Kolumn: Svårt med nolltolerans i en liberalare värld

Droger är väldigt kontroversiella i Norden. Men när vi är en del av en alltmer globaliserad värld, där lagar ändras och populärkultur påverkar perspektiv sätts opinionen i gungning.

Den tidigare väldigt populära inkörsportsteorin har haft några dåliga år. De flesta experter är ense om att ett bloss cannabis inte leder till heroinmissbruk. Om det vore så skulle inte ungefär en fjärdedel av vuxna finländare någon gång testat att röka gräs.

Det är klart att ingen stiger upp en morgon och helt oprovocerat börjar missbruka tunga droger, det finns en del hållplatser på den väldigt snåriga vägen.

När vi började planera serien “Utanför Boxen med Axel Åhman” visste jag att avsnittet om droger skulle bli det svåraste att göra. För det är så polariserat, tabu och hysch hysch. För att inte nämna olagligt.

“Våga säga NEJ till droger och våld!” var en kampanj som snurrade när jag gick i högstadiet.

Droger finns visserligen överallt, på landsbygden och i städerna, men för 10-15 år sedan såg åtminstone inte jag dem i högstadiemiljön

Jag fattade inte riktigt. Våld förstod jag att jag medvetet kunde undvika, men droger fanns inte ens på kartan. Ingen frågade, så vad skulle jag säga NEJ till?

Jag levde nog i en ganska skyddad bubbla. Droger finns visserligen överallt, på landsbygden och i städerna, men för 10-15 år sedan såg åtminstone inte jag dem i högstadiemiljön.

Det jag däremot minns är diskussionerna. Om du tar droger förstör du ditt liv. Först hamnar du i rännstenen, efter det stjäl du bilstereor och knivar någon – sen dör du!

Det var otroligt svartvitt. Klart att det värsta måste tas upp, det är en rå värld och verklighet, men ett bättre sätt att bemöta unga är att faktiskt prata om saken från flera vinklar och inte bara sprida skrämselpropaganda.

Synen har så länge varit svartvit och det är svårt att diskutera en fråga då argumenten redan är låsta.
Varför ska man inte ta droger? För att det är förbjudet är det givna svaret.

Men det hindrar ju ingen som verkligen vill ta droger.

De flesta skriver under på att man kan ha roligt utan olika substanser, men varför är det då svårt att omsätta det i praktiken?

Det syns ju tydligt på nattklubbarnas toaletter, på somrarnas festivaler och i andelen narkotikabrott. Droger finns och används, det har polis och stat försökt sätta stopp för i alla tider men ännu har dom inte lyckats.

Vi har ganska svårt att erkänna att vi ibland vill ta udden av oss själva, att vi vill ha roligt och förändra vår sinnesstämning med hjälp av någonting, om det då är alkohol eller något annat.

De flesta skriver under på att man kan ha roligt utan olika substanser, men varför är det då svårt att omsätta det i praktiken?

Till och med i det drogkonservativa Norden sker förändringar. Norge har gått in för en liberalare politik som fokuserar på vård istället för bestraffning. Dialog och bemötande istället för fördömande och moraliskt fingerviftande.

För orsakerna är ofta komplexa. Varför tar någon droger? Det kan bara varje enskild användare berätta, för alla har sin egen historia. Ibland odramatisk, men ibland kantad av svåra erfarenheter. Stigmatiseringen av drogmissbrukare gör det dessutom ännu besvärligare att få hjälp om man behöver avgiftning.

Ronja Stanley, eller New Ro som hennes artistnamn är, pratar öppet om att hon för flera år sedan tog en överdos på grund av att hon var i ett både fysiskt och psykiskt våldsamt förhållande.

Hon vill lyfta upp människan och de bakomliggande orsakerna. Enligt henne är mental ohälsa den mest avgörande faktorn.

Det ligger absolut något i det, för ju mer research jag gjorde för det här avsnittet desto tydligare blev det att många använder rusmedel för att självmedicinera.

Partyanvändarna finns förstås, de som bara vill ha kul en lördagkväll, men andelen som tar något för att orka genom vardagen verkar vara större än åtminstone jag förstått.

Droger är en polariserande fråga och något svar lär inte magiskt dyka upp ur tomma intet. Men när världen förändras runt omkring oss måste vi i alla fall vara villiga att diskutera och ens försöka förstå varandra.