Hård kritik riktas mot riksförlikningsmannen – från arbetstagarhåll höjs röster om att byta ut henne

Riksförlikningsman Vuokko Piekkala får exceptionellt hård kritik av fackförbunden. Att hon inte tar ställning till konkurrenskraftsavtalens 24 extra arbetstimmar irriterar många.

STT har talat med personer inom arbetsmarknaden som säger att Piekkala inte anses ha tillräckligt med auktoritet för att lösa tvisterna och dessutom ifrågasätts hennes objektivitet.

Särskilt hård kritik får hon för att hon under kollektivavtalsförhandlingarna inte velat behandla frågan om konkurrenskraftsavtalets 24 extra arbetstimmar.

Om riksförlikningsmekanismen inte tar ställning i dessa frågor, vad tar den då ställning till?

Piekkala har sagt att de förhandlande parterna måste lösa tvisten sinsemellan.

– Det här upprepas gång på gång. Hon kastar ut parterna för att fortsätta den process som är själva orsaken till att de över huvud taget sökt sig dit, säger en av STT:s arbetsmarknadskällor.

En annan källa jämför situationen med en konståkningsdomare som säger att hen inte tänker bedöma själva konståkningen.

– De 24 timmarna är i många fall stötestenen. Hon har valt att inte blanda sig i frågor som är fastslagna i kollektivavtalen. Men alla frågor är ju fastslagna i kollektivavtalen. Om riksförlikningsmekanismen inte tar ställning i dessa frågor, vad tar den då ställning till? frågar sig personen.

Piekkala: Parterna ska i första hand hitta lösningar på egen hand

Lagen påbjuder att riksförlikningsmannen ska ingripa i arbetsmarknadstvister om det varslas om stridsåtgärder.

Piekkala anser att parterna i första hand ska försöka hitta lösningar på egen hand. Hon önskar att avtalsparterna skulle “sköta den uppgift som hör till avtalsparterna.”

– Vi har avlönade förhandlare inom såväl arbetsgivar- som arbetstagarförbunden. Förhandlingsverksamhet hör till deras uppgifter. Att hitta lösningar är i första hand deras uppgift, säger Piekkala till STT.

Hon menar att hon inte kan uppfylla arbetstagarsidans önskemål om att avlägsna de 24 extra arbetstimmarna från kollektivavtalet mot arbetsgivarnas vilja, om hon då inte i motsvarande mån ta bort något från arbetstagarna.

“Dansar enligt arbetsgivarnas pipa”

I Finland är det tradition att riksförlikningsmannen varannan gång kommer från arbetsgivarsidan, varannan gång från arbetstagarsidan. Piekkala hör till den förstnämnda.

Representanter för arbetstagarna menar att systemet hittills har fungerat, oberoende av vilken bakgrund riksförlikningsmannen har haft.

– Det har fungerat. Det finns fortfarande förtroende för institutionen, men det gäller inte personen som nu är verksam, säger en av de intervjuade.

Enligt källorna gör arbetstagarsidan numera sitt yttersta för att inte blanda in riksförlikningsmannen i förhandlingarna. De berättar att stämningen ibland är som i ett dagis.

Jag har aldrig upplevt att en riksförlikningsman endast tror på den ena parten

En av de intervjuade säger att riksförlikningsmannen har ett så inbitet arbetsgivarperspektiv att hon inte lyckas ge medlingsbud som skulle kunna accepteras av båda sidorna.

– Hon dansar helt enligt arbetsgivarnas pipa. Jag har aldrig upplevt att en riksförlikningsman endast tror på den ena parten, säger en av de intervjuade.

Piekkala själv säger att hon inte kan svara på kritiken om favorisering när hon inte känner till den bakomliggande motiveringen.

Alla slår fast sina positioner på förhand

Personerna som STT har talat med förundrar sig också över varför Piekkala inte, som tidigare riksförlikningsmän, försöker hitta kompromisslösningar.

De intervjuade anser samtidigt att hela systemet är sönder och att det inte finns några möjligheter för riksförlikningsmannen att lägga fram ett medlingsbud som skulle gå igenom.

Piekkala å sin sida kastar över bollen till arbetsmarknadsparterna. Hon säger att problemet är att de olika parterna låser sig vid sina ståndpunkter och berättar om dem i offentligheten.

– När båda parter på förhand har meddelat att de inte viker sig så påverkas förhandlingarna, säger hon.