Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Haneen Jameel: I Irak är det en skam att lägga sina föräldrar på äldreboende - den största skillnaden mellan Irak och Finland ligger i hur man tar hand om sina åldringar

Från 2020
Uppdaterad 26.01.2020 11:13.
Kolumnisten Haneen Jameel står och ser in i kameran. Knäppta händer
Bildtext Haneen Jameel är journalist, uppväxt i Irak och bor nu i Helsingfors.

I den här texten fortsätter Haneen Jameel skriva om kulturskillnader mellan Finland och Irak, som handlar om synen på familjen och på barnuppfostran.

Familjebanden är viktiga för oss i den arabiska kulturen och framför allt för oss irakier. Familjen har en närmast helig ställning.

Flickorna bor hos sina föräldrar tills de gifter sig varefter de flyttar in hos sin mans släktingar.

Killarna bor hemma hos sin familj även efter att de gift sig, förutsatt att det finns tillräckligt med utrymme. Om så inte är fallet flyttar killens familj till en plats alldeles i närheten av familjen.

Därmed faller ansvaret för släktens åldringar på döttrarna till de familjesöner som bor i släktgården.

Farföräldrarna bor ofta tillsammans med sina söner omgivna av barnbarn.

Alla samlas kring matbordet för gemensamma måltider där det råder en kärleksfull och trygg stämning.

Kärleken till släkten ger barnen en känsla av stabilitet och samhörighet.

Skamligt med äldreboende

Hos oss är det skamfullt att placera släktingar på äldreboenden. Till detta bidrar dock att äldreboendena i Irak inte är av särdeles hög standard.

De är oftast fulla med åldringar som har det dåligt ställt rent ekonomiskt eller vars barn har övergivit dem. De får tillbringa sina sista år i ensamhet i dessa fattighus. Denna skam slipper inte barnen undan oberoende av vart de flyttat.

Föräldrarna ingjuter kärleken till gamlingarna i sina barn i så hög grad att den sitter där som en inristning i en sten.

De största skillnaderna som jag iakttagit mellan den irakiska och den finländska kulturen handlar just om familjeband och om hur man tar hand om sina åldringar

Och det man lärt sig som ung kan man även som gammal, så som också vi brukar säga.

Vi hade för vana att besöka mina farföräldrar varje veckoslut, även om de bodde långt borta. Också på större helger besökte vi dem, och då var givetvis alla farbröder, fastrar och morbröder på plats.

Min farfar överlevde min farmor. Jag minns fortfarande hur han alltid berättade historier för mig. Jag var ett uppmärksamt barn, och jag älskade hans historier.

Jag levde mig in i dem såpass mycket att det kändes som om jag levt för flera decennier sedan. I likhet med många andra barn hade jag livlig fantasi.

Farfars dokument som kunde betyda liv och död för någon

Farfar berättade om Iraks fantastiska förflutna, om sina resor i olika länder och hur Iraks valuta stod högt i kurs runtom i världen.

Han kom ihåg tiden då en dinar motsvarade tre amerikanska dollar. Då var det lätt och förmånligt att resa med ett irakiskt pass.

Min farfar var en framgångsrik jurist, och han hade sitt kontor hemma i familjens stora lägenhet.

Dörren till kontoret var alltid låst, och man fick absolut inte gå in där eftersom farfar hade en massa viktiga papper på kontoret, eller som han uttryckte det: ”dokument som kan betyda liv eller död för någon”.

Eftersom jag var oerhört fäst vid min farfar, som numera är död, ville jag också bli jurist när jag var liten.

De största skillnaderna som jag iakttagit mellan den irakiska och den finländska kulturen handlar just om familjeband och om hur man tar hand om sina åldringar.

Finländaren flyttar gärna bort från sin familj

Här i Finland bor största delen av ungdomarna gärna långt borta från sin familj. När de blivit myndiga flyttar de bort från barndomshemmet.

Jag förstår givetvis att det handlar om kulturskillnader, men hur kommer det sig att en dylik utveckling skett i Finland?

Om jag uppfattat det rätt har man också haft en mer familjecentrerad kultur här i Finland, en kultur som påminner om den arabiska synen på familjelivet.

Handlar det om en livsstil som tar mer än den ger? Studerande måste ha jobb vid sidan av sina studier för att klara livhanken. Eller handlar det om det stränga klimatet?

Är känslorna mer nerkylda här än i Mellanöstern?

وماذا عن عطاء لا يُقدر

Jag framförde dessa tankar till några finländare och i Finland bosatta bekanta med utländsk bakgrund.

Varför flyttar barnen långt bort hemifrån så tidigt? En del invandrare sa att familjerna inte vill ta hand om sina vuxna barn, och att man därför uppmanar dem att flytta hemifrån när de fyllt 18 år.

Iväg med er ut i den kalla världen! Tänk att de kallsinniga finländarna inte ens bryr sig om sina egna barn.

Finländarna svarade att det helt enkelt handlar om en livsstil. Som myndig väljer man om man vill stanna hemma eller bo för sig själv, och båda alternativen är fullt acceptabla.

Det är dock mest naturligt att flytta hemifrån för att bli självständig och bygga eget bo.

Vi irakier är väl bortskämda eftersom vi får ekonomiskt stöd ända tills vi blir klara med våra studier på universitetet och lyckas skaffa oss ett lämpligt jobb.

Stödet beror givetvis på familjens ekonomiska situation.

Kanske förhållandet mellan föräldrar och barn här i Finland också töjs ut eftersom livet här är så hektiskt och alla springer i full fart efter det framåtrusande framtidståget.

För allvarligt livspussel?

Jag tycker att finländarna tar livet på alltför stort allvar.

Till en början kanske man besöker sina föräldrar en gång i veckan, sedan några gånger i månaden och så vidare – tills besöken bara sker på de större helgerna.

Barnens liv fortsätter framåt, men föräldrarnas vardag stampar på stället medan de väntar på bud om barnens besök, ett telefonsamtal eller ens ett textmeddelande.

I Finland finns det äldreboenden, och man kan vara av många olika åsikter om dem. En del klagar på servicen, medan andra är nöjda.

Också hemtjänsten får statligt stöd. Så är inte fallet i Irak.

Är känslorna mer nerkylda här än i Mellanöstern?

En del finländare anser att äldreboenden och andra motsvarande servicehem är den bästa lösningen för de närmaste eftersom dessa instanser kan erbjuda vård och läkartjänster som barnen själva inte har möjlighet att stå till tjänst med.

Jag anser trots allt att mentalt stöd och hjälp är minst lika viktigt för åldringarna som hälsovård.

Åldringar mår bra av att vistas i närheten av sina barn och barnbarn.

Jag hoppas att jag i framtiden skall kunna förmedla denna del av den irakiska och arabiska kulturtraditionen till mina egna barn.

Jag önskar att min egen mor ska få god vård och kärlek av mig och mina barn när hon blir gammal. Och på samma sätt önskar jag bli omhändertagen med kärlek av mina egna barn och barnbarn när jag blivit gammal.

En av mina största farhågor är att bli lämnad ensam och gammal på något äldreboende.

Ibland händer det att man ångrar att man inte tillbringat mer tid med sina egna föräldrar så länge de levde.

Njut av att vara tillsammans så länge ni kan! Och lyssna på historierna som underhåller, men som också är fulla av livsvisdom.

Haneen Jameel är journalist, uppväxt i Irak och bor nu i Helsingfors.

Diskussion om artikeln