"Det är inte väggarna som gör vården, det är personalen" - i Malax är man nöjd med äldreomsorgen

Leif Österroos besöker sin hustru Karin Uppgård på Westerhemmet i Malax. Det är fem år sedan hon insjuknade och hon kan inte längre gå. Att tala är inte heller lätt, men här får hon den vård hon behöver.

- Karin måste lyftas och därför kan hon inte längre bo hemma, säger Leif Österroos.

Det här var en stor omställning i livet för paret.

- Det kändes ensamt, ensamt är det bästa ordet att beskriva det. Vi har en sommarstuga på Långskär, som vi har gjort om till åretruntboende. När sommargästerna lämnade de andra stugorna var det bara älgarna och jag kvar, berättar Leif Österroos.

- Jag saknar henne, men hon finns här, fortsätter han.

De anställda är engagerade. Det är ett tungt jobb, men ändå ler de

― Leif Österroos, anhörig

Det är kaffedags och invånarna på hemmet tar sig en efter en till matsalen, vissa i rullstol, vissa på egna ben och andra med stöd av rollator. Också Leif och Karin tar sig en kopp med dopp.

Hur känns det här stället?

- Stället känns bra, säger Österroos. Det är tack vare personalen, det är inte väggarna som gör vården. De anställda är engagerade. Det är ett tungt jobb, men ändå ler de.

Man känner glädje, tacksamhet och man lär sig väldigt mycket. Vi vårdar dem till livets slut

― Nina Brevik, ansvarig sjukskötare

Alla vill inte bo hemma

Nina Brevik jobbar som ansvarig sjukskötare på Karin Uppgårds avdelning. Hon tycker att äldreomsorgen fungerar bra i Malax och att personalen räcker till.

- Det satsas numera mycket på hemvård, men alla vill inte bo hemma. De känner sig kanske inte trygga. Då ska de, om de vill, ha en möjlighet att bo på ett ställe som det här, säger hon.

Brevik säger att de som jobbar inom äldreomsorgen trivs med arbetet, att det är givande.

- Man känner glädje, tacksamhet och man lär sig väldigt mycket. Vi vårdar dem till livets slut också på den här avdelningen, berättar hon.

- Man ser hur sköra vi människor blir mot slutet, både fysiskt och psykiskt. Man lär sig uppskatta det som finns.

Donation av miljonär på moped

Westerhemmet i Malax kunde byggas tack vare en stor donation. Det var tre sparsamt levande bröder, som i all tysthet hade placerat i aktier.

När den siste brodern Birger gick bort, visade det sig att han hade donerat allt till Malax kommun för att användas till gagn för de äldre i Malax.

- När allt var sålt visade sig förmögenheten uppgå till 3 miljoner euro, berättar chefen för äldreomsorgen i kommunen, Therese Sten-Nordström.

Birger Wester var en anspråkslös person, som inte gjorde stort väsen av sig.

- Han körde omkring med en röd moped. Ingen hade en aning om att det fanns sådana pengar, säger Sten-Nordström.

Viktigt med individuell vårdplan

På Westerhemmet gör man upp en vårdplan för varje klient. Tanken är då att klienten ska kunna vara med och påverka sin dagliga vård.

- Om klienten är dement så måste man fundera hur hen hade velat ha det, säger Sten-Nordström. Där tar vi med de anhöriga, för de känner klienten bäst.

Jag har insett att jag bor i en jättebra kommun

― Leif Österroos, anhörig

Donationer ger ett välkommet extra lyft när det gäller kommunalt driven verksamhet. Men det är till syvende och sist kommunpolitikerna som väljer hur de prioriterar.

- I Malax har vi haft politikerna med oss, menar chefen för äldreomsorgen.

Och Leif Österroos håller med.

- Jag har insett att jag bor i en jättebra kommun, säger han.