Alltför milda vintrar i sydvästra Finland - älgräkningen upphörde

I Egentliga Finland har jägare under vinterräkningen räknat hur många älgar, vitsvanshjortar och rådjur det finns på deras område.

Terrängen har lämpat sig bra för det, då skogarna inte är för stora, och det finns många vägar, åkrar och fält.

Vinterräkningen, eller spårräkningen eller älgräkningen som den också kallats, har gett viktig information om hur viltstammarna utvecklas och de har utgjort en grund för hur mycket vilt som får skjutas under älgjakten.

För tio år sedan exempelvis uppskattade man efter vinterräkningen att det fanns omkring 3 500 älgar, 9 500 vitsvanshjortar, 5 000 rådjur, 140 dovhjortar och cirka 20 mufflonfår i landskapet.

Istället nationell uppskattning av stammarna

Men nu är det slut med vinterräkningen.

- Det är nu andra året som vi inte har vinterräkning av klövvilt. Efter att Naturresursinstitutet Lukes digitala system med älgstamsuppskattningar blev nationellt så blev vår egen älgräkning inte lika viktig mera, förklarar viltplanerare Jörgen Hermansson vid Viltcentralen i Egentliga Finland.

Lukes stamuppskattningar baserar sig på observationer som fylls i digitalt under jakten, så att man statistiskt kan uppskatta stammens storlek och struktur.

Åbo Underrättelser berättade hösten 2018 att det på Kimitoön blivit stora skillnader mellan jägarnas egen vinterräkning och Lukes uppskattning, men det nya sättet att beräkna togs ändå i bruk.

Sämre vintrar gav allt sämre resultat för vinterräkningen

En annan orsak till att vinterräkningen upphörde är att vi har fått allt sämre vintrar.

- Det blev svårt att garantera bra snöförhållanden under veckan då viltet skulle räknas, så vi fick allt sämre resultat, förklarar Hermansson.

En tredje orsak är att det finns så stora mängder vitsvanshjort och rådjur.

- Det finns helt enkelt för mycket spår. Det går inte att reda ut hur mycket det egentligen finns.

Många uppgifter ändå för jägarna

Jörgen Hermansson konstaterar att tiderna förändras. Stamuppskattningen är enklare att göra och kräver mindre insatser.

- Jägarna gör en massa andra frivilliguppdrag, exempelvis vid trafikolyckor där djur är inblandade, så då vill vi inte slita på frivilligkrafterna för något som inte ger resultat.

Å andra sidan har jägarna fått bra kondition av att vara utomhus också på vårvintern. Hur går det med konditionen nu?

- I det här sammanhanget tar Viltcentralen inte ansvar för det, svarar Hermansson med ett skratt.

Fler vitsvanshjortar borde skjutas

Höstens och vinterns jakt håller på att avslutas. De beviljade älglicenserna har som vanligt utnyttjats väl i Åboland, men det borde skjutas fler vitsvanshjortar.

- Det finns en viss oro över att vi inte kommer att uppnå 20 000 fällda vitsvanshjortar, vilket vi hoppas på. Hittills har kring 14 000 fällts, säger Hermansson.

Tyvärr är förhållandena för jägarna bedrövliga.

Skymningstimmen är den viktigaste tiden för jakt, men då vädret konstant är mulet så är förhållandena ytterst svåra.

- Då det varken finns snö eller rimfrost så är det beckmörkt då djuren kommer fram.

Sex vargflockar rör sig i Egentliga Finland

Det innebär att det finns klövdjur kvar för de stora rovdjuren, som lokatt och varg.

Tack vare rovdjurskontaktpersoner, spårobservationer och viltkameraobservationer håller Luke och Viltcentralen reda på var det finns lodjurskullar liksom vargflockar.

- Vi har nog stenkoll på hur många föryngringar det finns. Vargflockar finns helt och hållet på vårt område i Pöytyä, Kimito och Letala. Dessutom finns det flockar i Raseborg, Kjulo och en ny flock i Tavastland-Satakunta som emellanåt rör sig på vårt område, säger Hermansson.

I Egentliga Finland har man redan i många år haft en så kallad flerartsförvaltning.

Den innebär att man beaktar hur de olika arterna påverkar varandra, och också hur vi människor påverkar de skador och den nytta djuren medför.

"Ska vi ha rovdjur måste vi se till att det finns bytesdjur"

Jörgen Hermansson talar för en social acceptans av vilda djur.

- Om samhället exempelvis vill att det ska finnas varg och stora rovdjur, så måste vi också se till att det finns naturliga bytesdjur i tillräcklig mängd för dem, säger Hermansson.

Om vi vill göra oss av med klövdjur för att de orsakar för mycket skada på grödor och skogsplanteringar, så måste vi vara beredda på att vargar och andra rovdjur söker annan föda.

- Då ökar risken för skador på tamhundar och på jakthundar, och då minskar acceptansen för varg.

Men i sydvästra Finland är målet att skjuta 20 000 vitsvanshjortar. Hur ställer man sig till det här på Kimitoön, där man vill att vargen håller sig till vilt och inte går på tamdjur?

- Så som det ser ut nu, så räcker antalet klövvilt väl till åt både jägare och varg. Och det finns ett alldeles klart behov av att se till att vitsvanshjortstammen inte ökar mera, på grund av skador och trafik.

Svår balansgång

Jörgen Hermansson varnar ändå för att driva jakten för långt, så att vitsvanshjortstammen drastiskt minskar.

Det i sin tur kan leda till att vargen förändrar sitt beteende och utgör en större risk för tamdjur.

- Det finns inga absoluta svar, ja eller nej, utan det gäller att ha en balans, betonar Hermansson.