Camilla Richardsson antar nya utmaningar – siktar på att klara EM-gränsen i halvmaraton
Jag kollade på tidsschemat i EM och konstaterade att halvmaraton går att kombinera med 3000 meter hinder, säger Camilla Richardsson nyss hemkommen från ett träningsläger i Sydafrika. Men ska det lyckas måste hon fixa gränsen nu i vinter.
Efter nästan fem veckor i Sydafrika har Camilla Richardsson landat i Vasa, lätt överraskad av vintervädret och de hala vägarna. På söndag inleder hon inomhussäsongen med att löpa 3000 meter på nordiska landskampen i Helsingfors.
En vecka senare är det dags för inomhus-FM i Tammerfors, där hon också löper 3000 slätt, men sedan är inomhussäsongen över för Richardssons del. Därefter bär det av til Dubai för att jaga EM-gränsen i halvmaraton.
– Jag har löpt 1:15 och 30- någonting för två och ett halvt år sedan, så visst ska det gå, säger Richardsson.
EM-gränsen för halvmaraton är 1:15.
Halvmaratontävling bra vinterträning
Finland har möjlighet att få ihop ett riktigt bra tremannalag i EM. Tänkbara löpare förutom Richardsson är åtminstone Anne-Mari Hyryläinen, Alisa Vainio och Annemari Kiekara.
Om Camilla Richardsson vill löpa halvmaraton i EM, gäller det att fixa gränsen nu i vinter. Att löpa halvmaraton senare i vår går inte. Nu fungerar däremot en halvmaratontävling som bra träning.
– Snabbheten kanske saknas nu på vintern, men halvmaraton är mera uthållighet och den formen borde vara riktigt bra.
Jakten på OS-gränsen inleds i juni
Efter halvmaratonloppet i Dubai beger sig Richardsson västerut till USA och Flagstaff, där hon stannar resten av våren. Jakten på OS-gränsen i huvudgrenen 3000 meter hinder inleds den 3 juni i Joensuu. Själv hoppas Richardsson att hon inte behöver jaga ett lopp på 9:30 eller under alltför länge.
– För fyra år sedan jagade jag gränsen till sista dagen och så var man helt slut när man kom till VM, så det vill man nog undvika före OS och EM.
Ifjol klarade Richardsson VM-gränsen i ett tidigt skede, men sedan blev själva VM en besvikelse. Att ta tag i träningen efter det var ändå inte svårt.
– Säsongen var lång och VM en besvikelse, men det var ändå lätt att fortsätta träna, när man redan var på en bra nivå i höstas jämfört med ifjol.
– Om man ser var jag stod för ett år sedan, då jag hade brutit foten och hade en 3,5 månaders löppaus. Så nog var det en ganska fin säsong i alla fall.
Viktiga tusenlappar
Ifjol blev Camilla Richardsson utan statens idrottarstipendium, i år kom hon med i år på listan bland de 162 idrottare som fick stöd. Det underlättar en hel del då Richardsson idrottar på heltid.
– Det är ju det man lever på. Som idrottare måste man också betala hyra och mat. Det är ju inte bara läger- och träningskostnader.
Richardsson hör till de idrottare som fick den minsta summan, 6000 euro skattefritt.
– Man får vara tacksam över det man får, men det är klart att det skulle ha varit trevligare om man skulle ha fått 10 000. Men jag är väldigt tacksam över att jag är med på listan i år.
Totalt 20 idrottare fick det största stipendiet på 20 000 euro. Bland dem spjutkastaren Oliver Helander.