Norrena & Frantz: "Att sluta skvallra är mitt nyårslöfte" - här är publikens tankar om skvaller och skitsnack

Relationspodden Norrena & Frantz inleder det nya året genom att diskutera ett ämne som verkligen väcker känslor.

När vi häromveckan frågade er i publiken hur ni ser på skvaller, baktalande och skitsnack gick åsikterna genast isär.

En del tar starkt avstånd från skvaller, och verkar nästan uppfatta ordet som synonymt med "förtal".

Andra ser att det finns en stor skillnad mellan underhållande och positivt skvaller i ett slutet sällskap och spridande av falska rykten.

En del mår dåligt av att tala illa om andra, men har svårt att hejda sig.

Och en har till och med finslipat sitt skvaller till klimataktivism!

Här följer ett urval av era berättelser! Stort tack till er som hörde av er, det går bra att fortsätta diskussionen i kommentarsfältet!

Skvaller gav extrapoäng

Jag var rätt blyg och osynlig i ungdomen, att komma med skvaller gjorde att man märktes och plockade någon poäng.

Spred aldrig osanningar eller elakheter men bröt ibland förtroenden jag fått och fick i somliga fall bittert ångra det efteråt, då "offret" konfronterade mig.

Nu i vuxen ålder har jag blivit lite förståndigare och kan t.o.m. säga ifrån om någon i sällskapet börjar skvallra. Och så är det ju inte heller lika viktigt att hävda sig längre som i en hård skolmiljö.

Kian 39

Mitt kriminella ex baktalar mig

Min före detta man talar jämnt skit om mig bakom min rygg med sin morsa med påföljden att tanten börjat avsky mej.

När jag blev ihop med honom var jag guld värd, då snackade han skit om sin förre sambo.

Nu när vi är separerade är jag “psyko ämmä” medan hans nya kvinna är guld!

Jag kan inte låta bli ibland att prata skit om honom för han är kriminell och har gjort hemska saker. Men jag måste faktiskt skärpa mig, för jag vill inte vara en sådan som pratar illa om andra.

Brita

Fick sparken när jag klagade på jobbskvallret

Jag arbetade på ett slitjobb där skvaller och skitsnack ingick i vardagsbilden.

Det var en enda charadsoppa på grund av allt skitsnackande, ingenting fungerade. Chefen var för svag för att ta tag i det.

Till och med skulle det utgående från skvaller bedömas om en person kunde få praktikplats eller dylikt på arbetsplatsen eller inte!

När jag för ledningen berättade om allt jag varit med om fick jag inte fortsätta. De kunde inte ha en person där som sa ifrån.

Det tog mer resurser att reda ut problemen än att bara avsluta mitt avtal och ta in någon ny. Någon som inte klagade.

Idag har jag den bästa och mest fungerande arbetsplatsen där ingen talar illa om någon.

Ella M

Försöker vara stolt trots att exet sprider falska rykten om mig

Jag har erfarenhet av en tidigare partner som talar osanning om mej för att rädda sej själv. Han är dömd för våldsbrott mot mej och försöker fly ansvaret genom att baktala mig.

Det är svårt att stå upp för sig själv i en sådan situation.

Men jag försöker vara stolt och sträcka på nacken. Jag vet ju vad sanningen är och de som sprider skvaller och förtal är fega ynkryggar.

Mia 58

Neutralt skvaller om irriterande kompis

Jag undviker att prata direkt illa om mina vänner, däremot tycker jag det är okej att prata lite illa om människor som uppenbarligen inte själva är särskilt snälla mot andra eller beter sig arrogant.

Jag och en vän gillar att diskutera mänskligt beteende och då blir det lätt till något som kan klassas som skvaller.

Men vi diskuterar neutralt och hånar inte. Det är bättre att släppa ut jobbiga tankar än att älta dem ensam, anser jag.

Att sprida avsiktligt fula rykten om andra är aldrig okej.

Jonas 22

Skvallrar för klimatet!

Det händer att jag baktalar folk om deras vanor, t.ex. "tänk att x lägger upp bilder från flygresor på facebook", eller "jäklar vad obehagligt att y äter revbensspjäll, pinsamt att hen är så efter sin tid".

Jag skvallrar inte så mycket om vardagliga saker, utan försöker hitta en mening med baktalandet, att skamma ogynnsamt beteende.

Kanske är det mer aktivism än skvaller egentligen?

Vissa blir irriterade och försvarar sig, och de pratar garanterat skit om mig sedan.

Jag vet att folk stör sig på mitt klimatengagemang, ibland orkar de inte ens vänta tills jag gått ut ur rummet innan de gör sig roliga över mig, himlar med ögonen, börjar hylla bacon osv.

Men så länge det är för en god sak bryr jag mig inte. Det är definitivt skillnad mellan intelligent, harmlöst och skadligt skvaller, tre helt olika kategorier tycker jag.

Pia

Jobbskvallret gör mig mera effektiv

Jag brukar speciellt på jobbet skvallra ganska friskt med enstaka kolleger på lunchen.

Jag skvallrar inte med alla kollegor, utan med sådana jag antar att jag kan lita på och som tänker på samma sätt som jag. Jag ser det som ett sorts informationsutbyte.

Tack vare skvallret kan jag sköta mitt jobb mera effektivt och kanske också med färre konflikter.

Skvallret är alltid faktabaserat och handlar inte om att sprida falska rykten.

Jocke, 36

Undviker skitsnack, men skvallrar med syrran

Som tonåring var jag en skitsnackare, det gav mitt självförtroende en puff framåt.

Så dumt och onödigt.

Idag undviker jag att prata illa om andra, men visst händer det. Oftast blir det i sällskap med syrran.

Jag undviker faktiskt människor som ofta snackar skit om andra, jag utgår från att de snackar skit om mig när jag vänder ryggen till.

IdaLina, 40

Skvallrar bara om dem som varit otrevliga mot mig

Jag har nog gjort allt det där i unga år, men jag var sällan pådrivande utan hängde med i gänget för att inte vara utanför.

Var en sådan person som inte ville vara elak mot någon, sådan är jag fortfarande.

Enda gången jag pratar om någon är om denne varit dryg, elak eller på annat sätt obefogat otrevlig mot mig. Jag kan ta konflikter, men det finns situationer då det inte går att vara rak mot en människa.

Har ingen varit elak eller otrevlig ser jag ingen vits med skvaller. Avskyr mobbning och utanförskap, vet hur det känns och det sätter spår i alla människor som utsätts!

D 35

Vill sluta skitsnacka för gott

I högstadiet förekom regelrätt skitsnack i det kompisgäng jag umgicks med. Det var obehagligt, speciellt när det talades illa om såna jag kände och gillade.

Jag bröt mig ur gänget så småningom och tänkte att sånt ska jag aldrig syssla med.

Nu som vuxen inser jag att jag ibland för lätt talar illa om personer som gör mig irriterad. Jag behöver bli bättre på att skilja mellan konstruktiva samtal som kan hjälpa mig i situationen och baktalande.

Inget blir bättre av baktalande.

Ett nyårslöfte för mig kunde vara att sluta baktala, och att inte låta mig dras med i skitsnacket - att gå motströms för att om möjligt vända strömmarna.

Kvinna 30 +

Skvaller och skitsnack - vad är okej?

34:50