"Gotisk psyko-sexuell apokalyps" – en dans på vilda rosor med Nick Cave
Nick Cave har klätt sig i olika skepnader under sin karriär. Från den vilda goth-rockaren i The Birthday Party till mainstream-favoriten som sjöng duett med Kylie Minogue. Han är lika hemma på vita duken som på scenen.
Där vildrosorna växer
1995 års duett med Kylie Minogue, Where the Wild Roses Grow med sin tillhörande prerafaelit-influerade video blev en stor hit och mitt i allt var Nick Cave ett bekant namn för den stora allmänheten.
Han hade länge varit en kultartist med en liten men hängiven krets av beundrare. Hans tidiga grupp The Birthday Party blev känd för sin mörka och intensiva musik och för sina vilda och kaotiska spelningar.
Efterföljaren The Bad Seeds var en mångsidigare grupp som kunde rocka så att salen skakade men också framföra långsamma hypnotiska låtar där texten intog huvudrollen.
I'd wanted to write a song for Kylie for many years. I had a quiet obsession with her for about six years.
― Nick Cave
Nu när Nick Cave hade fångat en bredare publiks uppmärksamhet med sin hitsingel och därpå följande framgångsrika album Murder Ballads var han tvungen att bestämma sig för vad han skulle göra med den.
I stället för att göra en uppföljare med liknande musik som på Murder Ballads gav Nick Cave ut ett helt annorlunda album. The Boatman's Call innehöll mera pianodrivna låtar och personligare texter.
I själva verket var Kylie Minogue inte den viktigaste duettpartnern i Nick Caves liv år 1995.
PJ Harvey (duettpartnern på Henry Lee från Murder Ballads) och Nick Cave hade ett kort men intensivt förhållande.
I pick up the phone and it’s Polly.
“Hi,” I say
“I want to break up with you.”
“Why?!” I ask.
“It’s just over,” she says.
I was so surprised I almost dropped my syringe.
― Nick Cave om slutet av hans förhållande med PJ Harvey
The Boatman's Call var Nick Caves sätt att komma över PJ Harvey.
En man med flera skepnader
Nick Cave är en man som visar sig i olika skepnader. Den självsäkra rockstjärnan, den litteraturkännande textförfattaren, den vilda drogmissbrukaren och den stabila familjefadern.
Alla roller som Nick Cave har levt sig in i under årens lopp. Somliga har avslutats (som drogmissbrukaren) medan andra har ökat och minskat i styrka och betydelse allt efter behov och omständigheter.
Musikaliska roller finns det också gott om. Kapellmästaren som får den unika gruppen Bad Seeds att växla från öronbedövande kakofoni till lugna men intensiva snuttar som får publiken att tystna för att inte missa något.
Från den lugna personen bakom flygeln på solo-turnén Conversations with Nick Cave till den vilda porrfilmsmustaschförsedda garagerockaren i sidoprojektet Grinderman.
Sedan finns ännu den Nick Cave som sysslar med film. Han har skrivit både soundtracks och manus till filmer och har också haft några mindre roller som skådis.
Film- och musikrollerna flyter ibland in i varandra i samband med (halv)dokumentära filmer om The Bad Seeds i studion eller på turné.
This is one man who’s had his cake and eaten it
― Barney Hoskins om Nick Cave i The Guardian
Som om det här inte vore nog för en person är Nick Cave också författare med ett antal publicerade böcker.
Den senaste, The Sick Bag Song, är en samling texter skrivna på spypåsar i diverse flygplan under en USA-turné med The Bad Seeds.
Röda hand-arkivet
Som ett nytt sätt att möta sin publik har Nick Cave grundat en e-post lista och en nätsida som heter Red Hand Files. Den är döpt efter den gamla Bad Seeds-klassikern från år 1994, Red Right Hand.
Man får skicka in frågor som Nick svarar på i reguljärt återkommande e-mail som skickas ut till alla som har anmält sig till listan.
Man får fråga om vad som helst, t.o.m. om svåra saker som sonen Arthur Caves död och hur Nick Cave och hans familj har behandlat sorgen.
Samma koncept inför levande publik fick vi se under turnén Conversations with Nick Cave som bl.a. besökte Finland och Sverige sommaren 2019.
Där var Nick Cave ensam och svarade på publikens frågor och spelade emellanåt några låtar på piano.
Det som jag slogs av är att folk ganska sällan kom med fåniga skämtfrågor och att Nick Cave bemödade sig med att ge bra svar också på känsliga och ibland otydliga frågor.
Det finns en ömsesidig respekt mellan Nick Cave och hans publik som kanske märktes speciellt mycket under den här turnén.
Trots att många av frågorna var ganska allvarliga och behandlade svåra saker visade det sig också att Nick Cave har ett sinne för humor som han ibland lättade upp stämningen med när det började verka allt för dystert.
Många av frågorna både live och på nätet handlar om religion. Religiösa teman återkommer ofta i Nick Caves låttexter och man kunde tro att han är troende.
Vilket han också är men exakt vad han tror på är en svårare fråga.
Han påstår att han inte tror på en traditionell kristen gud men att han beter sig som om han gjorde det.
Mera om det här och de andra frågorna och svaren hittar man på theredhandfiles.com.
Håret må vara färgat men intellektet är ännu skarpt
Nick Cave är född år 1957 vilket ju enligt många gör honom till en gammal gubbe.
Men till skillnad från många av hans ålderskamrater har han inte tappat greppet eller börjat trappa ner på sin arbetsmängd.
Hans publik är heller inte några nostalgiker. Tvärtom verkar majoriteten bestå av kvinnor i åldern 30 - 40 år.
År 2020 står bland annat en turné med The Bad Seeds på programmet.
Gothic psycho-sexual apocalypse
― Tidningen NMEs beskrivning av Nick Caves musik i en skivrecension år 2008
Fokus på Nick Cave – en dans på vilda rosor i Yle Vega lördagen den 4 januari kl. 13.03 eller här:
