Kaj hoppade av ekorrhjulet
På en gård i Staversby i norra Korsholm står Kaj Löfvik och planterar om växter. För några år sedan levde han ett helt vanligt liv med familj, jobb, hus och två bilar. Men när han märkte att vare sig han eller hans hälsa mådde bra beslöt han att ta ett drastiskt steg och hoppa av hela ekorrhjulet av arbetsliv och konsumtion.
- Den avgörande faktorn var min hälsa, säger Kaj. Jag kände mig överarbetad och tyckte inte jag fick gehör från arbetsplatshälsovården. Samtidigt fyllde jag 50 år och kände att ska jag göra någon förändring måste det ske nu.
Känslan av skuld är borta
Barnen var tillräckligt stora för att börja ha egna inkomster så känslan av försörjningsplikt var inte lika stark längre.
Kaj tog över största delen av skötseln av hans frus hemgård. Nu odlar han sin egen mat och experimenterar med nya metoder. Han mår betydligt bättre och ser på ett annat sätt på sin roll i miljösammanhanget.
- Min känsla av skuld gällande miljön är borta, berättar han. Nu gör jag ju något positivt. Till exempel gör jag massor med kompost, som tillsammans med mina odlingar blir en direkt kolsänka.
Jag märker att min känsla av domedag och hot blir mindre i och med att jag känner att jag gör något för att påverka situationen.
När tryggheten blir ett fängelse
Kaj hade möjligheter som alla inte har. Han hade en egen gård att ta itu med och en partner som kunde tänka sig att fortsätta i arbetslivet för att se till att familjen fortsättningsvis hade en inkomst.
Det har funkat hittills, även om Kaj berättar att hans fru kommer från arbetsdagen med en helt annan energi, eller brist på energi, än han själv har efter en dag med gårdsarbete.
Men även om alla inte har samma möjligheter, kan alla göra någonting för att ändra på sin tillvaro.
- Kan man inte odla grönsaker kan man istället odla förnöjsamhet, säger Kaj. Ofta räcker det med att bara få en djupare kontakt med naturen för att börja se på sitt liv på ett lite annat sätt.
Men vi människor har en förmåga att förtränga sånt som inte känns bra, sånt som kunde påverka våra liv för mycket. Sånt som helt enkelt känns för stort för den lilla människan. Istället faller man tillbaka på gamla mönster, där man hittar den invanda tryggheten.
Men tryggheten blir också ett slags fängelse, där man sitter fast i huslån, hobbyer, identiteten som ens arbete ger en. Man söker nya impulser och nya kickar, och dem får man när ekorrhjulet snurrar snabbare och snabbare.
Då får man också mer pengar, och med dem kan man köpa mer saker och upplevelser som ger nya kickar.
Men samtidigt finns det ett behov, en känsla av att vi lever lite för komplicerade och abstrakta liv, där det är svårt att känna sin egen naturliga roll i samhället vi skapat.
För mig blir det lite av en dubbeleffekt; när man är mitt i arbetslivet, då vill man göra andra saker, man vill resa bort, man vill komma bort från rutinerna.
- Men för mig är det tvärtom. Här vill jag ju vara, det här vill jag inte komma bort ifrån, säger Kaj Löfvik.
Hur vi identifierar oss, vår identitet, kan bli en av de mentala murar som hindrar oss från att agera vettigt för klimatet.
Per Espen Stoknes mentala murar
I serien Klimatparadoxen talar vi om de här mentala murarna och Matias Jungar träffar Kaj Löfvik och flera andra människor som kommit förbi dem på sätt eller annat. Serien finns på Arenan nu.
' /%3E%3C/svg%3E)
