När hatretorik och rasism försvaras som yttrandefrihet: "Det är ett taktiskt retoriskt grepp"

Inom loppet av en vecka vandaliserades både synagogan och den katolska kyrkan i Åbo. Skadegörelsen på synagogan upptäcktes samma dag då världen uppmärksammar minnesdagen för Förintelsens offer.

Johanna Hoyer och Gudrun Degerth anser att tonen i samhället blivit allt mer hotfull och tror att utanförskap kan vara en förklaring på varför någon gör så här.

- Folk är mer ensamma nu för tiden, och då blir det lätt att man söker sig till likasinnade grupper där man kan känna gemenskap. Det i sin tur kan leda till sådana här handlingar som blir ett slags lim mellan medlemmarna, funderar Johanna Hoyer.

Gudrun Degerth minns att något liknande hände den judiska församlingen också när hon var ung.

- Men nu känns det som att det händer mer och oftare, och tonen är hårdare. Nu har till och med högt uppsatta politiker så hemska uttalanden, och tänker på ett sätt som jag blir rädd för, så för mig var det en lättnad när strömmingsrörelsen uppstod, säger Degerth.

Båda två anslöt sig till facebookgruppen Silakkaliike, eller Strömmingarna, i samma veva då den startades. Knappt 28 000 Finländare har gillat rörelsen på Facebook, och dess twittergrupp har närmare 15 000 följare.

Rörelsens mål är att utgöra en fredlig motvikt till en politik som provocerar fram hat och rasism.

Idén har sitt ursprung från den Italienska sardinrörelsen. Den startades i sin tur som en proteströrelse mot en politik som kännetecknas av populism, rasism och hat.

Motrörelser har alltid varit viktiga

Lördagen den första februari samlas strömmingarna till en manifestation i Helsingfors. Men innan dess har det mest varit en passiv grupp människor som bland annat debatterar hatretorik.

- Jag tänkte nu i alla fall att vi är några nummer i mängden, en fisk i stimmet. Och det är ju det som är meningen, att man visar att det finns massor av människor som oss. Och man vet ju ännu inte vad det leder till, det är så nytt, säger Gudrun Degerth.

- Och det är märkligt att fast det är ganska anonymt att vara med i gruppen så känns det ändå som en slags gemenskap, och man får lite hopp, säger Johanna Hoyer.

Men initiativ lika strömmingsrörelsen har haft stor betydelse i historien.

- Det är lätt att tänka att historien är en kedja händelser som var förutbestämda att ske på ett visst sätt, men ingenting händer om inte folk gör saker, säger doktoranden Ylva Perera som forskar om antifascism i finlandssvensk litteratur vid Åbo Akademi.

Nazisterna kom inte till makten bara på grund av aktiva nazister. Det behövdes också "medlöpare", vanliga människor som inte sa emot och inte gjorde motstånd utan sakta accepterade förändringen.

- Men orsaken till att så många ändå lyckades fly och överleva var aktivister som gjorde motstånd på olika sätt. Vissa försöker påverka opinionen, andra slåss eller gömmer människor, men en enda rörelse kan inte svara på alla behov, säger Perera.

Flyktingströmmar eller människor med flyktbehov?

Perera tror att det att strömmingsrörelsen uppstod just nu är ett tecken på att människor ser att tiden vi lever i präglas av fascistoida tendenser.

- Det är något som många av oss helt enkelt inte vill ha. Sardinrörelsen i Italien startades för att man ville visa att det som populister och högernationalistiska krafter påstod att är folkets åsikt och folkets röst - faktiskt inte är det, säger Perera.

Men fascism handlar inte bara om hat som uttrycks öppet, utan också om att det som anses vara normalt förskjuts.

- I etablerade medier är det i dag inget konstigt med att tala om flyktingströmmar, som om det skulle handla om en flod med människor som väller in. Det är ju något helt annat än att till exempel prata om människor med flyktbehov. Det här är enligt mig i allra högsta grad fascistoida glidningar och något vi måste se upp med, säger Perera.

Rasistiska eller hatiska röster hänvisar gärna till rätten att få uttrycka sig fritt. Ett argument som också har använts förr.

- Vi kan absolut se exempel ur närhistorien på partier som pratar om vikten av yttrandefrihet. När de väl kommer till makten begränsar de sedan yttrandefriheten hos andra. Det är ett taktiskt retoriskt grepp helt enkelt, för ingen vill ju vara emot yttrandefrihet.

Då man inte hör hemma någonstans

Enligt Ylva Perera ska man se det som något värdefullt att ha ett samhälle med en kombination av olika kulturer som kan leva tillsammans och tänka fritt och kritiskt.

- Vi lever i ett samhälle i dag som odlar ultraindividualism vilket jag tror gör människor borttappade. Det i sin tur brukar driva folk in i fascistiska rörelser, säger Perera.

Under första världskriget hade många upplevt en mening i det militära. Men när kriget tog slut kände man sig borttappad och hade svårt att hitta sitt sammanhang.

I dag är det de stora multinationella bolagen som har en stor makt.

- Känslan av maktlöshet driver in människor i en gemenskap där man känner att man tjänar ett syfte. Bekymret är då gemenskaperna är hatiska och skyller problemen på utsatta grupper, säger Perera.

För att undvika utanförskap och polarisering har man sett att det är viktigt att odla olika typer av sammanhang.

- Här kan lärare, bibliotek, gårdstalkon, juniorfotbollstränare och liknande spela en jätteviktig roll, att människor känner att man kan göra något tillsammans. Och det ska komma underifrån, från folket.

Mest har Ylva Perera studerat Miriam Tuominens noveller från 1930- och 40-talet. I hennes texter kommer det tydligt fram att varje människa är en potentiell fascist.

- Det behövs som sagt "medlöpare" för att fascistiska maktövertaganden ska vara möjliga. Det är inte en ondskefull grupp som kommer utifrån och gör det här. Fascismen blir ett hot när så att säga vanliga människor böjer sig för frestelsen att gå med.