Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Kolumn: Den nya generationens invandrare - vad händer med barn mellan kulturer?

Från 2019
Kolumnisten Haneen Jameel står och ser in i kameran. Knäppta händer
Bildtext Haneen Jameel

Hur ser barndomen ut för barn som flyttat till Finland, vilka problem möter de i ett land där barns rättigheter respekteras genast då de fötts? I sin förra kolumn skrev Haneen Jameel om barns lidande i hennes hemland Irak, här om barn i hennes nya hemland, Finland.

Hur uppfostrar invandrare sina barn i ett land, där stor frihet råder?

Hur hittar man rätt balans i sin uppfostran och hur undviker att hamna i kläm mellan kulturskillnader?

Borde barn fostras med hård disciplin och övervakas strängt?

Eller borde man lita blint på barnen och låta dem pröva på saker som faller dem in?

Vilken plats skall religiösa uppfattningar, traditioner och normer ha?

Jag talar inte om mina egna erfarenheter, jag har ännu inte barn, men själva tanken på att uppfostra barn i framtiden skrämmer mig redan nu.

Jag tänker på de svårigheter som jag vet att en del arabiska eller muslimska familjer har erfarenhet av då det gäller pojkar och i synnerhet flickor.

Tradition mot vardag

En del av de här familjerna vill uppfostra barnen efter samma mönster som de själva blivit uppfostrade i hemländerna.

Där finns både för- och nackdelar.

Det positiva är att barnet blir bekant med föräldrarnas kultur; visst skulle det ju vara bra att känna gemenskap med det land där den största delen av ens släkt bor.

Kulturer är också bra att känna till på ett allmänt plan, inte minst föräldrarnas kultur.

Den negativa sidan av en sådan uppfostran är, att ett för stort fokus på föräldrarnas kultur kan resultera i att barnet inte förstår det samhälle det lever och växer upp i.

Flickornas roll

Det här kan innebära att åtminstone en del av föräldrarna inte lyckas skapa en känsla av trygghet och balans - hur skulle de ens kunna det då de inte själva känner att de lyckats väga jämnt mellan kulturerna.

Finland är ett fint land att växa upp i, i synnerhet med tanke på skola, hälsovård och samhällelig trygghet.

Det kan ändå ibland uppstå motstridigheter med de traditioner som föräldrarna vuxit upp med. Det finländska samhället är öppnare än på vårt håll.

Senast då grundskolan börjar, då barnet lär sig nya saker, börjar det få influenser av det finländska samhället. De kan se lite annorlunda ut än det man fått lära sig hemma.

Kanske börjar barnet fråga ett och annat av föräldrarna, som känner sig osäkra och oroliga.

I det här skedet är det lätt hänt att mamma enklare än förut börjar skrämma sina döttrar och rabbla upp samma religiösa och kulturella tankar, som hon själv en gång översköljts av:

Skäms! Det är fel! Synd! Opassande!

"En flicka är vacker då hon är blyg, tyst och gudsfruktande. Du är ju en flicka, inte får du leka med pojkar!"

En flicka måste komma hem tidigt. Det passar inte för en flicka att sova över hos en kompis:

Du och din bror är olika saker, jämför dig inte med honom, han är en pojke

Det är då som motstridiga tankar dyker upp i flickors huvud, då hon i skolan lär sig jämlikhet och rättvisa, att flickor och pojkar är jämställda, att ingen religion är rättare eller bättre än en annan.

Att bära duk - hur påverkar det beteendet?

Det finns föräldrar som försöker tvinga sina flickor att bära hijab redan i ung ålder, eftersom de vill så religiösa principer i flickorna.

Också då samma principer inte gäller pojkarna.

Jag kritiserar inte hijab i sig, Finland är ju ett fritt land, men för vissa känns det, att bära huvudduk, som något som kränker barns rättigheter.

En ung flicka är inte färdig att fatta ett sådant beslut självständigt.

Att börja använda hijab som ung påverkar flickans beteende. Hennes självsäkerhet bågnar och hon kan bli tillbakadragen.

Sonila Naziri visar hur man knyter en hijab. Modellen är Anne-Lie Nyman.
Bildtext Hijab - inte en svart-vit fråga
Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist

Jag lade märke till det här då jag gjorde arbetspraktik i en grundskola.

Jag påstår inte att vår kultur i sig skulle vara felaktig, tvärtom är jag stolt över den arabiska kulturen, men jag anser att tajmingen blir fel då vi lär flickor att älska Gud innan de älskar sig själv.

Vi lär flickor vara rädda för samhället innan de lär sig frukta Gud.

Vi lär flickor att känna skuld då de gör något fel, fast vi borde lära dem att lära sig av sina misstag.

الجيل الجديد من المهاجرين

Om vi skulle göra det rätta, skulle resultatet vara fint. Att kunna förhålla sig kärleksfullt och tillitsfullt till sig själv sprider också kärlek och acceptans omkring oss alla.

Den globalt knepiga puberteten

Jag är benägen att skriva texter om enbart flickor och kvinnor.

Vem vet om det beror på att jag själv är kvinna, eller om det handlar om att jag sedan liten lidit mycket av det tryck som samhället lagt på mig.

Puberteten är en svår tid för varenda en människa, överallt i världen.

Föräldrarna är ofta överbeskyddande eftersom de älskar sina barn.

Det kan orsaka en så allvarlig bortstötningsimpuls i barnen, att familjen måste ty sig till den hjälp som samhället kan erbjuda.

De här erbjuder igen så mycket rättigheter och friheter, att barnen inte har redskap att ta emot något sådant.

Barnet kan inte alla gånger använda de friheter som ges henne på rätt sätt.

Svartvit bild på ett gäng tonåringar som promenerar bredvid varandra.
Bildtext Hur mycket frihet är tillräckligt?
Bild: Unsplash

Barnskyddsmyndigheterna kan ibland till och med skada ett barn genom att ge henne för stora friheter.

Det kan gå på det här sättet i situationer, då myndigheterna ställer sig ensidigt på barnets sida och får det att revoltera mot sina föräldrar.

Det är tänkbart att barnet manipulerar myndigheterna, ljuger eller förstorar saker, för att få det som det vill.

Detta trots att föräldern med sina råd bara har för avsikt att hjälpa och bygga upp barnets framtid.

Att rota sig i Finland

Jag har lagt märke till att många invandrarfamiljer i Finland lider av barnskyddsmyndigheternas dåliga behandling.

Det blir som en brottningsmatch mellan föräldrar och myndigheter.

Det här trots att myndigheterna ibland själva vet att deras skäl för att agera handlar om att ett barn är fullständigt vilse.

Vi skall inte glömma bort att de som lider mest i dylika situationer alltid är barnen.

Till slut skulle jag vilja betona betydelsen av den roll som det finländska samhället och myndigheterna har i att göra föräldrarna hemmastadda i landet.

Ju bättre man rotar sig i det finländska samhället, desto mer skyddas barnet från att hamna mellan två kulturer.

Det här är viktigt att minnas, eftersom nästa generationens invandrare kommer att ha en stor roll i hur Finland byggs upp.

Haneen Jameel är journalist

Diskussion om artikeln