Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Boken om Pörtö skärgård berättar om livet inför havets anlete

Från 2020
Äldre man framför en gammal affisch med passagerarfärja.
Bildtext Skärgård och sjöfart står Thure Malmberg nära om hjärtat.
Bild: Yle / Leo Gammals

Pörtö skärgård heter en ny bok om ögruppen i Borgå ytterskärgård. Det är bok med ungdomsskildringar från det glada 60-talet, varma personporträtt och anekdoter om ångbåtar och rökt ål.

Framför allt är Pörtö skärgård en bok om människor för vilka Pörtö är och har varit det bästa stället på jorden, som medskribenten Gun Ahlfors uttrycker det.

Pörtö skärgård berättar om 1900-talet och en tid när militärområdet och sjöbevakningsstationen satte sin prägel på ön.

Den handlar om den fasta befolkningen som bygger båtar, lotsar fartyg, tullar och vakar över havet från fyrtornet. Här fanns en affär och en skola.

Den handlar också om fritidsboende och pensionatsgäster som för en kort tid fördubblar mängden öbor. När havet är öppet kommer de för att njuta av naturen, peta i trädgårdsland, fiska och vila upp sig.

Vy från Bockholmen på södra sidan om Bodö i Pörtöarkipelagen.
Bildtext Naturen på Pörtö är oslagbar anser många som rör sig i skärgården.
Bild: Privat/Lasse Grönroos

Fritidsboende kallas ofta sommargäster, men för bokens redaktör, Thure Malmberg, var sommargäster i första hand de som tog in på pensionatet.

- De satt där, åt och hade det trevligt, promenerade till en sandstrand och fortsatte att äta och ha det trevligt. Moderna fritidsmänniskor har vanligtvis fullt slit hela tiden. Hus ska förbättras, repareras elleer målas. Blommor ska skötas om i trädgårdarna och så där.

Journalisten Thure Malmberg firade sina barndomssomrar på ön.

- Min njutning när det gäller Pörtö är främst naturen. Jag hade förmånen att med en god vän flera gånger kunna promenera ut till Lerviksudden och Makkaraudden. Det var den goda saken med kriget att hela området var avspärrat med skyltar där det stod "Kielletty ampumisen uhalla".

Militären hotade alltså att skjuta folk som tog sig in där. Trots varningarna klättrade pojkarna då och då upp i det gamla tulltornet.

Halva ön Pörtö var förbjudet område från vinterkriget fram till början av 2000-talet.

- Det har lett till att naturen är vacker och ostörd. Klipporna vid Lerviksudden är helt otroliga. Och jag har alltid tyckt om friden där ute.

Två brn sitter på kanonens rör på Pörtö.
Bildtext Kanonerna och bunkrarna finns ännu kvar på det gamla militärområdet på Pörtö.
Bild: Privat/Lasse Grönroos

Pörtö skärgård är utgiven av stödföreningen Pro Pörtö r.f. och består av texter och bilder som samlats ihop av Malmberg, Stella Jonasson och Gun Ahlfors.

Ahlfors är släkt med Johan Ferdinand Liljeberg eller Sandvikarn, en legendarisk person på Pörtö.

Bildmaterialet är till stor del tagna ur Thure Malmbergs och systersonen Christian Westerbacks samlingar.

Westerback har i bild dokumenterat både ögruppen och ögruppens stora släkter, till exempel släkterna Kvickström, Fagerström och Jonasson.

Många fotografier är förknippade med sjöfarten, bland annat finns en unik slup från 1920-talet avbildad.

Med den åkte tullarna ut till ångbåtarna för att se till att de klarerade vid Pörtö. Den hade inte haft en chans mot spritsmugglarnas snabba motorbåtar.

Vy uppifrån Söderskärs fyr.
Bildtext Vy från Söderskärs fyr.
Bild: Privat/Lasse Grönroos

Leva på havets villkor

Att bo på Pörtö innebär att man har havet som närmaste granne.

- Hela området handlar om havet. Det är inte bara skärgård utan också havskontakten. Det är svåra vatten att komma in i. Om du kommer utifrån Finska viken där det är öppet och relativt bra och något enstaka synligt grund, så kommer du in i det här helsicket. Man lever på havets villkor därute.

Dagböcker om sommarlivet

Rachel Blomqvists och paret Riskas dagböcker från 1950- och 60-talen bekräftar kärleken till Pörtöarkipelagen. Helsingforsbon Blomqvist skrev tre dagböcker om flit, brännheta klippor och kaffe med dopp.

Blomqvist gästade Lästholmen i 30 år. Hon bodde där med sina cairnterrier, Dixi, Pyret och Snuffi.

Som så många andra på den tiden arbetade hon hårt för att försköna stugan och hålla trädgårdslandet fritt från ogräs.

Kan midsommarbrasan tändas när det blåser så hårt och hittar gästerna fram i dimman utan kompass?

― ur Åke och Saga Riskas dagböcker

Åke och Saga Riska från Kronohagen i Helsingfors tillbringade femton somrar på Pörtö. I deras dagböcker från 1953 till 1968 spelar vädret ofta huvudrollen och termen beaufort nämnas regelbundet.

De undrar om midsommarbrasan kan tändas eftersom det blåser så hårt och om gästerna hittar fram i dimman utan kompass. Paret bjuder också på ålagillen med rökt ål och egen kryddad snaps.

- Du har rätt i att det är mycket beaufort, men det är också öns liv när grannen ska iväg till skolan för att rösta på öns egen kommunalvalskandidat. Det är grannar som bygger och behöver hjälp. Det är utfärder till holmar runt omkring för att samla stenar till trädgården som man mödosamt anlade på ett berg, berättar Malmberg.

Livet styrdes av ångbåtens tidtabell

Pörtö skärgård fokuserar på havet och båttrafiken till sjöss.

En bidragande orsak är Thure Malmbergs passion för i synnerhet den finländska passagerarsjöfarten. Det går knappt en sida utan att förbindelsetrafiken mellan Pörtö och fastlandet nämns i någon form.

- Dagsrymten bestämdes ganska långt utav ångbåten. Båten gick tio före 7 på morgonen och kom till ön litet före 6 på kvällen. Då samlades alla på ångbåtsbryggan.

Idag körs flera turer till Pörtö och de kringliggande öarna, men när J.L. Runeberg och m/s Pellinge körde var båtarna öns livsnerv.

Båtar sida vid sida vid å.
Bildtext J.L. Runeberg trafikerade Pörtö under många år.
Bild: Yle/Mikael Kokkola

Ångbåtar var en vanlig syn på rutten Helsingfors-Borgå, i synnerhet under glansperioden på 1920- och 1930-talen.

De följdes av motordrivna passagerarbåtar, bland annat m/s Pellinge som råkade ut för en vevhusexplosion i oktober 1959 på väg till Helsingfors från Pörtö.

Thure Malmberg kom själv som liten palt till Pörtö 1938 med ångbåten J.L. Runeberg. Ön blev omedelbart hans paradis och är det fortfarande på många sätt, fast han numera tillbringar somrarna på Emsalö.

- Jag hade mina rötter där, för farfar hade varit tulluppsyningsman på Pörtö. 1910 eller 1912 kommenderades han dit från Hästö-Busö utanför Ekenäs. På 1920-talet fick han köpa en liten parcell på östligaste delen av Pörtö, långt borta från Byviken och det centrala livet där. Där byggde han en stuga och en bastu.

Thure gick i skola på Pörtö hösten 1944 istället för på Bangatan i Helsingfors.

- Vi stannade där ute hela hösten och jag promenerade varje morgon till skolan. Vi hade klasserna 1-6 i samma rum, och många av dom som då var elever är fortfarande mina vänner idag. Men den bakgrunden blir kärleken till en ö ganska naturlig.

Den hösten pussade han sin första flicka på vägen hem från skolan, ett minne för livet.

Skärgårdsvy från Pörtö med brygga och hus i bakgrunden.
Bildtext Ångbåtsbryggan och pensionatet i bakgrunden.
Bild: Privat samling / Thure Malmberg

Med båten kom människor, post och livsmedel, bland annat mjölk när det inte längre fanns tillräckligt många kor för att tillgodose behovet.

- Posten ropades upp där och delades ut i en liten paviljong som ännu finns kvar. Det är en av de få ångbåtspaviljongerna som är besparade i Finland.

Ungdomarna samlades på bryggan eller berget bakom och gjorde upp planer för kvällen. Man träffades vid danslaven vid Svartviken. Där lyssnade man på vevgrammofonens skivor

Påkostade sommarfester med teaterstycken och framföranden som sommargäster gjorde tillsammans med öborna.

Ångbåtsbryggan är inte längre den självklara samlingsplatsen, utan den nedlagda skolan som föreningen Pro Pörtö har fått ta över.

I skolan driver Baba Ekström-Salakari en sommarbutik med hantverk och kaféet Kafimysson. Man ses också när butiksbåten Christina anländer.

Butiksbåten anländer till Pörtö Ångbåtsbryggan.
Bildtext Butiksbåten Christina anländer till Ångbåtsbryggan på Pörtö.
Bild: Privat bild/Lasse Grönroos

En sommarfest ordnas i slutet av juli och programmet ordnas turvis av invånarna på Bodö, Pörtö eller Hästholmen. I september ordnas höstmarknad.

En dryga 20 år gammal tradition är Kulturdagen i juli där bland annat författare, journalister eller musiker står för programmet.

Passagerartrafiken sköts av ett lokalt bolag som angör hamnar i Pörtö och Sibbo skärgård med ett flertal båtar och svävare.

Söderskärs fyr är en del av Pörtö

Man kan inte att prata om passagerartrafiken eller Söderskärs fyr utan att nämna dess ägare Hans Jonasson. Jonasson har fått ett eget kapitel i boken.

- Han betyder allt för Pörtö, men han håller mycket låg profil. Han blev ekonomie doktor på rekordtid. Han är båtbyggarson och jobbar nu med sjöfart. Hans imperium sträcker sig från Pörtö till Oman. Han har några av världens största höghastighetsfärjor i trafik från Oman.

Pörtö Lines båt i Kalkstrands hamn.
Bildtext Passagerartrafiken till Pörtöarkipeölagen drivs av lokala aktörer.
Bild: Yle/Stefan Paavola

Vid sidan om fritidsboende beskrivs starka personligheter och släkter som levt på Pörtö i flera generationer.

Här finns så kallade vardagshjältar som Post-Nisse Hellberg som trotsar väder och vind för att utföra sin uppgift som brevbärare.

Sandvikarn eller Johan Ferdinand Liljeberg var en av de starkaste personligheterna på Pörtö. Han var fiskare och skeppare med egna fartyg. Han arbetade en tid som klubbvakt på NJK i Helsingfors.

Hans son Anders Wilhelm köpte på måfå ett stockhus, ett gammalt fattighus i hörnet av Snellmansgatan och Elisabetsgatan i Helsingfors för en spottstyver.

Huset flyttades till Pörtö och blev det redan omnämnda pensionatet som förvandlade ögruppen Pörtö till något av ett turistcentrum.

Ett kors över den drunknade Isak Lilleberg på Pörtö i Borgå skärgård
Bildtext Utsikten är slående när man blickar ut över havet från Korsberget.
Bild: Svenska Yle/Marcus Rosenlund

- Det är en större klyfta mellan de fast bosatta och fritidsbosatta på Emsalö än på Pörtö. Den uppstod inte på samma sätt, kanske tack vare Sandvikarn och pensionatet, segeltävlingarna ut till Pörtö och kanotklubben Neptun, säger Malmberg.

På Pörtö har alla som velat kunna delta i olika verksamheter, och Malmberg tror att ögruppen fick ett gott rykte genom Sandvikarn när han jobbade som hamnvakt på NJK i Södra hamnen i Helsingfors.

- Där fanns ju bara noblesse oblige, alltså gräddan av vårt samhällsskikt hade sina båtar i NJK. Han var en enkel man från skärgården. De kom bra överens, det var aldrig några problem och det här kan ha smittat av sig på hela Pörtöarkipelagen.

Malmberg gör en parallell till dagens situation med nyinflyttade sommargäster som sätter upp skyltar.

- Det är förbjudet det ena och det andra. Det är inte så som jag minns min barndoms Pörtö. Men kanske de också vänjer sig så småningom, säger Thure Malmberg.

Ett viktigt syfte med boken har därför varit att berätta om öns traditioner och samvaro på 1900-talet för dagens barn. Att berätta om sådant som de kanske inte känner till eller har glömt.

Skylt med texten Lerviksudden
Bildtext Lerviksudden är idag ett populärt friluftsområde och utflyktsmål.
Bild: YLE / Hanna Othman

Malmberg nämner kanotklubben Neptun som grundades 1935 och som huvudsakligen bestod av sommarlediga inflyttade fritidsbor, men också öns fyrmästar- och lotssöner.

Den skarpa kontrasten till de sommarlediga skolelevernas lekar hittar vi i berättelserna om barnen som var tvungna att växa upp och bli självständiga för att kunna hjälpa familjen med de vardagliga sysslorna.

Ett exempel är Lasse Qvickström som körde motorbåt till Helsingfors för att sälja fisk vid Salutorget och köpa varor till öns butik som 12-åring.

En butiksinnehavare och en kund i en bybutik 1960-talet.
Bildtext Anni Kvickström och Ninna Malmberg i Pörtö handel.
Bild: Privat samling / Thure Malmberg

Oleg Farbergé var en av föreningen Pro Pörtös grundare 1957. Hans föräldrar hade tagit honom med sparkstötting över isarna till Finland på 1920-talet. De var på flykt undan kommunismen i Sovjetunionen.

Familjen bodde först på pensionatet och fick sedan ett eget ställe vid Byviken. På sidan 161 poserar han stolt med en präktig 10-kilos gädda.

- Oleg var en personlighet du aldrig kunde komma ifrån. Han fanns med överallt, han var den naturliga medelpunkten.

Man i fåtölj läser en bok.
Bildtext Thure bläddrar i boken.
Bild: Yle / Leo Gammals

Thure Malmberg har själv lämnat ön, men har barnbarn och barnbarnsbarn som sannolikt kommer att växa upp på Pörtö.

Fyrvaktarna, lotsarna, militären och sjöbevakarna har lämnat ögruppen. De traditionella båtbyggarna har sadlat om till att driva båtservice, främst vinterupptagning och allmän service.

Förbindelsetrafiken sköts idag till stor del av ester, som är den största mantalsskrivna minoriteten på Pörtö. Trafiken administreras från den gamla tullstationen, senare sjöbevakningsstationen i Svartviken.

Livet på Pörtö är inte det samma som för 50 år sedan, men föreningen Pro Pörtö bevakar intressen som är av vikt för ögruppens bofasta befolkning, fastighetsägare och fritidsboende.

Trafiken till Pörtö trafikerar året runt.
Bildtext Pörtö är inte bara ett sommarparadis. Här bor en handfull personer året om.
Bild: Yle/Carmela Walder

Sommarparadiset Pörtö har under 2010-talet genomgått en omtumlande brytningsperiod i och med det nya friluftsområdet, ökad naturturism och inflyttning av nya fritidsboende.

Vart Pörtö är på väg och svaret på hur det bäst fungerar när man lever inför havets anlete på 2020-talet får vi lov att vänta på tills nästa bok.

Diskussion om artikeln