Tom såg klimatförändringarna i vitögat - för tolv år sedan

Den norska psykologen Per Espen Stoknes skrev för ett par år sedan en bok som heter What we think about when we try not to think about global warming (Vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på den globala uppvärmningen).

Enligt Stoknes har vi fem murar vi helt naturligt bygger upp kring oss. Murar som hindrar oss från att se och acceptera vår egen roll i klimatsammanhang och som hindrar oss från att ta aktiva steg för att bli positiva krafter för miljön.

1. Distans

Den första muren kallar Stoknes för Distans. Kort sagt handlar den om att vi har svårt att bry oss om saker som känns långt borta, i tid eller i rum.

Någonting som forskare säger kommer att hända år 2050 känns inte särskilt angeläget för oss idag.

Blir det en översvämning någonstans i Asien är det inte något som vi direkt känner angår oss i Finland särskilt mycket.

Det är också svårt att bry sig om något som man inte ser eller känner av direkt. Till exempel är koldioxidhalten i atmosfären inget vi kan se med blotta ögat, så även om den ökar finns det inget vi kan uppfatta som ger oss det intrycket.

2. Domedag

Den andra muren, Domedag, handlar om hur negativa berättelser ofta motverkar sina syften.

Människan funkar rent psykologiskt så, enligt Stoknes, att när vi matas med alltför jobbiga budskap, då slutar vi lyssna. Vi vill inte höra om allt det tunga och negativa som forskare menar att framtiden kommer att föra med sig.

Det går till och med så långt att vi börjar vända oss mot dem som kommer med sådana budskap. Vi börjar se dem som domedagsprofeter och vägrar lyssna på vad de har att säga.

3. Dissonans

Den tredje muren kallar Stoknes för Dissonans och innebär att vi hamnar i en konflikt gällande hur vi lever våra liv.

Å ena sidan lever vi enligt en livsstil som skapats med hjälp av industrialisering och fossila bränslen under de senaste hundra åren. Vi är vana att kunna åka bil, äta importerad mat, boka solsemestrar till höstlovet och så vidare.

Samtidigt är det just de här valen som gör att vår inverkan på miljön blir negativ.

Konflikten vi hamnar i är alltså mellan hur vi tycker vi borde leva för att leva ett bra liv och hur vi egentligen borde leva för att inte skada miljön.

Tyvärr är människan jättebra på att trycka undan sådana här känslor av konflikt, och på så sätt slipper vi undan dissonansen - åtminstone för ett litet tag.

4. Förnekelse

Den fjärde muren, Förnekelse, är när dissonansen pågått så länge och tryckts undan så kraftigt att den ligger begravd djupt i vårt medvetande.

Då kan vi hamna i en känsla av förnekelse, som i sin tur kan vara så kraftig att vi slår ifrån oss när någon ifrågasätter våra val och våra liv.

Känslorna som väcks upp när någon börjar peta på denna vår undertryckta kunskap blir så starka att vi går till motattack istället för att acceptera att det kan finnas någon grund för kritiken.

5. Identitet

Till sist kommer vi till den femte muren, Identitet. Som namnet antyder handlar den om hur vi ser oss själva som människor, vilka värderingar vi har och hur vi tycker att samhället ska fungera.

Vill vi till exempel att staten ska lägga sig i våra liv så lite som möjligt, och istället låta oss bestämma själv om våra val, då blir vi inte glada åt alla de nya bestämmelserna och förbuden som föreslås i samband med att minska koldioxidutsläpp och nedsmutsning.

Ser vi att grundläggande delar av vår identitet handlar om att semestra lyxigt eller köra bränsleslukande fordon, då vill vi inte omfatta förslag och idéer som går mot de valen.

Man kan ta sig förbi murarna

Den goda nyheten är att alla dessa murar går att komma förbi, och de förändringar man inför i sitt liv behöver verkligen inte betyda att ens livskvalitet skulle gå ner - tvärtom.

Till exempel kommer man förbi domedagsmuren genom att se till att också berätta goda nyheter som har med klimatet att göra, som nya tekniska landvinningar eller vettiga politiska beslut till exempel.

Förnekelsemuren, att man inte vill veta av sin egen roll i klimatsammanhanget, kommer man över genom att helt enkelt tala om problemen och möjligheterna och inte låtsas som att de inte finns.