Kolumn: Kapitalismen är inte död, den bara luktar lite konstigt
Marknaden fungerar inte, hävdar kända ekonomer i sin kritik av kapitalismen. Samtidigt ser vi fenomen som noll- och till och med minusränta. Svenska Yles Pekka Palmgren granskar debatten om kapitalismen.
Varför har vi inte en starkare återhämtning efter flera år av låg ränta? Det finns nog inte en enda ekonom som kan besvara den frågan, säger Mikael Juselius på Finlands Bank.
Kekkoslovakien
- Jag växte upp under kapitalismens guldålder i Gary, Indiana. Det var först efteråt som jag förstod att det var guldåldern.
Så skriver nobelpristagaren, ekonomen Joseph Stiglitz i sin nyaste bok (People, Power, and Profits: Progressive Capitalism for an Age of Discontent, 2019)
Jag växte däremot upp på 1960- och 1970-talet under Kekkoslovakiens guldålder i Helsingfors, Finland. Det som jag skämtsamt kallar för Kekkoslovakien var egentligen välfärdssamhället som bäst - och som värst.
Privatisering i rask takt
Idag är Finland ett mer marknadsstyrt samhälle än någonsin. Posten, hälsovården, järnvägarna och många andra funktioner i samhället privatiseras eller bolagiseras.
Samtidigt som Finland säljer bort statsbolag och hyllar marknadens krafter och logik, har ledande ekonomer blivit allt mer kritiska mot en marknadsfundamentalism, en blind tro på att allt blir effektivt om bara marknaden ensam får råda.
Marknaden smutsar ned
Den världsberömda ekonomen Joseph Stiglitz hävdar i sin nyaste bok att “många, om inte de flesta av samhällets problem, från nedsmutsning till ekonomisk osäkerhet, har förorsakats av marknaden”.
Det nyaste amerikanska stjärnskottet i amerikansk politik, Alexandra Ocasio-Cortez är förutom medlem i Demokratiska partiet också medlem i De demokratiska socialisterna i USA. Hon vill bland annat ha hälsovård för alla, vilket i USA tydligen är lika med socialism.
Det mest berömda exemplet på monopol som brukar föras fram är Standard Oil som i slutet av 1800-talet ägde en klar majoritet av oljebolagen i USA.
Vem är socialist? Räck upp handen
I min ungdom, på 1970-talet, var bruket av begreppet socialism vardagligt. Många politiker, samhällsdebattörer och journalister kallade sig socialister. Ännu år 1982 valdes Mauno Koivisto till president efter att han i valkampanjen kallat sig “bernsteinsk socialist”.
Benämningen socialist användes ibland som svordom. Kapitalist däremot, användes oftast som svordom.
Enligt en färsk undersökning bland unga i USA talas det idag i den ledande kapitalistiska staten om socialism med positiva förtecken.
När har någon ledande finländsk politiker senast sagt sig vara socialist?
Vem vill inte ha vinst? Räck upp handen
En av de skrifter som startade den nu pågående debatten om kapitalismens kris är ett inlägg i den garanterat marknadsbejakande tidningen Financial Times.
Den mest grundläggande kapitalistiska principen om att företag finns till för skapa vinst för sina ägare ifrågasätts i skriften. Artikeln väckte stor uppmärksamhet.
Det hela började med ett öppet brev från 181 höga chefer i USA (US Business Roundtable) där man övergav aktieägarens ovillkorliga vinstintresse till förmån för etiskt handlande, miljötänk och de anställdas bästa.
De höga cheferna skrev att företagen också ska vara till nytta för samhället.
Vår egen superkapitalist Björn Wahlroos kastade med en besynnerlig lätthet dessa nya tankegångar i skräpkorgen i en intervju i Helsingin Sanomat (HeSa 22.10.2019).
Wahlroos konstaterar att “ Systemet kan endast fungera så att företagsledningen har ett maximerande av vinsten i åtanke. Sedan kan man lägga vissa begränsningar på verksamheten som minimilön och förbud mot barnarbetskraft…”
Posti och Mehiläinen
Vad ska företagsledningen tänka på i fallet med Posti Group? Maximera vinsten eller dela ut brev på landsbygden?
Både och, är uteslutet. Den färska härvan med minister Paateros avgång vittnar klart om svårigheterna att kombinera marknadslagar med samhällets bästa.
Hur ska vårdföretag som Mehiläinen resonera då lagen tillåter en aggressiv skatteplanering genom utländska dotterbolag, medan samhällsnyttan kräver att skattepengarna stannar i hemlandet?
Den riktigt stora frågan enligt dagens kapitalismkritiker, bland andra Martin Wolf på Financial Times, är att marknaden helt enkelt inte fungerar då den får för mycket makt.
Finanssektorn - bankerna, försäkringsbolagen, placerarna - sprider sig som en cancer, hävdar Wolf, och bidrar inte till att ekonomin växer. I stället växer klyftan mellan fattiga och rika.
Den liberala demokratin hotas av marknaden, slår Financial Times fast.
Kasinoekonomin
När jag i början av 1980-talet lyfte mitt första lån (studielån med statsgaranti) var Finland ännu en sluten ekonomi med många begränsningar. Alla fick inte lån.
När ekonomin släpptes fri i Finland i mitten av 1980-talet drabbades samhället av en kollektiv hysteri där folk lyfte lån som de inte skulle kunna återbetala, företagare tokinvesterade och vi gled in i något som kom att kallas för kasinoekonomi.
De kändaste aktörerna inom kasinoekonomin var Peter Fryckman, bröderna Uoti och Jukka-Pekka Mattila.
Fryckman et co
De kändaste aktörerna inom kasinoekonomin var Peter Fryckman, bröderna Uoti och Jukka-Pekka Mattila. Den sistnämndas bolag hette Notareal Oy (“inte-ett-verkligt-ab”) och det sysslade med att skapa värdebubblor på fastighetsmarknaden.
Kasinoekonomin rasade till slut ihop i början av 1990-talet vilket ledde till otaliga mänskliga tragedier. Bankerna klarade sig.
En kasinoekonomi på global nivå fick vi uppleva år 2008 när den så kallade grekiska skuldkrisen exploderade i ansiktet på oss alla i Europa. Igen var det finanssektorn som räddades.
Räntan är noll, bubblan växer
Just nu har vi följande riskmoment framför oss.
Nollräntor eller till och med minusräntor kan ha en förödande effekt på ekonomin. Negativa räntor skapar excessiv risktagning och i förlängningen bubblor som - när de spricker - drabbar hela samhällen.
Enligt professor Anders Löflund på Hanken kan orsaken till ränteläget bero på en osedvanlig osäkerhet i världen som i sin tur beror på kommande robotisering via algoritmer, geopolitiska spänningar och klimatkrisen.
Den globala fria handeln har kraftigt minskat fattigdomen i tredje världen men lämnat "vita medelklassen" i industrialiserade länder efter i utvecklingen samtidigt som förtroendet för institutioner och informerade experter har kollapsat, konstaterar Löflund.
Global inflation
Mikael Juselius är forskningsrådgivare på Finlands Bank och har försökt hitta orsaker till nollräntan. Är det ett bestående tillstånd eller en tillfällig cyklisk störning?
Den här ekonomiska fasen har redan pågått i över 10 år, vilket gör det mer sannolikt att det är frågan om ett bestående tillstånd som har med strukturerna att göra.
Juselius för fram svårigheterna med centralbankens roll i en global ekonomi.
I en allt mera global värld kan det vara svårt för en centralbank i ett litet land att avvika kraftigt från det allmänna ränteläget i näraliggande ekonomier, vilket gör det svårt att kontrollera inflationen. I så fall kanske vi börjar se ett fenomen som kan kallas global inflation.
Globaliseringen har vi talat om till lust och leda - men kanske ändå inte tillräckligt? Tack vare globaliseringen får vi billiga joggingskor -samtidigt som halva folket störtas i avgrunden?
Är du “någonstans” eller “varsomhelst”?
Globaliseringen delar folket fullständigt, enligt brittiska politikern David Goodhart, eftersom den delar upp folket i “somewheres” och i “anywheres”.
Å ena sidan i dem som är rotade i närsamhället, ofta lågutbildade och å andra sidan i dem som kan bo var som helst, den högutbildade internationella eliten. Goodhart ser att brexit är ett resultat av detta.
Är Marx tillbaka?
Om vi överger kapitalismen - vad får vi i stället?
Enligt en gammal vits är en kommunist en person som läst Marx och en antikommunist är en person som läst Marx och förstått vad hen har läst.
Och det är väl ingen av kapitalismkritikerna av idag som väljer marxismen i stället för kapitalismen. Däremot erbjuds olika slag av snabb-fix.
Kapitalismen är inte död men den luktar konstigt.
Den amerikanska drömmen är inte död, men visar tecken på att nötas i kanten
Bernie Sanders har förespråkat en åtta procents skatt på egendomar på över tio miljarder dollar. Den franska filosofen och ekonomen Thomas Piketty har föreslagit en skatt på 90 procent för egendomar över två miljarder.
I den finländska ekonomitidskriften Taloussanomat kunde vi nyligen läsa att “det är ingen skam att hamna på skattelistorna”. Tvärtom sades det vara ett tecken på att man har haft framgång, man har gjort bra affärer.
Om framgång och möjligheten att bli rik är den amerikanska drömmen - och i allt högre grad också den finländska - måste man ställa frågan om det finns gränser.
Dessa förslag vittnar om att de breda folklagren börjar få måttet rågat vad gäller de superrikas ofantliga tillgångar, och att många inser att staten har en roll i marknadens utveckling.
En av kapitalismens heligaste principer - inte fungerar då marknaden får härja fritt.
Privata sektorn är inte trots allt så effektiv
Den hyllade ekonomiska forskaren Mariana Mazzucato krossar i sin bok The Entrepreneural State (2018) myten om den privata sektorns effektivitet visavi den statliga.
Mazzucato visar bland annat hur den offentliga sektorn ofta står för kostnaderna när det gäller att ta fram nya innovationer, medan de privata bolagen roffar åt sig vinsterna.
Det här gäller till exempel inom läkemedelsindustrin där universiteten sysslar med arbetsdryg grundforskning som sedan kommer läkemedelsbolagen till nytta.
Samtidigt kräver EU att bland andra Google upphör med att utnyttja sin monopolliknande ställning på marknaden. Det handlar om att konkurrensen - en av kapitalismens heligaste principer - inte fungerar då marknaden får härja fritt.
Blandekonomi så in i Norden
Vår nordiska modell kallas ibland för blandekonomi. Både marknad och centralstyrning.
Vi i Norden är vana med en hög grad av centraliserad styrning och reglering och de flesta ser staten som en positiv aktör, konstaterar Anders Löflund.
I många andra länder är staten symbol för ineffektivitet, mygel, korruption, oklara och motstridiga mål som suddas av politisk kohandel etcetera.
Rätt balans mellan fri marknadsekonomi och statsstyrning är alltså en knepig fråga, säger Löflund.
Rockefeller vann i monopolspelet
Det mest berömda exemplet på monopol som brukar föras fram är Standard Oil som i slutet av 1800-talet ägde en klar majoritet av oljebolagen i USA. Högsta domstolen krävde en delning av bolaget, vilket skedde år 1911.
De nya bolagens antal blev 34, ett av dem, det nuvarande ExxonMobil. (Att sedan Rockefeller också kom att äga stora delar av de 34 nygrundade företagen är en annan historia).
Splittra Google och Amazon!
Den monopolliknande ställning som uppstår på en marknad utan statsstyrning visar att marknadsfundamentalisterna har fundamentalt fel. Konkurrensen och effektiviteten avtar och försvinner på en oreglerad marknad. Djungelns lag - den starkaste vinner. Och vinnaren tar allt.
Därför är det logiskt att flera (demokratiska) toppolitiker kräver en uppspjälkning av Google och Amazon.
Ett drägligt liv
Det avslutande kapitlet i Joseph Stiglitz nyaste bok heter A decent life for all (“Ett anständigt, drägligt liv för alla”). Han skriver att marknaden inte har lyckats skapa ett drägligt liv för oss (åtminstone i USA). Däremot har en blandning av marknaden, tredje sektorn (civil society) och statliga regelverk lyckats bättre.
Jag tror det krävs en speciellt kulturellt homogen och stabilt samhälle för att odla fram ansvarsfulla och effektiva statliga institutioner, säger professor Anders Löflund.
I Norden har detta hittills lyckats relativt väl. Kanske Norden är undantaget till följd av sin historia?
Tillbaka till Kekkoslovakien?
Kritiken mot kapitalismen, i dess nakna, brutala form, gäller i högre grad det samhälle vi ser i USA än det vi lever i här hemma.
Men också här hemma ropar allt fler finländska politiker och samhällsdebattörer efter mera marknad och färre regler. Om vi importerar marknadstänkande från USA borde vi kanske också importera debatten om detta.