"Virus är dåliga nyheter omgivna av lite proteiner" – vad är ett virus och hur skiljer det sig från en bakterie?
De flesta vet säkert vad ordet “viralt” innebär. Det är då en webbsida, en Youtube-video eller liknande med ens börjar spridas explosivt, till miljontals eller rentav miljarder människor.
Vi talar ju också om datorvirus som sprids världen över med ljusets hastighet.
Och det är ju såklart inget sammanträffande att vi använder virus som analogier när vi snackar om saker som får en stor spridning till exempel i sociala medier. Ofta lite irriterande eller rent skadliga saker.
Smittsamma virus som ger oss influensa, mässling eller rentav hiv/aids och ebola är, precis som datorvirus, en sorts skadlig kod.
Ofta är den en ganska enkel kod, vars enda egentliga syfte är att skapa så många kopior av sig själv som möjligt, som sedan sprids till så många mottagare som möjligt.
Den stora skillnaden mellan datorvirus och sådana som drabbar människor och djur, är såklart att datorvirusen är skrivna, eller kodade, av människor.
Små block av biologisk kod
De biologiska virusen är mer eller mindre lösryckta, små inkapslade block av biologisk kod, i form av rna eller dna. En tjeckisk virusforskare formulerade det som att “virus är dåliga nyheter omgivna av lite proteiner”. Ofta är det just så enkelt.
Virus finns i olika storlekar och former, men oftast är de väldigt små. Om du skulle vara ett virus så skulle en bakterie vara stor som ett hus med åtta våningar i jämförelse.
Bakterier kan smittas av virus, men inte tvärtom. Största delen av alla bakterier är de facto ofarliga eller rentav nyttiga och livsviktiga för oss, vi lever i symbios med dem. Bara omkring en procent av alla bakterier är skadliga för människor.
Virus däremot är en annan femma.
Virus finns och har alltid funnits överallt där det finns liv. De är den vanligaste formen av biologisk verksamhet på jorden.
Det finns sannolikt miljontals olika sorters virus, även om vi bara har beskrivit och dokumenterat omkring 5 000 av dem. Alla orsakar inte sjukdomar, vissa kan till och med vara nyttiga.
Osäkert ursprung
Det finns olika teorier om hur virusen uppkom ursprungligen. Vissa menar att de är rester av urgamla parasiterande celler som med tiden förlorade de gener som inte behövdes för deras parasiterande livsstil.
De förtvinade till den grad att de till slut inte hade förmågan att föröka sig självständigt, så de blev beroende av en levande cell för att fortplanta sig.
En annan teori säger att virusen är rester eller små bitar av skräp-dna som lossnade och “rymde” från sin ursprungliga organism eller cell, och som gick sina egna vägar och muterades vidare.
Vårt eget dna innehåller också rester av gamla virusinfektioner som våra tidiga förfäder utsattes för, miljontals år i det förflutna. 5–8 procent av vår arvsmassa tros härstamma från uråldriga virus som en eller annan förfaderorganism införlivade i sitt "operativsystem".
Hur som helst så menar vissa att virus inte ens kan betraktas som liv i ordets egentliga bemärkelse. Ett viktigt kriterium för liv är att organismen ska vara kapabel till självständig fortplantning, en förmåga som virus inte har.

Det har däremot bakterier, de är i regel fullfjädrade, encelliga små organismer med alla funktioner som en cell har.
Om vi snackar i datortermer så är virus alltså små, biologiska program vars enda syfte är att ta in sig i datorerna som representeras av cellerna i din kropp.
En cell är med andra ord som en avancerad biologisk dator (och fabrik) som processar inkommande och utgående kemisk information.
Cellerna kommunicerar med de övriga "datorerna" i kroppens "nätverk" så att helheten funkar smidigt. Cellen är full av komponenter: biomolekyler, membran, organeller (som mitokondrierna, cellens kraftverk, golgiapparaten etc.).
När ett virus, säg nu ett influensavirus, lyckas ta sig förbi ditt immunförsvar och in i en av dina celler, då tar viruset omedelbart itu med det enda som det kan göra.
Nämligen att programmera om din cells “dator” till att göra en enda sak: att tillverka kopior av själva viruset. När cellen är full spricker den och kopiorna sprids till andra celler där de startar upp samma process från början.
Kavalleriet kommer
När kroppens immunförsvar slutligen vaknar upp till vad som håller på att ske så slår den på stora alarmet och kallar på kavalleriet som kommer galopperande: lymfocyterna eller de vita blodkropparna.
Immunförsvaret är ett spännande kapitel i sig, där finns hela staben av soldater och spioner, som till exempel T-hjälparcellerna som identifierar fientliga inkräktare och kallar på makrofagerna, kroppens små dammsugare som kommer och slukar inkräktarna, bokstavligen.
Vi har mördar-T-cellen – den heter faktiskt så – immunförsvarets James Bond som dödar infekterade celler eller parasiter med hjälp av toxiska ämnen.
Och så har vi minnes-T-cellen, spionen som observerar och “dokumenterar” fienden så att immunförsvaret ska vara snabbare med att sätta upp en offensiv nästa gång det sker en invasion.
Om vi håller oss till datortermer så är immunförsvaret alltså motsvarigheten till din dators antivirusprogram. Visst har du ju ett sådant installerat?
Precis som datorns antivirusprogram som behöver uppdateras med jämna mellanrum, ofta rentav dagligen, måste också kroppens immunförsvar uppdateras.
Datorns antivirusprogram uppdaterar sig numera automatiskt i bakgrunden, utan att du ens märker av det, men kroppens motsvarighet, immunförsvaret, behöver åtgärder från din sida.
Antingen ofrivilliga åtgärder, som att du drar på dig en virusinfektion och blir sjuk. Har du tur så överlever du, och då minns immunförsvaret inkräktaren och kan skydda dig nästa gång den dyker upp. Så här gick det till förr.
Uppdatera kroppens antivirusprogram
Ett modernare och mycket smartare alternativ är att låta vaccinera dig och uppdatera ditt “antivirusprogram” på det viset. För virusen som återkommer med jämna mellanrum, i stil med säsongsinfluensan (A- och B-virusen), de muteras och förändras en aning från år till år.
Då kan immunförsvaret ha svårt med att känna igen dem när de dyker upp på nytt nästa höst.
Att immunförsvaret är aktivt och slåss så att stickorna ryker märker du av att kroppen aktiverar olika mekanismer för att kasta ut inkräktaren. Som feber till exempel. Feber har du när det pågår ett krig inuti dig, bokstavligen.
Du kanske också börjar hosta eller spy. Och snoret rinner. Och så blir du trött, så att du inte ska frestas att gå omkring och nysa på andra och på det viset sprida smittan vidare.
I värsta fall kan du ju starta en epidemi eller en global pandemi om du är oförsiktig. Det är därför du helst vill kura upp dig i soffan med en filt och en kopp varm saft när du är förkyld.
Virusinfektioner kan vara milda eller riktigt jobbiga och allting däremellan. De kan kräva allt från några dagars vila i soffhörnet till intensivvård på sjukhus.
Skulle det gå riktigt illa och patienten inte hämtar sig så är det hur som helst inte nödvändigtvis själva viruset som är den omedelbara orsaken, ofta är det en bakterieinfektion som blir nådastöten, till exempel lunginflammation orsakad av pneumokockbakterier.
Virussjukdomar har läkarna egentligen inte några egentliga vapen emot, där får man nöja sig med att behandla symptomen.
Bakterieinfektioner kan man ju däremot bekämpa ganska effektivt med antibiotika. Så länge som vi inte missbrukar antibiotikan till den grad att bobborna blir resistenta.
Men den effektivaste och främsta försvarslinjen i kampen mot smittsamma sjukdomar, om de sedan sprids av virus eller bakterier, är fortfarande den enskilda individens sunda förnuft. Som inkluderar god handhygien och att nysa i armvecket eller i engångsnäsdukar.
Det var bland annat dålig hygien och icke-sanitära förhållanden efter första världskriget som gjorde att den så kallade spanska sjukan, ett A-virus, kunde bli så dödlig som den blev. Den hade ju livet av fler människor än både första och andra världskriget sammanlagt. I dagens läge är en så här dödlig pandemi osannolik, vetenskapen och samhället som helhet är betydligt bättre förberett.
Inte minst tack vare det faktum att de flesta numera inser att man inte är en arbetets hjälte om man kommer febrig till jobbet och hostar och nyser vilt runtomkring. Det är just det som viruset vill. Eller skulle vilja, om det ens vore vid liv och hade en vilja.