Hoppa till huvudinnehåll

Egenland

"Lahtis har en oborstad sida som lever i förorten” – i Sopenkorven Kesanto ordnas stans mest spännande evenemang

Från 2020
Man ligger i färggrann hängmatta fäst mellan ett par träd som sticker upp mellan järnvägsspår. I bakgrunden färggann graffittivägg.
Bild: Eva Pursiainen / Yle

Sopenkorven Kesanto

På industrispåren växer träd, och bland träden är det festival

På ett småindustriområde i Lahtis ligger ett överraskande evenemangsområde: Det vildvuxna och oborstade Sopenkorven Kesanto korsas av gamla industrispår och lockar en brokig skara människor att odla örter vid en parkeringsplats, yoga i duggregn eller komma på en undergroundfestival.

Grafik: blått streck, till höger en blå pil

Eetu Floor, en av grundarna till Sopenkorven Kesanto:

Grafik: Blått streck, på mitten en blå hammare

"Ännu för tre år sen var det här stället som en soptipp. Vi har krattat och skurit bort snår, det har varit en hel del jobb.

Efter ett tjugotal år i huvudstadsregionen flyttade jag tillbaka till Lahtis. Jag kom ihåg att en musikerkompis, Max Hagelberg, bor här i närheten. Vi träffades, och på väg till träningslokalen tog vi en genväg genom det här området.

What, tänkte jag, det kan inte finnas såna här platser, det är absurt. Genast föddes en färdig grej i mitt huvud. Så började det.

Sopenkorpi är ett gammalt industriområde i Lahtis. Här har det tillverkats Järvinen-skidor och möbler, här har funnits matandelslag och allt möjligt. Nu för tiden finns här lopptorg, bilverkstäder, bandlokaler och annat intressant.

Av granngubben på Erolan Kumi har jag hört att här har stannat tåg ännu i slutet på 1960-talet. Tåget hade med sig mat till Lahtis – området ägdes av Lahtis andelslag. Lahtis öknamn Chicago kommer från just Sopenkorpi. Liksom i Chicago fanns här många slakterier."

I tiden vi nu lever i är viktigt att sänka prestationskraven, kavla upp ärmarna och göra saker själv

― Eetu Floor

"Grundtanken har från början varit att vi bygger en plats där man kan ordna vad som helst för evenemang med låg tröskel. Ett par tusen pers ryms hit, så visst har evenemangen möjlighet att växa lite.

I många år arbetade jag på Flow-festivalen i Helsingfors. Jag såg hur ett projekt som startades mellan en grupp vänner växte sig till ett otroligt stadsfenomen som har kommit att påverka framtiden för en hel stad.

Jag funderade varför jag inte skulle kunna prova på något sådant, i mindre skala. Jag upplever att det i tiden vi nu lever i är viktigt att sänka prestationskraven, kavla upp ärmarna och göra saker själv.

Som musiker och låtskrivare har jag vandrat runt hela livet och varit med om att göra olika evenemang. Att hitta sin egen plats är en rätt stor grej.

I efterdyningarna av det gamla “business city”-tänket letar Lahtis fortfarande efter sin egen identitet. Men här finns också en mer oborstad sida. Den lever och mår bra i förorter såsom Sopenkorpi.

Visst kan det snyggas upp här ännu, och vi kan utveckla stället för att bättre kunna serva gänget. Vi går långsamt framåt, en sommar i taget.

Mellan varven, då vi spelade med Max, drömde vi om hur man kunde utveckla ett stort kulturcenter här i Sopenkorpi. Visionerna var stora.

Så här blev det nu till en början. Vi får se vad framtiden för med sig."

Skylt med texten "Kesanto" skriven med färggranna bokstäver. I bakgrunden lövträd.
Bildtext Kesanto är finska och betyder träda.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Långhårig man sitter på gammal tågperrong omgärdad av träd som växer mellan tågspåren. Väggarna täckta av graffiti.
Bildtext Eetu Floor målar inte själv, men Sopenkorven Kesanto besöks ofta av graffitikonstnärer. En del kommer långväga ifrån för att måla här.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Skrangligt stängsel omgärdad av grönskande buskar och gräs.
Bildtext Naturen har tagit över den här platsen, som är som en bakgård för flera av företagen i området.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Grafik: blått streck, till höger ett halvt blått hjärta

Outi Hurskainen, stadsbo och tipsare:

"Jag gillar stämningen här. Den är mystisk på något sätt. Den gamla järnvägen har stark symbolisk stämning.

Alla träd som växer mellan spåren gör det jättespännande. Ett bortglömt ställe har väckts till liv.

Jag gillar att här rör sig ungar och hundar och folk i alla åldrar, att det är fritt att komma hit. Helt fantastiskt.

Jag tycker att dagens samhälle behöver sådan här kollektiv verksamhet som vem som helst kan ta del av genom att bygga, städa och hålla på.

Vi måste själva göra och bygga saker och ting som vi vill ha och uppleva. Vi kan inte vänta på att allting kommer färdigt, staden har inte pengar längre. Och vi behöver upplevelser.

Dessutom tror jag att folk förbinder sig att hålla allt helt och rent när de själva har varit med om att skapa någonting."

Tågspår som det växer träd mellan, samt en bänk och två tunnor täckta av graffitimålning. Skuggigt, spåren leder mot ljuset.
Bildtext Den här stigen, kantad av gamla järnvägsspår, leder ut mot Ahjogatan.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Kvinna med glasögon och rosa kofta ler mot kameran.
Bildtext Outi Hurskainen bor själv på en gammal järnvägsstation och gillar järnvägar.
Bild: Magnus Wikström / Yle
Luftbild över småindustriområde med grönområde kantat av parkeringsplats, gata och hus i rödtegel.
Bildtext På gräsmattan vid parkeringsplatsen ordnas parkyoga och evenemang.
Bild: Magnus Wikström / Yle
Grafik: rand med blåa fjädrar till höger

Jani Tiihonen, yogainstruktör:

"Förra sommaren höll jag yogalektioner för mina kompisar här. Jag behövde hitta ett utrymme där jag kunde öva mig på att undervisa, eftersom jag studerade till yogainstruktör.

Vi började här på gräsmattan. Först kom en, sen kom ett par till, och det kändes jättekul.

Den här sommaren har det varit lätt att få fler instruktörer med. Nu är det mer organiserat.

Vi håller låg tröskel för deltagarna. För dem som kommer hit är det frivilligt att donera en slant, så brukar det vara på parkyoga. Så får människor prova på.

Här får man vara påhittig vad gäller utrustning och ibland överraskas vi av regn. Underlaget kan vara litet ojämnt, då vi ju är utomhus, men det gör inget.

Nu har det varit bra med folk, och den här miljön lämpar sig bra för yoga. Här kombineras natur och kaxig stadsmiljö."

Grupp människor utövar yoga på en gräsmatta.
Bildtext Jani Tiihonen höll en yogatimme för Egenland i juli 2019.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Skallig man sitter i lotusställning på gräsmatta. I bakgrunden en rödtegelbyggnad och en scen av gamla bräder.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Fyra personer ligger på knä med händerna utsträckta framför sig rad på varsin yogamatta på en gräsmatta. I bakgrunden bilar.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Dekoration

Laura Mellanen, konstnär:

"Vi är nu i Kesanto-galleriet, eller i Galleri Sun. Så småningom ska vi skapa lite kollektiv konst hit.

Tanken är att vem som helst får göra sådant man finner inspirerande på konstnärligt plan. Det kan komma från materialet. Till exempel har jag här mossa som har fallit ner från taket på byggnaden där borta.

I fjol kom jag hit många gånger med min väninna och på något sätt förälskade jag mig i den här platsen. I vintras fick jag en känsla av att jag skulle vilja delta, inte bara besöka.

Det är en brokig skara som kommer hit, så det är lätt för vem som helst att hänga med.

― Laura Mellanen

"Nu är jag glatt med i Kesanto-gänget och njuter otroligt av det. Jag har ingen speciell roll, men med bakgrund som konstnär och formgivare faller det här sig naturligt.

Fast det är nog lika kul att kratta som att göra konstverk.

Då allt är lite förfallet på ett skönt sätt, bildas det ingen distans som skulle göra att man inte vågar komma med, eller sätta sig här eller där. Det är en brokig skara som kommer hit, så det är lätt för vem som helst att haka på.

Det finns inga klaner, och du behöver inte vara på något speciellt sätt."

Kvinna i shorts och svart luvtröja står ute och sorterar olika slags konstnärsmaterial som står uppradade på ett bord.
Bildtext Laura Mellanen har tagit fram olika material att göra konstverk av.
Bild: Magnus Wikström / Yle
Amplar med pappersblommor hänger i träd, i bakgrunden högar med bråte.
Bildtext Bland allt bråte kan man finna små överraskningar.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Kvinna i t-shirt och shorts och man i t-shirt flyttar på bråte.
Bildtext Laura Mellanen och Eetu Floor städar undan det sista innan UGH-festivalen sätter igång.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Grafik: blått streck, på mitten blåa blad

Miina Kaartinen, stadsaktivist och kulturforskare:

"Vi gjorde en öppen inbjudan på Facebook för folk att delta i ett stadsodlingsförsök. Det annonserades och skrevs i tidningen: vem som helst som intresserar sig för odling i grupp kan komma med. Ett tiotal människor dök upp.

Alla kom för att de vill göra något tillsammans. Det var rörande.

Det här är ett lärdomsprojekt för mig, jag har ingen bakgrund som odlare. Så småningom har sådant som handlar om ekologisk livsstil och hållbar vardag börjat intressera. Stadsodling är en del av det.

Som socialarbetare och forskare tycker jag att stadsodling också har en samhällelig innebörd: även små gärningar har kulturell betydelse.

På rent djävulskap vill jag inte utarbeta något koncept.

― Miina Kaartinen

"Lahtis har mycket levande subkulturer. Ur det perspektivet passar Kesanto in i stadens mentalitet väldigt bra.

Vi har fått höra att vi borde skapa ett koncept för Kesanto. Jag får en motreaktion: på rent djävulskap vill jag inte utarbeta något koncept.

Allt borde paketeras till en produkt och göras till ett brand. Det är dagens melodi. Man köper och säljer, och då borde man kunna produktifiera allt.

Kesanto är fint för att man här tar i bruk nya områden i staden, som är helt främmande också för många Lahtisbor. Det handlar om att göra saker tillsammans, om livet och vardagen – trevlig samvaro med andra människor.

Allt autentiskt intresserar, och det betyder också att Lahtis rykte och story ändras."

Kvinna i jeans och jeansjacka fyller på vatten i en grön vattenkanna från en stor vattentank.
Bildtext Lahtis stad har donerat betonglådorna i bakgrunden.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Kvinna i jeans och jeansjacka vattnar växter i odlingslådor.
Bildtext Stadsodlarna vattnar i skift.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Vita blommor och andra växter som spirar ur odlingslådor.
Bildtext I maj var det här som en soptipp, i juli grönskar det!
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Grafik: Blått streck, på mitten en dekorativ dekal.

Sami Huttunen, organisatör för UGH-festivalen:

"UGH-festivalen råkar alltid vara på min födelsedag. Idag fyller jag trettioåtta. För ett tiotal år sen började jag alltid ordna mitt födelsedagsfirande i restaurang Torvi i Lahtis centrum.

För ett par år sen, då Eetu och hans polare hittade Kesanto, blev jag genast förtjust och tänkte ordna en picknick. Eetu föreslog att jag skulle slå på stort.

Namnet UGH kommer från orden Under Ground Hämmings. Hämmings var ett band som jag och min avlidna kompis Hermanni Rouvali hade ihop. Jag utgick från bokstaven H, för jag ville att konceptets namn skulle syfta på Hämmings."

Musik och att fixa grejer är ett slags terapi för mig.

― Sami Huttunen

"Banden på UGH-festivalen har jag hittat. Varje torsdag, då jag står i biljettkassan i Torvi, lyssnar jag på band. Ibland finns det bara ett dussin typer i publiken.

Själv kanske jag anser att bandet i fråga behöver en större publik. Så jag säger 'ge ert nummer, jag skriver ett mess då jag vet när och var ni kan spela'.

Jag hjälper andra att ordna och fixa saker. Jag lägger ner mycket tid på det och använder mina kontakter.

Jag är bipolär, så musik och att fixa grejer är ett slags terapi för mig. Vid den här tiden i fjol var jag mentalt i otroligt dåligt skick. Jag försökte lägga över ansvaret på andra så mycket som möjligt, och evenemanget var mycket mindre.

I år har vi många band, bara på efterfesten spelar sex band."

Två män spelar gitarr på en utomhusscen, den ene sjunger i en mikrofon.
Bildtext Club De Lay spelar på UGH-festivalens stora scen.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Skallig man i ljus t-skjorta sitter vid bord med ölflaska.
Bildtext En sällsynt syn under UGH-festivalen: Sami Huttunen sitter ner.
Bild: Magnus Wikström / Yle
Man med rastahår spelar på egenkonstruerade instrument. På scenen står en kappsäck med texten "Junkyard shaman".
Bildtext Junkyard Shaman tillverkar sina egna instrument.
Bild: Eva Pursiainen / Yle
Grafik: blått streck, på mitten stiliserade vågor

Egenland besökte Sopenkorven Kesanto i juli 2019 under UGH-festivalen. I december 2019 belönades Kesantos grundare, Eetu Floor och Max Hagelberg med priset Apolikukka som delas ut inom ramen för Lahtis stads arkitekturpolitiska program.

Det pulserar i Sopenkorven Kesanto - Spela upp på Arenan

På andra språk

Diskussion om artikeln