Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Teater: Klassrumspjäsen Fascinerande ismer frågar vad som lockar människor till extremism

Från 2020
Två män med rynkade pannor hukar sig framåt över ett bord. Mannen till höger håller en sprutflaska och en mobiltelefon i händerna.
Bildtext Kristian Thulesius och Frank Skog uppträder med ett minimum av rekvisita i Fascinerande ismer.
Bild: INGEMAR RAUKOLA / Unga Teatern

Unga Teaterns senaste klassrumspjäs Fascinerande ismer behandlar frågor kring nationalistiska och extremistiska rörelser och riktar sig till elever i gymnasieåldern.

För att gestalta hur människor lockas med i auktoritära och främlingsfientliga rörelser ger Unga Teaterns skådespelare Frank Skog och Kristian Thulesius en snabbkurs i socialpsykologi skriven av Alex Holmlund och Paul Olin.

De visar hur Adolf Hitlers våldsförhärligande retorik sömlöst går över i sannfinländaren Jussi Halla-ahos blogginlägg från 2000-talet och påminner på så vis om att våldsamma antidemokratiska ideologier inte alls har försvunnit från politiken.

(Somliga av de inlägg som Fascinerande ismer citerar har Halla-aho tagit ner av politiska skäl, även om han i sina egna ord fortfarande understöder principerna bakom dem.)

Över hela Europa är rörelser på frammarsch som förespråkar våldsamma metoder, etniskt definierad nationalism och ifrågasätter grundläggande demokratiska principer.

Därför är det, tyvärr fortfarande, relevant att diskutera vad det är i förtryckande ideologier som utövar en sådan dragningskraft. För detta ändamål tar Fascinerande ismer en tur via vetenskapen.

Ökända exempel

Föreställningen presenterar ökända exempel som Stanfordexperimentet från år 1971.

Experimentet delade slumpmässigt upp en testgrupp bestående av studerande vid Stanford universitet i fångar och fångvaktare och inhyste dem i en fängelsemiljö som inrättats i universitetets källare.

Efter bara sex dagar av att leka fängelse hade testgruppen utvecklat så extrema former av sadistiskt och förnedrande beteende att experimentet måste avbrytas.

Skådespelarna återger också hur historieläraren Ron Jones år 1967 startade en protofascistisk rörelse på sitt gymnasium i Palo Alto i Kalifornien.

Rörelsen som kallades ”tredje vågen” samlade på fyra dagar 200 medlemmar och utvecklade spontant ett angivarsystem.

Ron Jones avsikt var att visa eleverna hur snubblande lätt det är att dras med i auktoritära rörelser som låter en odla känslor av utvaldhet och överlägsenhet. Vilket så att säga lyckades över förväntan.

Diskussion och lek

Greppet i föreställningen är inledningsvis direkt och kraftfullt då Frank Skog spänner blicken i killarna i de bakre bänkraderna och deklamerar citat ur Min kamp.

Därefter odlar föreställningen en dialogbaserad ton som engagerar eleverna och bjuder in dem att reflektera över kvistiga frågeställningar kring demokrati och samhälle.

Det blir lek och skrammel då eleverna delas in i brun- och blåögda (enligt lågstadieläraren Jane Elliots klassrumsövning från 1968) och avslutningsvis deltar de i en omgång Hela havet stormar.

Skådespelarna spelar också upp sketchartade scener som utspelar sig i olika europeiska länder. Finurliga lösningar på smarttelefoner ger scenerna en humoristisk ton.

Sketcherna demonstrerar hur lika varandra alla nationalistiska rörelser är till sina värderingar och sitt innehåll, trots att de alla påstår sig värna om den egna nationens kultur och särart.

Premiärföreställningen av Fascinerande ismer visades på Mattlidens gymnasium den 20 januari.

Fascinerande ismer. Unga Teatern. Text: Alex Holmlund och Paul Olin. Regi: Paul Olin. På scen: Frank Skog och Kristian Thulesius. Grafik: Johan Isaksson. Publikarbete: Harriet Abrahamsson.

Diskussion om artikeln