Politikerna fattade det avgörande rivningsbeslutet 2010, men fortfarande står huset kvar – turerna kring det här stadshuset är förvirrande många

Huset har kallats fult och ett spökhus. I tio år har staden tryckt på för en rivning men än står det gamla stadshuset kvar i Esbo. Bjarne Häggman vill bevara huset och är kritisk till beslutsprocessen. Han har rätt i att historien kring det här huset inte liknar något annat. Yle Huvudstadsregionen fick en unik inblick i den övergivna byggnaden.

- Tryck på knappen så går den på, säger Juha Partanen, servicechef vid Affärsverket Esbo lokaler.

Han överräcker en ficklampa och vi går in i stadshusets källare. Allmänheten har inte tillträde hit, men staden gör undantag för journalister.

Det är kallt och mörkt. På golvet ligger takpaneler som har fallit ner. En gul gräsklippare lyser upp i mörkret. Och ett lager av glödlampsförpackningar ligger utspridda på golvet.

Huset har stått tomt sedan 2008 då personalen flyttade ut efter att en del fått symptom som tydde på dålig inomhusluft.

"Jag har inget personligt förhållande till huset"

I april 2010 beslöt fullmäktige i Esbo att huset ska rivas, men trots det står det fortfarande kvar. Hur är det möjligt?

Det ska vi ta reda på i den här artikeln.

En av dem som är engagerad i husets öde är Bjarne Häggman.

- Jag har inget personligt förhållande till huset utan önskar bara god förvaltning av staden.

Häggman är ordförande för föreningen Pro Esbo som under de senaste åren försökt stoppa rivningen av byggnaden. Han är lokalpolitiker för Centern och sitter som ersättare i miljönämnden.

- Stadens tjänstemän har kritiserat föreningen för att vi politiserar det här. Men vi är inte politiker utan invånare, säger Häggman.

NTM-centralens överinspektör anses vara jävig

Häggman säger att stadshuset är i mycket gott skick och påpekar att en byggnadsteknisk undersökning från 2012 visar att byggnaden inte är i rivningsskick. En utredning som gjordes av två arkitekter 2012 lyfter i sin tur fram att huset har ett kulturhistoriskt, byggnadshistoriskt och arkitektoniskt värde.

Pro Esbo begärde 2018 att NTM-centralen skyddar stadshuset som ett historiskt och värdefullt kulturarv. NTM-centralen avslog begäran.

Föreningen anser i ett klagomål till Miljöministeriet att centralens överinspektör är jävig eftersom han redan innan ett officiellt beslut fattades konstaterade i en tidningsintervju att föreningens begäran kommer att avslås.

Huset har besökts av oinbjudna gäster

Någon har brutit sig in genom fönstren

I stadshusets tredje våning, räknat från källaren, finns huvudentrén. Golvet är fyllt med träpallar, söndriga möbler och gamla blanketter. Allting är täckt med vitt pulver från en skumsläckare.

- Huset har besökts av oinbjudna gäster. De har tömt pulversläckare och förstört saker, bland annat dörrglas, säger Partanen.

- De har brutit sig in genom fönstren på källarvåningen och därför har vi nu täckt dem med fanerskivor.

Staden har gjort en polisanmälan, men det är oklart vem som gjort sig skyldig till skadegörelsen.

"Ur samhällelig synvinkel finns inget bra med det här"

Men varför står huset fortfarande kvar om politikerna redan 2010 beslöt att det ska rivas?

För tekniska direktören i Esbo, Olli Isotalo, är svaret på den frågan klart.

- Att stadshuset ännu inte rivits beror helt och hållet på besvärsprocesserna till myndigheterna. Det har gjorts besvär över detaljplanen, rivningstillståndet och beslutet om att inte skydda huset, säger Isotalo.

Vad tycker du om det?

- Det är i sig bra att det går att överklaga beslut, men behandlingstiderna gör att huset står tomt. Det leder till att vi inte kan gå vidare. Det är inte ett fungerande system.

- Vi har i tio år väntat på att göra något. Det är en besvärlig situation.

Har processen kring huset varit underlig, enligt dig?

- Så här kan det gå men ur samhällelig synvinkel finns inget bra med det här. Inget nytt har framkommit och ändå behandlas saken på nytt och på nytt.

Först beslut om rivning sedan beslut om huset ska skyddas eller inte

Stadens beslutsprocess kring stadshuset är en delorsak till att rivningen inte blivit av. Turerna har varit förvirrande många.

I april 2010 beslöt fullmäktige i Esbo att inget nytt stadshus ska byggas och det gamla ska heller inte renoveras utan rivas.

I november 2014 godkände fullmäktige en ändring av detaljplanen för området. Då slog fullmäktige fast att stadshuset kan rivas, repareras eller så kan ett nytt stadshus byggas. Huset ska inte skyddas.

När föreningen Pro Esbo krävde att huset ska skyddas svarade staden med att frågan om skyddandet av huset avgjordes i samband med detaljplanen.

Har besluten tagits i fel ordning?

Frågan som uppstår blir varför staden först, 2010, beslutar att huset ska rivas och därefter, 2014, tar ställning till om det ska skyddas? Borde inte besluten ha tagits i annan ordning?

Tekniska direktören Olli Isotalo tycker inte det.

- Nej, staden har först bestämt sig för att man inte har användning för huset och därefter sett om man enligt lagen borde skydda det. Det är inte i fel ordning fastän det också kunde ha gjorts i annan ordning.

Värmen och elen avslagna

Luften inne i stadshuset är kall. Värmen och elen är avslagna.

Servicechef Juha Partanen besöker huset ungefär en gång i veckan för att övervaka att ingen kan ta sig in.

Staden har tidigare berättat att underhållet och övervakningen av det tomma stadshuset kostar 100 000 euro årligen. Nu uppger man ändå att summan är mindre eftersom huset inte förorsakar några värme- eller elkostnader.

Det enda som kostar är övervakningen av huset.

Kan inte överklagas, konstaterade domstolen

Förutom rivningsbeslutet 2010 och detaljplansbeslutet 2014 beslöt fullmäktige också i januari 2018 att stadshuset ska rivas. Det gjordes när fullmäktige beslöt att gå vidare med planerna för ett Esbohus som ska samla beslutsfattare, invånare och tjänstemän.

Både Helsingfors förvaltningsdomstol och Högsta förvaltningsdomstolen anser att beslutet enbart styr den fortsatta beredningen och därmed kan det inte överklagas. Därför behandlade domstolen inte Pro Esbos besvär i frågan.

Sista ordet är ännu inte sagt

Det egentliga rivningsbeslutet fattades alltså av fullmäktige redan i april 2010. Men först åtta år senare, i april 2018, fattade chefen för byggnadstillsynscentralen ett konkret beslut om att riva stadshuset.

Det beslutet har också överklagats till domstolen. Högsta förvaltningsdomstolen beslöt i november 2019 att inte behandla rivningen av stadshuset.

Men sista ordet är ännu inte sagt. Miljöministeriet ska under vintern 2020 ta ställning till om stadshuset ska skyddas.

Bjarne Häggman ställer sitt hopp till ministeriet för att huset ska bevaras.

- Jag väntar mig mycket av ministeriets beslut. Man måste beakta lagen om skyddande av byggnadsarvet, säger han.

Rivning förbereds redan

Esbo stad förbereder trots det en rivning av huset. Staden har till och med redan fattat beslut om vem som ska riva huset. I mitten av december beslöt staden att företaget Purkupiha Oy ska riva huset till en kostnad av 972 000 euro.

Mikko Kivinen, som är projektledare för utvecklingen av Esbo centrum, tror att rivningen kan inledas 2020.

- Det är som en vits. Jag säger alltid att huset ska rivas nästa år och nu säger jag det igen. Jag tror att det är en lättnad för invånare i området att veta hur frågan går vidare, säger han.

Han beräknar att rivningen av huset räcker åtta månader.

Har du inte funderat på att ge upp?

Men vad ska byggas på stadshustomten i framtiden? Staden har hela tiden uppgett att man vill ha bostäder på tomten.

Enligt detaljplanen är tomten märkt med ett tecken för allmänna byggnader, vilket betyder att där inte kan byggas bostäder utan en ändring av planen.

Det nya stadshuset, som ska heta Esbohuset, ska byggas på tomten bredvid stadshuset där Ämbetshus 2, nu står.

Tiden för dem som vill bevara huset håller alltså på att gå ut.

Den sista frågan går därför till Bjarne Häggman, som under flera år kämpat för att bevara huset.

Har du under resans gång funderat på att ge upp och bara låta staden riva stadshuset?

- Jo, många, många gånger. Det bästa vore att ge upp. Men staden måste ha god förvaltning och en öppen diskussion, säger han.