Klimatmötet i Madrid visar att världen är delad i de som vill satsa och de som inte vill delta

Klyftan mellan de länder som är progressiva i sin klimatpolitik och de som stretar emot blev tydligare än någonsin i FN:s klimatmöte i Madrid, det 25:e i ordningen.

Mötets viktigaste frågor som handlade om regler för handel med utsläppsminskningar mellan stater och hur förluster och skador ska ersättas fick skjutas upp till nästa års möte som hålls i Glasgow i november 2020.

Finland som ordförandeland för EU fick en viktig roll i förhandlingarna. Enligt miljöminister Krista Mikkonen (De gröna) säger det en del om bristen på förtroende mellan länderna när ett sådant här internationellt system knakar i fogarna.

Starka länder som USA och Brasilien anser att de klarar sig bättre på egen hand och vill ha bilaterala överenskommelser i stället för internationella processer.

Vad ska finnas i ramverket?

Ett av målen för Madridmötet var att diskutera Artikel 6 som ska skapa ett ramverk för internationellt samarbete för minskade utsläpp.

Enkelt uttryckt kan det betyda att ett land, som uppfyller sina utsläppsmål genom att köpa utsläppsminskningar i ett annat land, kan räkna dem till godo.

De största knäckfrågorna när det gäller artikel 6 gällde skrivningar om mänskliga rättigheter.

Vissa länder ville ha med hänvisningar till mänskliga rättigheter i ramverket för internationellt samarbete.

Andra länder ville inte ha en internationell övervakning av mänskliga rättigheter. De hänvisade till att varje land har egna rättssystem som borde ta hand om de här frågorna.

Efter många diskussioner för och emot, under mötets två veckor, enades man om att uttrycket mänskliga rättigheter inte skrivs in i ramverket, säger regeringssekreterare Karoliina Anttonen.

Men rätten att delta, rätten att bli hörd och även en mekanism för klagomål är inkluderade i ramverket.

Samarbete med många länder

Anttonen ser också ljuspunkter i förhandlingarna.

- Det gick bra för EU, vi samarbetade brett med väldigt olika länder och lyckades visa tillräcklig flexibilitet för att få resultat. Å andra sidan lyckades vi också hålla tillräckligt i miljöintegritetens krav.

Australien, Brasilien, USA, Japan, Indien och Kina hör till de länder som har pekats ut för att sätta sig på tvären och bromsa förhandlingarna. Mycket tid har lagts ner på petande i detaljer och att diskutera enskilda ord.

Tala ihop er!

Men även ordförandelandet Chile får kritik. Enligt en av delegaterna bad ordföranden mot slutet folk in i rummet med orden "vi har problem, ni står för långt ifrån varandra - tala ihop er". Och sedan lämnade hon rummet.

- Av det blev ju inget.

Nu fortsätter arbetet. Till klimatmötenas dynamik hör, enligt Anttonen, att under de sista dagarna är alla flexibla och kompromissar. Men sedan när man märker att det är ett helt år till nästa stora klimatmöte då tar man några steg bakåt och fortsätter därifrån.

- Nu borde varje land se sig i spegeln och vara färdigt att höja ambitionsnivån, säger miljöminister Krista Mikkonen

Medborgare kräver handlingar

Medborgarnas och miljöorganisationernas roll, och påtryckningar, är mycket viktig för nu ser det ut som om de politiska beslutsfattarna inte har mod att ta den ledning i klimatfrågor som deras medborgare kräver.

- Just nu ser vi att inte bara ungdomar, utan medborgare i allmänhet, många kommuner, företag och olika organisationer har en högre ambitionsnivå och hoppas att staten skulle ta en starkare ledning.

Av någon anledning är beslutsfattarna försiktiga med att ta den starka ledning som medborgarna skulle önska.

Det är viktigt att övergången till ett hållbart samhälle görs rättvist. Det är möjligt, säger Mikkonen, och tillägger att Finland strävar efter en rejäl förändring där ingen lämnas ensam med utmaningarna.

En annan ljusglimt kan också nämnas: att kvinnornas deltagande stärktes.

Det finns många länder där kvinnornas deltagande i klimatdiskussioner i praktiken är omöjligt. Med det gemensamma beslutet om en “Gender Action Plan” blir det möjligt att stöda kvinnor och ge dem utbildning så de kan delta.