Vårdfacket ryter till: "Dags att ge vårdarna den lön de förtjänar!"

Utan rejäla löneförhöjningar i vårdbranschen förlorar vi en stor del av våra vårdare.

Det anser Eva-Maria Sundström som är huvudförtroendeman vid Västra Nylands sjukvårdsområde. Hon är också med i vårdfacket Tehys fullmäktige och suppleant i Tehys styrelse.

- Här i Raseborg och Västnyland är de flesta tvåspråkiga och många lockas av bättre löner och bekvämare arbetstider i Sverige och Norge, säger hon.

Vårdfacken Tehy och SuPer har i veckan inlett förhandlingarna med kommunarbetsgivaren KT.

Vårdfacken har ställt fyra krav som de tänker kämpa för att få igenom.

Kraven gäller löneförhöjningar, jämställdhet, avskaffandet av kiky-timmarna (från finskans kilpailukykysopimus = konkurrenskraftsavtal) samt ett eget avtal för social- och hälsovården.

I sitt jämställdhetsprogram kräver vårdarna samma lönenivå som inom exportbranscherna.

Målet är att den kvinnodominerade social- och hälsovårdssektorn ska uppnå samma lönenivå som mansdominerade branscher med motsvarande utbildningsnivå.

Det ska genomföras genom att under tio års tid ge vårdarna löneförhöjningar som är 1,8 procent högre än inom mansdominerade sektorer.

Sjukhusets framtid på spel

Eva-Maria Sundström tror att också Raseborgs sjukhus har mycket att vinna på att vårdarna lyckas få igenom sina krav.
För tillfället står sjukhusets framtid på spel.

- I vilken form sjukhuset blir kvar vet vi inte. Men för att ha ett sjukhus måste man också ha tillräckligt med personal, säger Sundström menande.

Hon hoppas förstås att verksamheten fortsätter som tidigare och gärna utnyttjas mer än i dagens läge av hela sjukvårdsdistriktet.

Vi kommer att kämpa väldigt hårt för att få våra krav igenom.

Eva-Maria Sundström

Sundström konstaterar att det alltid är lätt att ta bort förmåner från personalen inom vårdbranschen eftersom en stor yrkeskår leder till stora inbesparingar.

När det gäller att ge något till branschen blir det däremot alltid för dyrt. Nu tror hon ändå det finns chanser att få igenom kraven.

- I andra branscher har de också fått löneförhöjningar och bort kiky-timmarna så det borde vi väl också få. Jämställdhetsprogrammet kommer säkert att få ett motstånd men när vi ser på regeringen idag och vilka uttalanden de gjort om jämställdhet så borde de väl också stå för det de pratar om.

Hundra miljoner för vårdarna

Det har räknats ut att bruttokostnaderna för vårdarnas jämställdhetsprogram skulle uppgå till mellan 100 och 150 miljoner euro per år.

Sund lyfter fram att redan 2 procent av alla statliga bidrag till företag uppgår till 80 miljoner euro.

Hundra miljoner är en bråkdel av vad till exempel nya jaktplan kostar. Frågan är snarare vad man lägger vikt vid i vårt land idag.

Eva-Maria Sundström

Pengarna för jämställdhetsprogrammet skulle täckas av staten, inte kommunerna, betonar Sundström.

Hon plockar själv fram sitt lönekvitto och konstaterar att hennes grundlön som sjukskötare på en avdelning med intensifierad övervakning är 2554,53 euro i månaden.

- Då har jag en sjukskötarutbildning, jag är också barnmorska och hälsovårdare och jag har över trettio års arbetserfarenhet.

Ansvaret borde synas på lönekvittot

Sundström är anställd inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt som är en av landets största arbetsgivare och det sjukvårdsdistrikt där den mest specialiserade sjukvården sker.

- Det är nästan skrattretande. Om man jämför med teknologibranschen och andra branscher så får de en högre grundlön när de börjar jobba än vi får efter nästan ett helt yrkesverksamt liv, säger Sundström.

Lönerna skiljer sig naturligtvis beroende på var man jobbar och med vilka uppgifter, men Sundström önskar att branscherna skulle närma sig varandra och att också ansvaret över andra människor skulle börja uppskattas i samhället.