägas av journalister, politiker och politiska funktionärer: ägarstyrningen är en mina.

Nu har Sirpa Paatero (SDP) gått på den medan statsminister Antti Rinne (SDP) hoppas få ett stopp på kontroverserna. Men det är lättare sagt än gjort eftersom frågan riskerar försätta Rinne i en riktig rävsax.

Men innan vi går in på rävsaxen några ord om de omedelbara orsakerna till Paateros avgång.

På en hastigt sammankallad presskonferens sade Antti Rinne i dag att Paatero inte lyckats framföra regeringens linje i frågan om paketsorterarnas arbetsvillkor till Postens styrelse och att hon självmant beslutit avgå.

Paatero hade till sin egen olycka också snubblat lite väl många gånger på sina förklaringar om vad hon visste och när. Hon har flera gånger tvingats revidera sin egen version av händelseförloppen. Det tärde på hennes politiska trovärdighet och hennes position blev mer och mer ohållbar.

Frågan är nu: hur hållbar är sitsen för Rinne och hans regering?

Parallella spår

Som den politiker han är verkar Rinne ha spelat spelet parallellt på två olika spår.

Å ena sidan har han skyfflat över så mycket som möjligt av ansvaret på ägarstyrningsministern. Paatero har alltså fungerat som en politisk buffert för statsministern. Samtidigt har Rinne också poängterat att han själv hela tiden hållit fast vid att paketsorterarnas arbetsvillkor inte får försämras.

Paatero har alltså fungerat som en politisk buffert för statsministern

Rinne berättade också att Postens styrelse uppenbart agerat mot regeringens linje. Posten å sin sida vidhåller att de inte visste att regeringen motsatte sig planen på att överföra paketsorterarna till ett dotterbolag och till ett annat arbetsavtal.

Det låter märkligt. Hur kan de inte ha vetat vilken regeringens linje varit? Och å andra sidan kan man fråga sig hur Rinne har kunnat vara så ovetande om postens planer? Och varför har regeringen inte ingripit?

Och det är här vi snubblar på en knepig politisk fråga. En anekdot från Riksdagens café kan måhända illustrera den.

Från borgerligt håll brukar det poängteras att staten inte ska blanda sig i förhandlingar mellan bolag och arbetstagare.

Förra veckan intervjuade jag Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo i Riksdagens café och hans besked var entydigt: regeringen ska hålla tassarna borta.

Medan jag intervjuade Orpo råkade förra regeringens statsminister, Juha Sipilä från Centern, hasta förbi. Orpo passade på att i retorisk mening ropa åt sin förra regeringskollega “Håller du inte med, staten ska inte blanda sig i?”

Anekdoten är talande eftersom den kan ge en inblick i regeringens ideologiska schismer.

Det kan mycket väl hända att de borgerliga regeringspartierna inte av principskäl vill att regeringen ska peta i statsbolagens operativa ledning och därmed lägger band på sina kolleger till vänster.

Det här försätter Rinne i en rävsax. Regeringen kan nämligen kritiseras både för att göra för mycket och för att göra för lite.

Samtidigt som Sannfinländarna plockar poäng hos arbetstagare som kan anse att regeringen sviker dem, säger de andra borgerliga partierna att staten inte ska blanda sig i. Och ju fler törnar statsministern får desto svårare blir det för honom att agera med kraft.