Slädtur till kyrkan, godis i julgranen och julgubbens bekanta famn – så här minns ni barndomens jular

Våra jultraditioner har långa rötter, men hur man firar jul har ändrat en hel del. Julfirandet har blivit mindre kyrkligt och mer utdraget.

Vesa Kiljo är museiamanuens och har i många år ordnat julutställningar på Borgargården eller i det Blombergska huset som är några av de byggnader som som ingår i EKTA museum i Ekenäs.

Julen har långa traditioner, så också i Finland, men det är svårt att uppge när vi började fira jul säger Vesa Kiljo.

- Jättesvårt att säga, men någon slags jul firades under medeltiden. Den kom med kristna tron och katolska kyrkan. Men det var helt annorlunda än dagens julfirande.

Julfirandet bär också spår av gamla, hedniska traditioner.

Däremot är traditionen med julgran och julklappar inte speciellt lång.

- Den jul vi känner till har inte långa traditioner, kanske 150 år, säger museiamanuens Vesa Kiljo.

Största minnet jag har från min barndoms jular är doften i släden under stora fällar

85-årig lyssnare om färden till julkyrkan i Pojo

- I synnerhet den religiösa sidan har betytt mycket mera och har haft större roll i julfirandet jämfört med i dag. För en del är julklapparna det viktigaste och då kan julfirandet kännas ganska kort, säger Vesa Kiljo.

En docka som kunde sluta sina ögon var min bästa julklapp. Den följde mig överallt, också under krigstiden

Äldre kvinna om sin barndoms jular

Som sexåring fick jag ett Märklintåg som min pappa och grannen hade byggt upp. Men jag fick inte leka med tågbanan när pappa var hemma

Man från Mårtensdal, Vanda om om både glädje och besvikelse i samband med barndomens jular

Jultomten, julgubben och julbocken. Det är några benämningar på den filur som ibland knackar på hos barnfamiljer. För vissa kan besöket kännas nästan lite för spännande, medan andra igen känner sig väldigt bekväma och bekanta med jultomten.

Jag kommer ihåg julen 1935, jag var fem år och jag var inte alls rädd för julgubben. När julklapparna var utdelade fick jag sitta i famnen på honom och den kändes likadan som (drängen) Pauls

Lisbeth från Sibbo

Fram till mitten av 1800-talet var det julbocken som kom på besök, men efter det började en mindre skrämmande julgubbe söka sig till våra hem.

- Jultomten från Tyskland och Sverige gjorde en motoffensiv. Finland hade då sin julbock, men St Nikolaus började komma hit. Det kunde bli en liten tvist hemma över vilken figur man skulle ha, den traditionella julbocken eller den mer rödklädda St Nikolaus, berättar Vesa Kiljo.

Vid sekelskiftet (1900-talet) började den rödklädda jultomten dominera men med inslag av pälsen från julbocken.

Julbocken skulle efterlikna djur, masken var av näver och kunde också ha horn, men med St Nikolaus fick jultomten en mask som föreställde en människa.

Minns när jag var julgubbe åt grannarna i Box. Det var svårt att dricka glögg med skägget så jag var tvungen att lyfta masken, men tror ingen såg. Grannens fru var julgubbe hos oss när vi var små. Min lillasyster sa sen att julgubben hade lika smala ben som grannfrun

Man född 1950 från Lövhammars, Borgå

Också julgranen är väldigt viktig för i synnerhet barn. Men det har inte alltid varit en självklarhet att barnen får vara med och klä granen.

På julafton hade vi en tradition där jag placerades i barnkammaren i väntan på att få se julgranen klädd i all sin prakt. Julgranen var klädd med karameller, äpplen och pepparkakor. Och naturligtvis också flaggorna. När julen var slut blev det julgransplundring.

Magnus från Borgå, som också minns när äldsta systern läste "Tomten" för hela familjen (1960-talet)

- De första julgranarna var små och odekorerade, men från mitten av 1800-talet när man började dekorera dem så var det med ljus, äpplen och pepparkakor. Godis också, om man hade, säger Vesa Kiljo.

Granen skulle symbolisera ymnighetens träd och eftersom man hade granen i en julgransfot gjord av trä så höll den inte heller speciellt länge.

- Man tog in julgranen på julafton och hade den inne de tre juldagarna. Sedan var det julgransplundring, berättar Kiljo.

Det att man inte lät småbarn hjälpa till med att klä julgranen var beskrivande i så kallade herrskapsfamiljer på 1800-talet.

Traditionen att hålla inne julgranen till trettondagen eller till och med ända till tjugondedag jul har kommit senare.

- Speciellt i svenskspråkiga trakter är kutymen att hålla julgran inne och fira jul till tjugondag Knut. Men hur gammal den traditionen är känner jag inte riktigt till, säger museiamanuens Vesa Kiljo.

Artikeln baserar sig på en intervju i Yle Vegas nyländska förmiddag där programvärden Malin Valtonen också tog in samtal av lyssnare.