"Extrema temperaturer sedan vi öppnade 2009" - utan snö tvingas invånarna i italienska Alperna hitta nya vägar för att överleva

För tio år sedan öppnade Livio Barello en restaurang med utsikt över den fyra tusen meter höga bergskedjan Gran Paradiso i de italienska alperna. Den stora attraktionen skulle vara den lilla barnbacken och kvällsåkning i slalombacken innan middagen. Men riktigt så har det inte blivit.

- Du är här för att höra om hur klimatförändringarna påverkat oss. Tyvärr är de verkligen anmärkningsvärda, säger Livio Barello medan vid sätter oss vid ett av borden i den för dagen stängda restaurangen.

Han fortsätter:

- Vi har haft extrema temperaturer sedan vi öppnade 2009. Tanken då var att ha öppet för skidåkning från december till april. Förra året höll vi öppet en månad och i år är det bara att glömma, säger han.

Detta trots att anläggningarna, som ligger på 1 300 meters höjd, är relativt små och utrustade med snökanoner.

Det krävs minus fem grader för att det ska vara lönt att köra igång dem, men det har vi hittills endast uppnått under två nattimmar på hela vintern, säger Barello.

Rekordvärme och fukt

Förutom att det inte snöar längre har de uppmätt rekordvärme.

Temperaturen under sommaren har stigit till över trettio grader. Det är de varmaste temperaturer som uppmätts sedan mätningarna startade i slutet av 1800-talet.

Det varmare klimatet leder till att glaciärerna på alptopparna smälter, men också att vegetationen flyttas uppåt mot högre höjder.

Alla träd och buskar du ser här ute, har vuxit fram sedan vi kom hit. Då var landskapet runtomkring helt öppet, säger han.

Växtligheten bidrar i sin tur till ett fuktigare klimat.

Värmen och fukten har gjort att vi fått problem med bland annat fästingar, som normalt inte finns på den här höjden, säger Barello.

Klimatförändringarna har gjort att verksamheten har fått skifta fokus.

- Hur vi har reagerat? Vi har satsat på gastronomi, det vill säga lokala produkter såsom ost, salami och annat från trakten. Och så satsar vi på utomhusaktiviteter under en större del av året, såsom vandring, mountainbike och klättring, men det går långsamt, säger han.

Skidanläggningar tvingas stänga

Livio Barello är inte ensam om sin erfarenhet.

I Bardonecchia, en av de skidorter nära miljonstaden Turin i nordvästra alperna, som var värd för de olympiska vinterspelen 2006, möter Susanna Gonella upp mig vid tågstationen för en promenad.

Den här bilden togs förra året och är vårt tydligaste tecken på hur klimatförändringarna drabbat oss här, säger hon och håller fram telefonen.

Där ser jag en liten sjö i ett berglandskap med mestadels barmark runtomkring och en man iklädd shorts och t-shirt.

- Vid den här sjön, Lago Sommeiller på 3 000 meters höjd, kunde vi åka skidor på somrarna. Men skidanläggningen tvingades stänga redan på 1980-talet på grund av de smältande isarna.

Det berättar Susanna Gonella från Mountain Wilderness som har tillbringat all ledig tid i hela sitt liv i bergen i området.

Redan för tio år sedan dokumenterade Mountain Wilderness och Cipra, båda internationella miljöorganisationer verksamma i Alperna, cirka tvåhundra övergivna skidanläggningar i de italienska Alperna.

I stort sett alla dessa förfallna strukturer och söndervittrade cementklumpar finns kvar än idag, säger Francesco Pastorelli som är ordförande för Cipra.

En av anläggningarna är Alpe Bianca. Idag en rostig liftanläggning och ett skelett till hotell i ett berglandskap där barmark, ny och vildvuxen växtlighet och isig snö lappar om varandra i sluttningen.

Det här är ett exempel på spåren efter klimatförändringarna och ekonomiska spekulationer i vinteranläggningar, säger Pastorelli.

Att de får stå kvar beror helt enkelt på att det kostar för mycket att ta bort dem.

Skidsporten beroende av tillverkad snö

Trots att det länge har varit känt att skidanläggningar inte längre är en särskilt lönsam investering på sikt, fortsätter skidåkning i alperna att marknadsföras som om inget hänt.

Det är den enda inkomstkällan i vissa alpbyar, säger österrikaren Robert Steiger, som forskar om turism i Alperna vid universitetet i Innsbruck.

Samtidigt säger han att det är få skidanläggningar som idag går runt på natursnö. I Österrike handlar det om tio av över två hundra.

I vissa områden i Alperna, exempelvis de italienska, finns det siffror som visar på att så mycket som 80 procent av skidanläggningarna är beroende av att producera snö.

Tillverkningen av snö är mycket kostsam.

Det är nästan ingen som klarar att bära kostnaderna själv. De flesta skidanläggningar är subventionerade med skattepengar. Många, särskilt små skidanläggningar, har tvingats lägga ned. Andra kommer att gå samma öde till mötes, säger Steiger.

Vid snöframställning krävs mycket energi och stora mängder vatten.

- Det är dels varmare och dels snöar det mindre, vilket innebär mindre nederbörd och grundvatten. Och eftersom det krävs både energi och vatten för att göra snö, är det inte hållbart i längden, säger Susanna Gonella.

Håller tyst för att inte avskräcka turister

Turistforskaren Robert Steiger säger att många skidanläggningar är väl medvetna om problematiken, men att man helst inte pratar öppet om det, eftersom det riskerar att avskräcka turisterna från att fortsätta komma.

Han förutspår att vi inom en generation kommer att se stora förändringar.

- För de företag och lokalsamhällen som ännu inte börjat planera för ekonomiska aktivister utan snö, är det hög tid att göra strategier för framtiden, säger han.

Francesco Pastorelli, ordförande för alporganisationen Cipra, menar att turismnäringen måste ställa om. Men att ett av problemen är det stora motståndet till förändring.

Bergsfolk är kända för att vara slutna. Det är liksom en ren överlevnadsinstinkt. Men i det här fallet är det nödvändigt, säger han.

Från miljöorganisationerna vill man se satsningar på turism, som är energisnål, sträcker sig hela året och inte handlar om tävlingsidrott - en slags långsam turism.

Men det räcker inte med att locka hit folk. Det viktiga är att de turister som kommer bidrar till lokalsamhället på olika sätt, säger Pastorelli.

Det vill säga handlar lokalt tillverkad mat, såsom ost och salami, eller vad det kan vara och annat hantverk som direkt från lokalbefolkningen. Och helst då inte köper med sig matsäck från någon stormarknad i stan till picknicken, fortsätter han.

De lokala produkterna har svårt att konkurrera och priserna pressas ständigt neråt. Skulle de kunna få turisterna att handla i större utsträckning och dessutom kunna ta ordentligt betalt skulle framtiden i alpbyarna ljusna något.

Det skulle även kunna öka intresset för unga att ta upp ett traditionellt hantverk. Som det är nu lämnar många unga vuxna Alpbyarna, eftersom de inte ser några framtidsmöjligheter, säger Pastorelli.

Andelen äldre av befolkningen växer och det behövs att fler unga väljer att stanna, men också att man lyckas locka till sig nya invånare.

För miljöorganisationerna som värnar om de italienska Alperna är den mänskliga aktiviteten, såsom ett hållbart jordbruk, fundamental för ett levande alplandskap.

Men även hos de egna organisationerna lyser den yngre generationen med sin frånvaro.

- Vi står för utmaningen att föryngra organisationen. De som alltid varit med vill gärna fortsätta bestämma. Men tyvärr har många unga idag fullt upp med att få ekonomin och kombinationen arbete och familj i vardagen att gå runt, så ser livsvillkoren tyvärr ut, säger Francesco Pastorelli.

Susanna Gonella från Mountain Wilderness är dock hoppfull:

- Jag ser ett stort engagemang från de unga. Här i Bardonecchia har Greta Thunberg och ”Fridays for future” fått ett stort genomslag. Och jag tror på att så ett frö hos barn om hur viktigt det är att vi alla bidrar för att kunna stoppa klimatförändringarna.