Inga spår av vargen i våra snöfattiga skogar – färre vargobservationer i fjol än året innan

Våren 2018 gick vargdebatten som hetast och rovdjurskontaktpersonerna överhopades med jobb. Utan snö finns inga spår av vargen i skogarna och vid viltcentralen har telefonen nu tystnat vilket ger tid för skadeförebyggande arbete.

Då vargdebatten gick som hetast hann jaktchef Stefan Pellas inte göra mycket annat än att svara i telefon på arga samtal om varg.

- Vargen är inte den enda viltarten viltcentralen förvaltar i våra skogar och regionerna belastas också av andra viltarters förvaltning som till exempel hjortdjurslicenser.

- Samtidigt förstår jag att människor behövde få lufta sina känslor, men nog var det en berg- och dalbana, säger Pellas.

Hur skulle du beskriva vargdebatten i dag?

- Jag skulle säga att diskussionen är på en sakligare nivå i dag. Det kommer inte osakligheter direkt man tar upp luren längre.

Tid för skadeförebyggande arbete - många vill ha ett vargstängsel

Trots att det varit tystare i telefonen under fjolåret håller vargen fortfarande personalen vid Finlands viltcentral Kust-Österbotten sysselsatt. Under året har man jobbat mycket med förebyggande skadearbete.

För att skydda sig mot varg väljer många att bygga vargstängsel. Under år 2018 satte man upp nästan 30 kilometer vargstängsel i Kust-Österbotten och under fjolåret ytterligare 20 kilometer stängsel.

I Kust-Österbotten och Österbottens viltcentralsregioner användes över 50 procent av de vargstängsel som blev utsatta i Finland under 2018-2019.

- Många jordbrukare som har får och produktionsdjur har gått in för att bygga stängsel som skydd mot vargen. Har man varg på sitt område är det förståeligt att man vill skydda sina djur och då är stängsel en bra metod.

Däremot kommer det nu in färre samtal om att någon har sett en varg eller spår av varg.

Vargobservationerna minskar

Redan i början av 2019 kunde Yle Österbotten rapportera att vargobservationerna minskat drastiskt. Nu då året är slut tyder siffrorna på att det verkligen varit färre observationer i fjol jämfört med 2018.

Naturresursinstitutet Lukes siffror visar att det år 2018 kom in 14 282 vargobservationer. Så här långt har man registrerat 12 161 observationer för fjolåret.

I Österbotten kom det in 3351 vargobservationer 2018 och 1777 år 2019.

Vid Luke påpekar forskare Samuli Heikkinen att man ännu inte fått in alla observationer för 2019 så den siffran kan ännu ändra. Han väntar sig dock inga större förändringar.

Heikkinen lyfter också fram att även om observationerna har minskat betyder det inte att antalet vargar är färre. Att observationerna minskar kan enligt Heikkinen ha många olika förklaringar.

Också på jakföreningsnivå har man märkt av att vargobservationerna har minskat.

Jan-Erik Nybyggar är kontaktperson för stora rovdjur i Jeppo i Nykarleby och han har märkt av en tydlig förändring.

- Det har varit betydligt färre observationer jämfört med hur det var 2018. Då det var som mest fick vi in flera observationer per vecka. I höst har vi bara fått in en observation.

Den största förklaringen tror Nybyggar är att snön har lyst med sin frånvaro. Om det betyder att det också är färre vargar i skogarna tycker han är svårt att säga.

- Trots att vi för en tid sedan hade lite snö igen så kom det inte in någon observation. Det vet vi i alla fall om antalet vargar att vi har en färre än tidigare efter att vi fick lov att skjuta en varg, säger Nybyggar och syftar på den varg som sköts i Jeppo våren 2018 efter att den kommit in på en privatpersons gård och berett sig aggressivt.

Kjell Friberg, rovdjurskontaktperson i Tölby har också han märkt en tydlig förändring då det gäller vargobservationer.

- Det har varit betydligt mindre än i fjol. Visst har vi fått in några spårobservationer och också någon synobservation, men vi talar om ett tiotal gånger i fjol jämfört minst hundra året innan, säger Friberg.

Friberg tror att det ännu finns varg i området, men att det är frånvaron av snö som gör att vargobservationerna minskat så tydligt.

- Kommer det snö igen så tror jag vi får in fler observationer men inte sådana mängder som 2018, säger Friberg.

Nytt projekt ska göra det lättare för människa och varg att leva på samma ställe

En annan förklaring till att det kommit in färre samtal till viltcentralen Kust-Österbotten är också att det nu finns fler som jobbar med att svara på allmänhetens frågor om varg.

För ett år sedan utsåg Luke en vargkontaktperson i Västra Finland. Jobbet gick till Tapio Visuri. Han är placerad vid Naturresursinstitutets verksamhetsställe i Uleåborg.

Jaktchef Stefan Pellas hoppas också att det nya EU-projektet Varglife ska minska på trycket vid de regionala viltcentralerna.

Varglife är ett sex år långt projekt och är ett samarbete mellan polisinrättningen i östra Finland, Forststyrelsen, Naturresursinstitutet Luke, Finlands viltcentral och Finlands naturskyddsförbunds avdelning i Nyland.

Projektkoordinator Madeleine Nyman sammanfattar projektet så här.

- Det handlar om ett projekt där vi försöker öka samlevnaden med varg i Finland så att människan och vargen ska kunna leva sida vid sida utan större konflikter.

Hur stor utmaning är det?

- Vi har haft varg i Finland i ett antal decennier och det är tydligt att det inte har varit lätt att leva sida vid sida med varg. Vargen orsakar oro och skada för bland annat jakthundar och husdjur och det är något vi inom viltförvaltningen tampas med dagligen.

- Ju mer varg det finns och desto närmare människan vargen bor desto mer kommer frågan upp till diskussion. Att förvalta en art som orsakar så mycket rädsla, oro och skador är inte lätt och det är bakgrunden till det här projektet.

Projektet är ännu i startgroparna. Man har flera olika delprojekt på gång. Vissa har redan börjat, medan andra är under planering.

Ett konkret projekt som redan är igång är den vargpatrull som patrullerar i Joensuu.

Patrullen består av poliser och jakt- och fiskeövervakare. De ska dels se till att ingen olagligt skjuter vargar, men också kunna svara på frågor om varg och rycka ut om det uppstår farosituationer.

Går det bra är tanken att man kan utvidga försöket till resten av Finland säger projektkoordinator Madeleine Nyman.

- Det är ett pilotprojekt och vi kommer att utvärdera och se om det är en fungerande modell för resten av landet.

Vad händer nu?

- Tanken är att vi, då vi kommit igång med vårt arbete, ska resa runt i Finland och informera om projektet. Vi kommer också att vara aktiva på sociala medier där det är mycket aktivitet på gång då det gäller varg.