Då Europa delades itu och beslutet om att grunda FN fattades – 75 år sedan konferensen i Jalta

I början av 1945 hade andra världskriget gått in i sitt slutskede, och Hitlertysklands nederlag var bara en fråga om tid. Under en vecka i februari träffades de blivande segrarmakternas ledare i Jalta på Krim för att dryfta världen efter krigsslutet. Där fattades beslut vars följder kan skönjas än idag.

Fortfarande gjorde Tyskland ursinnigt motstånd, men ingen kunde längre tvivla på utgången. Under de första veckorna av 1945 nådde de sovjetiska trupperna fram till floden Oder, och stod bara 100 kilometer från Berlin. I väster hade den sista stora tyska motoffensiven i Ardennerna slagits tillbaka, och de allierade arméerna vällde in över Tysklands gräns. I Stilla havet återtog amerikanerna ö efter ö av japanerna.

Under en vecka i februari träffades de blivande segermakternas ledare, USA:s president Franklin Roosevelt, den brittiske premiärministern Winston Churchill och Sovjetunionens ledare Josef Stalin för att dra upp riktlinjerna för en ny världsordning. Platsen för mötet var Jalta på Krimhalvön, som befriats från tysk ockupation åtta månader tidigare. Den lilla staden vid Svarta havet hade redan under tsartiden fått ett rykte som exklusiv semesterort.

De tre herrarna föreföll eniga i sin föresats att förhindra nya förödande krig, och enigheten underströks av den ikoniska bilden på trion, sittande sida vid sida. Men bara några månader senare var det klart att en ny konflikt höll på att ta form mellan segrarmakterna.

Stalin ville ha buffertstater

Sovjetunionen hade burit huvudbördan i kampen mot Nazityskland. Det var i striderna på östfronten som Tyskland förblött - tre fjärdedelar av alla tyskar som stupade föll i kampen mot sovjettrupperna. De förluster som Sovjet lidit var ofattbara: det beräknas att var sjunde sovjetisk medborgare, omkring 27 miljoner människor, dödades i kriget.

Cirka två tredjedelar av dessa offer var civila. Och andra beräkningar tyder på ännu fler döda.

Därtill kom den materiella förödelsen. I hela det område där striderna rasat låg städer och byar i ruiner. Fabriker, jordbruk, vägar och broar var förstörda.

Den brutale Stalin ville bygga upp sitt rike så snabbt som möjligt, men även omöjliggöra ett lika förödande angrepp i framtiden. Han avsåg att skapa en intressesfär i östra Europa, en rad av buffertstater till skydd för Sovjetunionen, styrda av vänskapligt sinnade regeringar.

Stalin ville även dela upp Tyskland, och tvinga tyskarna att betala skadestånd i form av pengar, maskiner och till och med arbetskraft. Men han behövde västmakternas godkännande för att driva igenom sina krav.

Roosevelt drömde om FN, ville få in USA i världspolitiken

Winston Churchill hade förståelse för Stalins önskemål. De båda ledarna hade träffats i Moskva i oktober 1944 och diskuterat uppdelningen av Europa i intressesfärer.

Churchill visste att de sovjetiska trupperna under sin kamp mot tyskarna skulle ta över stora delar av Central- och Östeuropa, likaså att de skulle stanna där så länge Stalin ville. Premiärministern insåg att de västallierade inte kunde göra något för att motverka en sådan utveckling, eftersom Sovjets truppstyrkor var helt överlägsna USA:s och Storbritanniens. Churchills strävan var närmast att "rädda vad som räddas kan"

Storbritannien hade förklarat krig i september 1939 då Tyskland invaderade Polen, och att återupprätta ett fritt Polen var ett av Churchills centrala mål. Samtidigt var Förenade Konungariket bankrutt efter nästan sex års krigsansträngningar. Churchill hoppades på stöd från USA, för att stoppa alltför långtgående krav från Stalins håll.

USA:s president Roosevelt, som i det här skedet var svårt sjuk, hade egna mål. Han ville få med Sovjetunionen i en ny internationell organisation, Förenta Nationerna, för att åstadkomma fred och stabilitet i världen.

Roosevelt kom ihåg hur slitningarna mellan de allierade efter första världskriget hade fått USA att dra sig ur världspolitiken. Han ville undvika en återgång till 1920- och 30-talens isolationism, som han ansåg hade medverkat till nazismens uppkomst.

Vidare ville Roosevelt få med Sovjet i kriget mot Japan. Trots att japanerna var på reträtt i Stilla havet, gjorde de hårt motstånd och vållade amerikanerna svåra förluster. USA:s politiska och militära ledning fasade inför det blodbad som en invasion av de japanska öarna skulle medföra.

Churchill och Roosevelt hade regelbundet mötts under kriget, och utbytt korrespondens. Stalin hade de träffat en gång tidigare, i Teheran 1943. Allmänt taget verkade de ändå tro att samarbetet skulle fortsätta sedan freden kommit, och de var beredda på kompromisser.

Även Frankrike fick ockupationszon

Roosevelt hade önskat att den nya konferensen kunde ordnas någonstans vid Medelhavet. Stalin, som var rädd för att flyga, föreslog Jalta.

Samtalen mellan de tre stormaktsledarna kom att ordnas i Livadiapalatset, den siste tsaren Nikolaj II:s sommarresidens, där även USA:s delegation blev inkvarterad. Mötena pågick från den 4 till den 11 februari. Därefter kunde trion meddela världen om sina beslut.

Tyskland skulle kapitulera utan villkor, och därefter delas upp i fyra zoner, som var och en av segrarmakterna skulle administrera. Även Frankrike skulle tilldelas en ockupationszon. På samma vis skulle också rikshuvudstaden Berlin delas upp.

Vidare skulle Tyskland åläggas att betala skadestånd "till största möjliga utsträckning", och en kommission skulle skapas i Moskva för att slå fast hur stor den tyska skulden var.

De tre ledarna var ense att val skulle hållas i de östeuropeiska länder som redan var befriade, eller skulle komma att befrias. Och Polen skulle återuppstå, och få en "demokratisk" ledning, med representanter från både polskt område och från polacker i utlandet. Sovjetstyrkorna hade redan tillsatt en provisorisk kommunistisk regering i Warszawa, och Stalin gick med på att komplettera den.

Men Stalin hade förstås en annan uppfattning av begreppet demokrati. Även om han utåt sett stödde fria val, såg han till att nyckelpositioner i de länder som sovjettrupperna erövrat besattes med lokala kommunister.

Polen försköts västerut

Stalin yrkade på att östra delen av Polen skulle tillfalla Sovjetunionen. I stället skulle polackerna kompenseras med tidigare tyska områden. Även de baltiska länderna skulle bli sovjetiska. Churchill och Roosevelt gick med på kraven, som de ändå visste att de inte kunde göra något åt.

Roosevelt var mer inriktad på sin idé om Förenta Nationerna, och hans önskan blev uppfylld. Alla tre länderna gick med på att skicka delegationer till San Francisco, där FN-stadgan skulle antas vid en konferens den 25 april. Stalin såg till att Sovjet skulle få vetorätt i säkerhetsrådet. Han lovade dessutom att gå med i kriget mot Japan tre månader efter Tysklands kapitulation.

Churchill var minst tillfreds. Han hyste till skillnad från Roosevelt inga illusioner om Stalin, och kände oro över ett sovjetkontrollerat Östeuropa. Han uppmanade de brittiska trupperna och deras amerikanska allierade att försöka tränga så långt österut som möjligt innan kriget upphörde.

Roosevelt dog, Churchill röstades bort

Under de följande månaderna förändrades den politiska situationen dramatiskt. Den 12 april avled president Roosevelt i en hjärnblödning och efterträddes av Harry Truman. I maj kapitulerade Tyskland utan villkor. Den 16 juli testade USA sitt nya hemliga vapen, atombomben. Och den 17 juli möttes president Truman, Churchill och Stalin i Potsdam utanför Berlin.

Mitt under konferensen stod det klart att Churchill, som varit premiärminister sedan maj 1940, lidit nederlag i parlamentsvalet. Han efterträddes på posten och vid konferensen av Clement Attlee.

I Potsdam rådde en helt annan stämning än i Jalta. Truman var inte alls lika välvilligt inställd till Stalin som Roosevelt, hans rådgivare trodde inte att Sovjetunionen tänkte följa besluten från Jalta, och vetskapen om atombomben höjde USA:s självförtroende.

Bara två år senare kunde presidenten presentera den så kallade Trumandoktrinen, där USA föresatte sig att motverka Sovjets strävanden att öka sitt inflytande överallt i världen. Det kalla kriget hade börjat.

Både Churchill och Roosevelt skulle få mycket kritik för att de i Jalta gav efter för Stalins krav. Men i praktiken var det inte mycket USA och Storbritannien kunde göra. Stalin hade trupper nog att ta över halva Europa.

Churchill lät i största hemlighet utarbeta en plan för ett angrepp mot Sovjet, med kodnamnet Operation Unthinkable. Den brittiska militären avrådde förskräckt från sådana idéer, och det var inte förrän 1998 som planen blev känd.

Märks ännu efter 75 år

För Finland spelade besluten i Jalta ingen större roll. Finland hade ingått vapenstillestånd med Sovjetunionen i september 1944, och i praktiken dragit sig ur kriget, även om striderna mot tyskarna i Lappland fortfarande pågick. Professor Kimmo Rentola vid Helsingfors universitet säger att Finland hade haft tur som fått fred före de andra, i ett skede då "de allierade fortfarande var allierade".

- När konferensen i Jalta hölls, hade Finland redan beslutat om riksdagsval. Valet i mars 1945 var det första fria valet i Europa efter kriget. På andra håll krigades det fortfarande, konstaterar Rentola.

En följd av konferensen blev tudelningen av Europa, som därefter var verklighet i mer än 40 år. Även om händelserna 1989-91 satte punkt för detta skede i kontinentens historia, tycker professor Rentola att arvet från konferensen alltjämt kan skönjas.

- Det märks i mentaliteten och de politiska konstellationerna i Öst- och Västeuropa. När det kalla kriget upphörde trodde man att de forna östblocksländerna ganska snart skulle uppnå västeuropeisk nivå. Men så har det inte gått. Processen har visat sig mer komplicerad, säger Rentola till STT.

Drömmen om ett Jalta 2.0

Livadiapalatset i Jalta hyser idag en utställning över den historiska konferensen. Men den är föga besökt. Efter den ryska annekteringen av Krim 2014 införde USA och EU sanktioner mot Ryssland, och Ukraina varnar för resor till den natursköna halvön. Sedan dess har få västturister sett utställningen.

Men i Kreml minns man platsens betydelse. I Ryssland firas 75-årsminnet av Stora fosterländska krigets slut synnerligen grundligt. Militärparaden i Moskva på Segerdagen den 9 maj påstås bli den största i stadens historia. Inför ett sådant jubileum försummas inget tillfälle att lyfta upp Sovjetunionens roll som Hitlers besegrare och Europas befriare.

Därvid åberopas även minnet av Jalta. Vid den ceremoni som i januari hölls i Israel till åminnelse av Förintelsen, föreslog president Vladimir Putin en internationell toppkonferens för samtal kring olika globala problem. Den ryske politologen Dmitrij Jevstafjev säger att man vid "en ny Jaltakonferens" skulle slå fast spelreglerna för internationell politik och globalisering, samtidigt som Ryssland skulle framhäva sin ställning som stormakt i en alltmer multipolär värld.

Västliga bedömare tycks ändå avfärda Putins idé som ett uttjänt 1900-talspåfund. Det finns gott om andra forum där globala problem avhandlas, som G 20-gruppen. Och efter annekteringen av Krim är Rysslands roll som "befriare" i de flestas ögon förpassad till historien.

BBC, STT, Deutsche Welle, New Statesman, DPA