Poddaren Carro om sin förlossningsdepression: "Jag var rädd att folk skulle ifrågasätta mina känslor"
Poddaren Carro om sin förlossningsdepression: "Jag var rädd att folk skulle ifrågasätta mina känslor"
Hur gör du för att hantera nedstämdhet när du samtidigt ska ta hand om dina egna barn? Podden Föräldrasnack öppnar sina gamla sms och visar hur det såg ut för dem.
I veckans avsnitt av Föräldrasnack pratar Carola “Carro” Nordberg om hur hon drabbades av förlossningsdepression. Hon hade svårt att förstå vad det handlade om eftersom hon haft en okomplicerad förlossning.
När hon skrek till sin sambo i desperation började hon till slut inse att hon behövde hjälp.
Nedstämdheten fick Carro att skrika högt medan Rebecka skrek tyst inombords
Lyssna på Föräldrasnack för att höra både Carros och Rebeckas erfarenheter av nedstämdhet och hur de lyckades ta sig ur det.
Carro öppnar en gammal sms-konversation med en vän för att visa hur det kändes. Linnea heter egentligen någonting annat.
Jag var ju till hondär familjeterapeuten i måndas
Jaa just det, hur gick det? Vad prata ni om?
Jag skulle ha fått utskrivet depressionsmedicin så det nog tur jag for. Trodde int de var såhär pahat. Dock tack jag nej och sa jag först försöker med andra konster.
Jaaa om det blir värre kan de ju nog vara bra med medicin så du åtm får lite hjälp att komma upp till en sån nivå som du på egen hand kan bli bättre från. Hur mår du nu då?
Det blir nog bättre för varje dag. O ju mer ja pratar om det. Har som acceptera läget och börja sopa undan sånt som får mig ti må dåligt. Så de ju helt stabilt och okej ändå. Men dåliga dagar såklart
De är bra 💗 Har ju inte vetat att det är så pass. Men du vet ju att jag finns här om du vill prat.
Nää men inte har jag ju riktigt sagt det åt nån heller. Knappt min partner. Har så höga krav på mig så jag inte alltid kan erkänna saker o ting.
Jaa så var det ju med mig också, inte sa ja det ens åt mig själv knappt hur skit jag mådd!
Men tom fast barnen inte är jobbiga eller sådär så kan man ju börja må dåligt.. Det är ju bara vem som drabbas.. Jag var ju själv helt deppad trots att barnen sov bra, vi hade bra rutiner och allt funka.
jaa precis
Det var ju sen efter typ 5 månader så jag själv hade accepterat läget och var och prata med en som de börja vänd..
Men fyfan vad man kuna må! Ingen motivation till något, helt likgiltig och inga känslor alls i kroppen, varken glädje eller sorg.. Usch man är ju som ett skal bara som går runt.
Men precis. Usch det är så hemskt. Speciellt det där att inte känna några känslor. Blir ju så att man inte känner för varken sin partner eller barnen då heller..
Ja det är så hemskt. Så får man skuldkänslor för det då också, att man känner sig känslokall. Så börjar man må ännu sämre.
Jaa satans skuldkänslor.
Men man måst på nått sätt bortse från det. Nog kommer känslorna tillbaka, de finns ju nog innerst inne, de är bara en sjukdom.
Men jag måst först nu börja med att berätta åt mina nära o kära och det nog så svårt. Var så svårt att säg åt dig nu också fast jag vet att jag kan säg allt åt dig men ändå..
För mig var det så att jag inte ville berätta för jag var rädd att nån skulle ifrågasätta mig - “inte e de så farligt” “inte har du förlossningsdepression” fast de inte visst ett skit om hur jag mådde.
Och inte orkade jag nu ens tänka tanken på att börja övertyga någon.
Har du egna erfarenheter av nedstämdhet som nybliven förälder? Kommentera eller mejla foraldrasnack@yle.fi.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
