Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

"Libyens kustbevakning är EU:s ansikte utåt" – riv avtalet med Libyen säger Sea-Watch, när EU lovar nya sätt att handskas med migrationen

Från 2019
Räddningsorganisationen Sea-Watch hänger dekorativt upp både berömmande och fördömande post den tar emot av allmänheten för sitt arbete med att rädda migranter på Medelhavet.
Bildtext Sea-Watch hänger dekorativt upp både berömmande och fördömande post den tar emot av allmänheten för sitt arbete med att rädda migranter på Medelhavet. Exempel på negativ post längre ner.
Bild: Gustaf Antell

Den nya EU-kommissionen planerar stora förändringar i EU-ländernas gemensamma flyktingpolitik. "Riv upp samarbetsavtalet med Libyen", kräver räddningsorganisationen Sea-Watch när vi möter dem på huvudkontoret i Berlin.

– Jag rekommenderar alla att göra en sökning på nätet om Libyens kustbevakning.

Det säger Haidi Sadik, talesperson för Sea-Watch. Hon har egen erfarenhet av flera räddningsoperationer på Medelhavet.

Sadik var med ombord på fartyget Sea-Watch 3 i somras när det på ett kontroversiellt sätt trängde sig in i hamnen i Lampedusa. Ombord fanns 42 personer besättningen hade räddat ute på Medelhavet.

Libyens kustbevakning är EU:s ansikte utåt

― Haidi Sadik, talesperson för Sea-Watch

Enligt Sadik är Libyens kustbevakning EU:s ansikte utåt i migrationsfrågor.

– EU har gett Libyen fullmakt att stoppa personer som försöker komma till Europa trots att vi vet att Libyen är farligt för migranter.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger att migrationspolitiken ska bygga på europeiska värderingar. Vad tycker du om det?

– Avtalet med Libyen strider mot internationell rätt, rättsstatsprincipen och mot de värderingar vi säger oss stå för. Riv upp avtalet.

Vi är barbariska och mordiska

― Haidi Sadik, talesperson för Sea-Watch

– Vi är inte kultiverade och civiliserade i Europa. Vi är barbariska och mordiska, säger Sadik.

Det är laddade ord, så jag tar ett konkret exempel för att vara säker på att jag förstår vad hon menar.

Om en finlandssvensk kapsejsar med sin aluminiumbåt utanför Malta och passet sjunker skulle vi i Finland antagligen bli förfärade om han överlämnades till Libyens kustbevakning.

Men du säger att det är officiell EU-politik som också Finland har varit med och beslutat om?

– Precis. Men samtidigt vet vi att det finns en inneboende rasism i systemet som gör att det inte går så. När en vit europé försvinner på havet gör myndigheterna allt för att rädda honom eller henne.

Sea-Watch beskriver sig som en politiskt obunden frivilligorganisation, men organisationen har aktivt försökt påverka politiken i Europa, och gjorde bland annat en uppmärksammad video inför EU-valet i maj.

Sea-Watch är formellt en politiskt obunden organisation, men på deras kontor får jag en känsla av att det här är vår tids vänster.

– Våra kritiker kallar oss vänster. Det får de göra. Det är åtminstone klart att vi motsätter oss den värdekonservativa högern. Du kan kalla dem våra största politiska motståndare.

Längs en fönstervägg hänger både beundrarpost och hatbrev.

– Jag vet inte egentligen varför vi hänger upp de här, men båda delarna ökar på något sätt motivationen att fortsätta, säger Oliver, som visar runt mig i den lilla lokalen med ett arbetsrum och ett kök.

– På handstilen ser man att de flesta hatbreven är från samma person.

Hatbrev till organisationen Sea-Watch från en person som föraktar organisationens arbete.
Bildtext Sea-Watch tar emot en hel del hatpost från personer som upplever att organisationen späder på problemen med utomeuropeisk invandring till Europa.
Bild: Gustaf Antell

EU:s nya kommissionär för migrations- och inresäkerhetspolitik, Ylva Johansson, är inne på samma linje som Sea-Watch, alltså att den nuvarande politiken inte återspeglar europeiska värderingar.

Johansson lovar en ny EU-politik som beaktar människorättsbrotten i Libyen.

Det ska därför nu upprättas nya lagliga och säkra vägar till Europa för alla som vill söka asyl. Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt FN:s flyktingkonvention.

Den nuvarande av sina kritiker så kallade "Fästning Europa"-politiken är alltså inte rent strikt i harmoni med internationell rätt.

Vad säger EU-parlamentet om flyktingpolitiken? - i långt format

– Säkra och lagliga vägar till Europa är precis vad vi vill ha. Det skulle få oss att sluta med det vi gör, säger Sadik.

Men hon är fortfarande skeptisk mot att det ska hända.

– Tyvärr ser inte verkligheten ut så och vi behövs på Medelhavet, som faktiskt är världens farligaste gränsområde.

Sedan den 1 januari 2014 har 19 000 personer drunknat eller försvunnit på vägen norrut över Medelhavet. Det är över hälften av alla döda eller saknade migranter globalt under den här perioden, enligt Migration Data Portal.

Sea-Watch betonar i sin kommunikation utåt att EU-länderna bryter mot internationell sjörätt.

Bilderna från slutet av november av italienska kustbevakare som räddar en flicka inger hopp

Enligt Sadik säger sjörätten att EU-ländernas kustbevakningar aktivt måste rädda migranter i nöd varje gång de har anledning att tro att det finns båtar i nöd på Medelhavet.

– EU-kommissionen måste uppmana länderna vid Medelhavet att använda sina kustbevakningsresurser till att hitta och rädda alla som behöver hjälp och föra dem till säkerhet i Europa.

Haidi Sadik från räddningsorganisationen Sea-Watch.
Bildtext Haidi Sadik är talesperson för Sea-Watch. Hon var med ombord på fartyget Sea-Watch 3 i somras när det på ett kontroversiellt sätt trängde in i hamnen i Lampedusa.
Bild: Gustaf Antell

EU:s senaste försök att samarbeta på Medelhavet, Operation Sophia, ser Sadik som en flopp.

– I dag är det nästan bara medborgarorganisationer som Sea-Watch som försöker rädda migranter från havet och sedan föra dem till säkra hamnar.

EU har förbjudit medborgarorganisationer att skicka fartyg till Medelhavet enkom för räddningsuppdrag, trots att det råder osäkerhet om hur förbuden ska tolkas.

– Vissa kommersiella fartyg räddar migranter, men de följer EU:s beslut och för dem tillbaka till Libyen, säger Sadik. Andra väljer rutter längre norrut bara för att inte av misstag stöta på båtar i nöd.

Därför föreslår Sea-Watch, också som ett snabbt förtroendeskapande beslut, att EU-kommissionen tillåter dem att agera på Medelhavet utan risk för rättsliga följder.

Räddningsorganisationen Sea-Watchs broschyr med rubriken "Rädda i stället för att prata".
Bildtext PR-material.
Bild: Gustaf Antell

Sea-Watch hoppas också att EU-kommissionen tydligare tar avstånd från alla påståenden om att räddningsoperationer på Medelhavet ökar emigrationen från Afrika.

Det här är ett argument som till exempel Sannfinländarnas partiledare Jussi Halla-Aho använde sig av i Bryssel när han var EU-parlamentariker.

År 2017 skickade han en skriftlig fråga till EU-kommissionen där han föreslog att kommissionen skulle göra det straffbart för medborgarorganisationer att rädda liv på Medelhavet.

Flyktingar på Medelhavet
Bildtext Sea-Watch vill att EU-kommissionen tillåter dem att agera på Medelhavet utan risk för rättsliga följder.
Bild: Laurin Schmid/SOS MEDITERRANEE

Det finns en hel del forskning som säger att den här så kallade drageffekten är en myt.

Heaven Crawley, professor i internationell migration på Centrum för förtroende, fred och sociala relationer vid universitetet i Coventry skickar flera länkar till Svenska Yle, med forskning som slår fast att drageffekten inte finns. Du hittar dem i faktarutan nedan.

– I princip kan smugglarna använda sig av mobila appar för att se om fartyg rör sig söderut mot kusten, säger Sadik.

"Dragteorin" är logisk men fel

– Smugglarna bryr sig ju inte om hur det går för dem de smugglar och skickar i väg migrantbåtar oberoende. Och migranterna kan inte påverka när, var och hur de smugglas ut ur Libyen.

En annan svaghet i dragresonemanget är att det bortser från hur stort Medelhavet är.

– Till och med när vi vet att det finns båtar med mänskor i nöd i närheten är det svårt att hitta dem. Det finns inga garantier att de hittas levande.

Libyens kust är ungefär 1 800 kilometer lång och innan en båt kommer 40 kilometer ut på internationellt vatten, där frivilligorganisationerna finns, kan den vara nästan var som helst.

Våldet mot migranter i Libyen är så extremt att de försöker ta sig över havet oberoende av om det förekommer sök- och räddningsinsatser eller inte

― Lorenzo Pezzani, Goldsmiths, University of London

Sea-Watch hoppas att EU-kommissionen ska se migrationen i ett större sammanhang och på lång sikt.

– Alla mänskor har en laglig rätt att ansöka om asyl där de vill och det är inte ok att EU-länderna bryter mot lagen bara för att de politiska vindarna just nu är kalla och stränga, säger Sadik.

Fartyget Sea-Watch på Medelhavet
Bildtext Sea-Watch anser att nationalismen och stängda gränser är hot mot säkerheten i Europa.
Bild: EPA-EFE/SEA-WATCH

– Det är upprörande, fortsätter hon. EU har krävt att betydligt mer utsatta länder på andra kontinenter respekterar FN:s flyktingkonvention. Bara en bråkdel av alla flyktingar kommer hit.

Många i Bryssel har hittills kallat avtalet med Libyen en framgång.

– Om du kallar massmord en framgång är vi väldigt nära att upprepa historien, säger Sadik och erkänner att hon uttrycker sig grovt för att få fram sin poäng.

Migranter från Afrikas horn betalar lokala smugglare för hela resan på en gång. De från Central- och Västafrika betalar etappvis. Därför är risken större att de får dåliga båtar

― Läkare Utan Gränser

I slutet av mitt besök tar vi upp ett tema som kanske mer indirekt berör Sea-Watchs arbete, det som kallas förhandsgranskning av migranter.

Det har blivit allt vanligare att migranter fastnar på läger i Turkiet, Libyen, Grekland eller Italien och många av dem tillåts aldrig att söka asyl.

– Det används etiketter som beskriver vem som anses vara värd vår omtanke. Flyktingar är värda, men bara kvinnor med barn som flyr kriget i Syrien kallas i dagligt tal flyktingar, säger Sadik.

I synnerhet i invandrarfientliga kretsar kallar man nästan alla asylsökanden för ekonomiska migranter.

Det används etiketter för att beskriva vem som är värdig att accepteras

― Haidi Sadik, talesperson för Sea-Watch

– En man från Senegal får genast etiketten ekonomisk migrant. Det här är en etikett som bygger på medvetet förtal av personer inom vissa grupper.

Sadik ser det här som ett sätt att förbigå de mänskliga rättigheterna som ligger till grund för demokratin.

– Det är exakt motsatsen till rättsstatsprincipen. Ingen person kan ställas utanför lagen, säger Haidi Sadik från frivilligorganisationen Sea-Watch.

Diskussion om artikeln