Författaren och illustratören Ulla Donners sylvassa samhällskritik kryper under skinnet på en och stannar kvar: “Svårt att leva enligt sina egna värderingar i dagens samhälle”

Hur behandlar dagens samhälle oss egentligen? Är allting bara skit? Är det värst att vara ung i dag? Eller finns det en gnutta hopp?

Författaren och illustratören Ulla Donner kom i höstas ut med en ny serieroman som heter Skiten (2019). Boken levererar sylvassa kommentarer och frän samhällskritik sida efter sida. Men Donner var noga med att boken också skulle vara underhållande och ha humor.

– Jag tänkte inte på hur det kommer att låta i en läsares mun, jag tänkte mer att det är roligt att vara plump och burdus, säger Ulla Donner om sin senaste bok, serieromanen Skiten.

År 2017 debuterade Ulla Donner med serieromanen Spleenish. Hon förklarar att den titeln var ett derivat av ordet Spleen som betyder mjälte eller livsleda. Hon fick konstant frågan vad titeln betydde. Därför valde hon att ge sin nästa bok ett enkelt namn som ingen kan misstolka.

– Det är ingen kiss- och bajshistoria utan Skiten som titel får täcka allt som skaver i ditt liv. Saker du borde fixa eller grejer du inte orkar tänka på som är skit.

Hippt och coolt i reklambranschen

Ulla Donner skrev Spleenish under en tidsperiod då hon inte mådde psykiskt bra. Boken handlar mycket om ångest. Hur det är att vara ung och lovande men att man sedan inte klarar av pressen och man får känslan av att tiden rinner ut och man själv helst stannar hemma och gräver ner sig i självömkan.

Sin nya bok började hon arbeta med när den första Metoo-vågen kom.

– Jag mådde dåligt för min första version av boken var en rasande redogörelse som blev till genom att jag diskuterade med mina vänner vad vi varit med om och egna minnen och uppdämda grejer som kom fram och som jag inte hade tänkt på på en tid, säger hon.

Ulla Donner skrev av sig och läste igenom den första versionen. Hon insåg att det inte blev bra underhållning så hon ändrade riktning och slutresutatet blev boken Skiten. Här funderar hon på hur det känns att ta sig in i arbetslivet, skaffa det där jobbet och gå till arbetet varje dag, men vad händer med en (själsligen) sedan?

Serieromanen Skiten handlar om ett gäng unga arbetskompisar som jobbar på reklambyrån Dream Hackers Disruption Agency. De planerar marknadsföringen för en potatisproteinbaserad korv, nämligen porven. Det är exakt så hippt och coolt och samtidigt extremt ironiskt irriterande som man föreställer sig att det ska vara i design- och reklamvärlden, där chefen vill vara ens vän och uppmanar en att konstant dricka thée.

Vara ung och må dåligt

Att vara en ung och känslig människa idag som dessutom mår dåligt är inte lätt.

– Det finns rätt mycket människor som hela tiden kastar sina känslor i ansiktet på en eller på en anonym publik på sociala medier. Men den känsligheten är alltid inpaketerad, kanske lite steriliserad. Man kanske har mått dåligt men nu mår man bra, eller man hade en tuff utmaning som man har klarat av.

Det må talas mycket om känslor men det är fortfarande så som det alltid har varit då det kommer till känslor, visa dem helst inte.

– Det är inte accepterat att gå omkring och bädda ner sig i ett konstant tillstånd av känslor. Folk har inte tid med det, eller de orkar helt enkelt inte med dina känslor. I det offentliga rummet, och i vänskaper också för den delen, måste man helt enkelt sätta band på sina känslor för att folk i ens närhet ska stå ut med en, säger Donner bestämt.

Ingen vill väl vara djup?

När Ulla Donner talar tänker hon efter först. Sedan säger hon vad hon tänkt, men avbryter sig själv. Hon tvekar, ändrar sig och har långa pauser i sin talrytm. Orden och meningarna känns djupa och väl genomtänkta. Men Donner är noga med att hon inte själv anser sig vara djup. Vem vill ens vara en djup människa i dag?

– Om man får vara det med andra människor. Jag tycker inte själv att jag är en djup människa. Tvärtom blir jag generad om folk blir djupa av sig. Jag tycker om att ha roligt när jag pratar med människor. Det finns en gräns där det djupa blir irriterande. För mig är det viktigaste att man har trevligt tillsammans, säger Ulla och brister ut i skratt.

– Hur låter jag riktigt? säger hon. Du får editera den här intervjun ordentligt.

Leva enligt sina egna värderingar

Gång på gång under intervjun påpekar Ulla Donner att hon enbart för sin egen talan. Att tala för en hel generation tycker hon att känns otroligt märkligt och fel. Vi kommer in på olika generationer och deras konflikter sinsemellan. Enligt Donner är det är svårt att avgöra vem som är ung och vem som är gammal.

– En människa jag skulle kalla gammal är ungefär 70 år. Eller 65+ år är redan gammal. Man är barn eller vuxen tills man är 50 år. Sedan är man medelålders i ett drygt decennium och sedan är man gammal. Medelåldern är väldigt kort här i min utläggning skrattar Ulla.

Som ung finns det inget sätt att leva så att man lever upp till sina egna värderingar.

– Ens egna värderingar och ens världsbild går inte alls ihop med det som en förväntas göra för att kunna betala hyran eller för att ses som en vanlig och normal vuxen, suckar Donner.

Ulla Donner tror inte på en stabil framtid med pension och tid för lugn och vila. Den framtid som vi i ett tidigt skede av livet lärt oss att förvänta oss då vi blir äldre.

– Många av oss kommer inte att kunna gå i pension och aldrig ha en trygg ekonomi eftersom arbetsmarknaden har ändrats så mycket.

Sannerligen en dystopi.

– Mycket i det moderna arbetslivet känns väldigt meningslöst för mig. Man bygger ingenting och man skapar ingenting, man bara håller sig upptagen för att kunna betala hyran vid månadens slut. Det enda jag ser framför mig är en enorm miljökatastrof och en nedmontering av välfärdssamhället.

Det här betyder inte att alla går runt och är deprimerade hela tiden. Man skiftar fokus till andra saker förklarar Donner med en gnutta optimism.

– Begrepp som karriär är poänglöst, istället kan man värdesätta vänskap och trevliga upplevelser tillsammans. Och man försöker hitta andra sätt att leva sitt liv på eftersom den här formeln för vuxenlivet som vi lärt oss inte mer känns relevant eller ens möjlig.

Alla känslor ska få ta plats

Ulla Donner är noga med att påpeka att karaktärerna i hennes bok ingalunda hela tiden mår dåligt.

– Jag har verkligen försökt göra en underhållande berättelse med humor, inte avspegla misär och illamående hela tiden. Man måste kunna prata om både och. Jag vill peka på konflikter. Man kan gå från att vara munter till jätteledsen och tillbaka till munter inom loppet av en minut och det är så jag upplever att de flesta människor funkar.

Donner är medveten om hur bra vi som lever nu har det. Vi vet att vi har det bättre än vad människor någonsin haft förut. Men det måste finnas rum för diskussion och rum för att få peka på att det här är ohållbart. Donner upprepar:

– Det måste finnas rum för både och.

Uppvuxen i stor familj som har nära till konsten

Ulla Donner är född och uppvuxen i en stor familj med många syskon som både skriver och jobbar med konst och kultur. Ullas mamma Annika Luther är också författare. Ulla Donner har inte upplevt prestationskrav från sin familj.

– De har aldrig ställt några krav på oss överhuvudtaget, säger hon. Men de har kanske haft outtalade höga förväntningar på oss. Och man har verkligen inte fått någon sympati om man kommer hem och gnäller och säger att man inte kan nånting. Då säger de bara “att visst kan du” men inga uttalade krav på vad vi borde göra med våra liv, vad man borde bli eller vart man ska rikta sin energi. Huvudsaken att man gör någonting säger de.

Meningen har resonans. Upprepningen av bokens budskap blir övertydlig.

Huvudsaken att man gör någonting.

Lyssna på en längre intervju med Ulla Donner här.

Ulla Donner om hennes senaste bok Skiten. Och om livet.

11:12