Litauen stängde kärnkraftverket Ignalina för tio år sedan – staden går på halvfart och i Vilnius ser man surt på Vitryssland

För tio år sedan stängde Litauen kärnkraftverket Ignalina på EU:s initiativ. Nu är kärnkraftsdebatten aktuell där igen. Litauerna känner stor frustration för att omvärlden inte har insyn i ett nytt vitryskt kärnkraftverk.

- Jag sa upp mig från jobbet i Vilnius. Jag var trött på reklambranschen och storstadslivet så jag kom tillbaka till min hemstad Visaginas, säger Vladimir Ionov.

Ionov är en ung frilansande inredningsarkitekt som efter gymnasiet lämnade den stad som byggdes för de anställda på kärnkraftverket.

- Jag är glad över att vara tillbaka, säger han. Här kommer jag direkt ut i skogen.

Ionov visar mig runt i staden med 18 000 invånare, ner från 30 000 sedan kärnkraftverkets guldålder.

- Pappa bor i Finland och mamma i London. Jag tror att de har det bra, säger Ionov.

Båda jobbade på Ignalina och förlorade jobbet när kärnkraftverket stängdes.

- Pappa hittade genast jobb utomlands och efter skilsmässan åkte mamma i väg.

Ionov är inte bara den enda i familjen som nu bor i Visaginas, med sin flickvän i och för sig, utan han är också en av få välutbildade ungdomar som bor här.

Vad gör de 1 900 fortfarande anställda hela dagarna?

Som mest, på 1980-talet innan kärnkraftverket Tjernobyl exploderade drygt femhundra kilometer härifrån, jobbade 13 500 personer på Ignalina.

I dag jobbar alltså 1 900 personer med avvecklingen, de flesta av dem veteraner från svunna tider.

Arbetet med att avveckla kärnkraftverket Ignalina har nu pågått i tio år. Jag besökte kraftverket då och slås av hur mycket den mänskliga aktiviteten har minskat sedan dess.

Tydligast blir det i kärnkraftverkets kontrollrum där bara en person sitter.

Det är chefsingenjören för kontrollrummet Sergej Slesarenko. Han satt på samma stol förra gången också, men då hade han ett helt team av högutbildade ingenjörer med sig.

- Vi har ännu mycket jobb och många projekt som någon måste utföra. Vi måste montera ner kraftverket och det finns så mycket att göra. Det tar minst tio år, säger han, men det är inte så teknologiskt.

Varför måste kontrollrummet vara i gång?

- Det viktigaste är att vi fortfarande måste pumpa avkylningsvatten från sjön. Och så går det förstås åt mycket el när hela anläggningen ska nedmonteras.

När Slesarenko talar om nedmontering kan det låta mer exotiskt än det är. I princip betyder det att varenda bit av Ignalina sågas och skärs ner i små bitar som sedan putsas.

De bitar som inte avger radioaktiv strålning säljs för återanvändning, åtminstone metallen. Farliga bitar sorteras för långtidsförvaring under jord.

Litauen bygger en slutförvaringsplats för kärnavfall här på samma ställe, vilket ger arbetsplatser under en lång tid framöver.

Kontrollrummet måste hållas i gång eftersom det går åt mycket el när hela anläggningen ska nedmonteras

Sergej Slisarenko, började jobba på Ignalina år 1982

Efter att det internationella atomenergiorganet IAEA lade sitt sigill på Ignalinas avstängningsknapp började det hända något som många i Litauen uppfattar som smått orättvist.

Ryssland och Vitryssland meddelade att de planerar att bygga ett nytt kärnkraftverk 150 kilometer söderut på den vitryska sidan av gränsen mot Litauen.

EUs kärnsäkerhetsexperter har konstaterat att det finns vissa problem med det vitryska kärnkraftverket Astraviec. Enligt EU finns det också problem med bristen på öppenhet

Asta Skaisgirytė, Litauens presidents utrikespolitiska rådgivare

- Nyligen (2018) testade EU:s experter Astraviecs miljöpåverkan och hittade flera brister i byggprocessen. Såvitt jag vet kom de med 29 stresstest-rekommendationer som Vitryssland borde åtgärda, säger Asta Skaisgirytė, Litauens presidents utrikespolitiska rådgivare.

Litauen vet att det inte går att stoppa Vitryssland från att sätta igång Astraviec, men protesterna har varit ljudliga och kreativa, som i oktober när litauerna ordnade stora katastrofevakueringsövningar.

- Går något fel får vi betala ett mycket högt pris. Kärnkraftverket ligger bara drygt fyrtio kilometer från vår huvudstad Vilnius, säger Skaisgirytė med eftertryck.

Astraviec oroar experterna mindre än politikerna

På Ignalina ser de den politiska debatten kring Astraviec mer som politik än säkerhet.

- Om vi fortfarande var i gång skulle inte Vitryssland behöva ett eget kärnkraftverk, säger Sergej Slesarenko. Men det vitryska kärnkraftverket är förstås säkrare än det sovjetiska Ignalina var.

Förutom Beata Jevsejeva, som redan som barn besökte sina föräldrar på jobbet på anläggningen, är det få unga som drömmer om ett jobb här.

Återflyttarna: Vi tror att turismen har en potential här

Jevsejeva jobbar med att guida turister ända in till Ignalinas släckta kärnreaktor och det är också hon som nu har tagit mig hit.

Reaktorn är elva meter under våra fötter, avstängd, men ännu i princip tekniskt möjlig att sätta i gång.

- Vi är det enda stängda kärnkraftverket som utför en total avveckling, inkluderande reaktorerna. Dessutom är vi populära eftersom största delen av tv-serien Chernobyl filmades här.

Men det är det natursköna nordöstra Litauen med sina fiskrika sjöar och djupa skogar som gör att Jevsejeva, precis som Ionov, gärna talar om turismens potential att rädda staden Visaginas framtid.

Turismen och en underleverantör till Ikea som nyligen öppnade en fabrik som ger hundratals arbetsplatser.

- Naturligtvis fanns det inte många jobb åt oss unga, så vi for utomlands. En del av oss kom tillbaka och jag hör till dem, säger Jevsejeva, för vi människor längtar alltid tillbaka till våra rötter.

Vladimir Ionov är inte det minsta intresserad av kärnkraftverket och nedmonteringen där. Han är helt inriktad på att göra staden Visaginas till ett turistmål.

- Jag är redan involverad i projekt för att göra stranden och strandparken mer attraktiv, säger han.

Förra året hade kärnkraftverket redan nästan 5000 besökare, men de flesta av dem åkte rakt förbi staden utan att ta en närmare titt på den.

- Den här staden har en unik arkitektur, säger Ionov. Den är planerad från noll och byggd på kort tid. Uppifrån ser stadsplanen ut som en fjäril med fyra delar.

Visaginas byggdes år 1975.

- Staden borde utnyttja sina styrkor, avslutar han innan han lämnar mig vid den lilla tågstationen med bara ett spår.