De flesta vet inte hur börsen fungerar – bara några få bolag ger ordentlig avkastning

Aktiemarknaden fungerar inte som vi tror. De flesta bolag avkastar ganska dåligt. Många placerare förstår inte det här.

I maj 2018 förändrades vår förståelse för hur aktiemarknaden fungerar. Då publicerade Hendrik Bessembinder vid Carey School of Business i Arizona sin studie ”Do Stocks Outperform Treasury bills?”

Titeln är provocerande. Är det verkligen relevant att fråga om det lönar sig bättre att placera i aktier eller räntepapper?

Det finns en seg tro på att räntepapper är trygga men olönsamma jämfört med aktier som är mer riskfyllda men ger bättre vinst på längre sikt.

Bessembeinders forskning visar att just den uppfattningen i de flesta fall är felaktig.

Av de bolag som under 90 år (1926-2016) varit noterade på aktiemarknaden i USA hade bara fyra procent gett bättre avkastning än obligationer.

Det betyder att all tillväxt som översteg avkastningen från obligationer kom från bara fyra procent av företagen.

– Det här är en häpnadsväckande liten andel bolag. Avkastningen från listade bolag är otroligt mycket ojämnare fördelad än de flesta människor, inklusive professionella placerare, intuitivt utgår från, säger Ernst Grönblom som är fondförvaltare och delägare i placeringsbolaget Helsinki Capital Partners.

Det misstag många enligt Grönblom gör är att de tror att aktiernas avkastning är normalfördelad.

Risken för att många småplacerare som nu öppnar aktiekonton ska göra dåliga placeringar är betydande

Då tror man att de flesta företag klarar sig ungefär som börsen utvecklas i genomsnitt, och att antalet företag som klarar sig klart bättre eller sämre är ganska få.

– Den här intuitiva uppfattningen är felaktig. Med ett tioårsperspektiv kan man säga att avkastningen hos två tredjedelar av bolagen understiger marknadsavkastningen. Bara en tredjedel lyckas alltså avkasta mer än börsen i genomsnitt, säger Ernst Grönblom, och fortsätter:

– Förklaringen är, att helhetsavkastningen till en häpnadsväckande hög grad hänger på några få så kallade superstjärnebolag. En handfull bolag som lyfter upp den totala avkastningen. Om man skulle lämna bort dem skulle totalavkastningen bli dramatiskt lägre än den är.

”Indexfonder är det bästa för vanliga placerare”

För alla placerare, både småplacerare och stora institutionella placerare har det här stora och djupgående verkningar. Risken för att många småplacerare som nu öppnar aktiekonton ska göra dåliga placeringar är betydande.

– Sannolikheten att man mer eller mindre på måfå lyckas hitta ett bolag som avkastar mer än marknaden i snitt är betydligt lägre än människor hittills intuitivt har utgått ifrån. Och man kan utgå från att lekmän som placerar på sin fritid de facto väljer bolagen på måfå, säger Ernst Grönblom.

Därför rekommenderar Grönblom alla som inte har möjlighet att verkligen ägna mycket tid till att försöka placera rätt eller hitta de bästa fondförvaltarna att satsa sina pengar i så kallade passiva fonder. De följer mekaniska, schablonmässiga placeringsstrategier.

De är billiga att spara i eftersom inga högavlönade fondförvaltare försöker förbättra deras avkastning genom att placera pengarna i extra lönsamma bolag.

I stället placeras pengarna jämt i alla bolag på till exempel någon börs.

Passiva strategier är i nio fall av tio det vettigaste alternativet

― Ernst Grönblom, fondförvaltare och delägare i placeringsbolaget Helsinki Capital Partners

Kunden behöver inte betala dyra arvoden till analytiker som försöker förstå bolagen, men det finns heller ingen möjlighet att tjäna mera än det börsen avkastar i genomsnitt.

– Passiva strategier är i nio fall av tio det vettigaste alternativet. Det är billigt, och eftersom passiva fonder äger alla bolag på en specifik marknad eliminerar man risken att de få superstjärnebolagen fattas från portföljen. Det som drar ner den slutliga avkastningen är om man har satt ihop en portfölj där superstjärnebolagen av en eller annan orsak lyser med sin frånvaro, säger Ernst Grönblom.

Hans råd är ändå lite överraskande med tanke på att han själv inte alls säljer sådana indexfonder. Grönblom lever på att sälja just sådana aktivt förvaltade placeringar som han varnar folk från att köpa.

– Det är lite på samma sätt som om jag vore en läkare som borde ge råd till den stora allmänheten. Åtminstone om jag skulle vara en etisk läkare skulle jag avråda människor från att själv operera sin blindtarm.

– Aktiv förvaltning går ut på att på förhand försöka hitta de bolag som kommer att klara sig bättre än genomsnittet. Många ifrågasätter om det överhuvudtaget är möjligt, men också om man är övertygad om att det är möjligt är det åtminstone mycket svårt. Och att hitta bra aktiva förvaltare är nästan lika svårt som att själv sammanställa en placeringsportfölj som avkastar bättre än genomsnittet.

– Därför är det enda etiskt rätta att för lekmän rekommendera passiva strategier, säger Ernst Grönblom.

En krympande andel bolag kommer att stå för all tillväxt i framtiden

Hendrik Bessembinders undersökning säger i sig ingenting om framtiden. Den blickar bara bakåt.

Men Ernst Grönblom är övertygad om att polariseringen där marknaden delas upp i en majoritet av medelmåttiga och några få framgångsrika bolag kommer att öka i framtiden.

– Allting tyder på att den här utvecklingen inte håller på att avta utan att den accelererar. Dels finns det statistiskt underlägg för ett sådant påstående. Dels kan man genom att undersöka och analysera underliggande fenomen komma till att det här fenomenet om tio år sannolikt kommer att vara mer accentuerat än det är i dag.

Ernst Grönblom talar om tre stora trender som driver den här utvecklingen.

1) Den första faktorn är globaliseringen i vid bemärkelse. Gränserna mellan enskilda marknader håller på att försvagas eller suddas ut.

EU är ett exempel på ett område som tidigare bestod av många som små marknader som i dag åtminstone till viss grad kan ses som en stor marknad.

Murarna mellan existerande marknader blir också hela tiden lägre. Till exempel tullar och andra handelshinder har i ett 50-100-årsperspektiv systematiskt blivit lägre.

På grund av det kan svagare bolag inte längre gömma sig bakom skyddsmurar, vilket leder till att superstjärnebolagens dominans tilltar.

2) Den andra faktorn är att marknaden blir effektivare. Konkurrensen mellan bolag är av många orsaker mycket intensivare än för till exempel en generation sedan.

3) Den tredje faktorn har att göra med mikroekonomiska faktorer som påverkar hur snabbt bolag kan växa och hur stora de kan bli.

För en generation sedan fanns det en maximihastighet för hur snabbt bolag kunde växa och när det gällde hur stora bolag kunde bli kom taket fortare emot.

Det har mycket att göra med olika företagsmodeller.

Till exempel det att näringslivet och bolag i allt högre grad skiftar över från fysiska produkter till digitala icke-fysiska produkter där produktionsfaktorerna och mekanismerna är radikalt olika än förr.

I dagens värld kan bolagen växa mycket snabbare och bli mycket större än förr.

Bra exempel är de så kallade FAANG-bolagen (Facebook, Apple, Amazon, Netflix och Google). De är alla enorma bolag som är relativt unga.

Innan digitaliseringen tog fart på allvar var det otänkbart att så unga bolag som Facebook eller Apple så snabbt skulle ha vuxit till den storlek de har i dag.

För det första var det ovanligt med så stora bolag överhuvudtaget, men de få bolag som blev så stora hade vuxit under generationer.

Enligt Grönblom driver de här trenderna marknaden i en riktning där en ännu mindre andel av bolagen kommer att stå för en allt större del av totalavkastningen, medan en ännu större majoritet kommer att vara dåliga investeringar sett ur placerarens synvinkel.