Mani Sedighi - den ofrivillige finlandssvensken
Mani Sedighi kom som flykting till ett liv i Finland - ett liv som skulle gå på finska. I stället blev han finlandssvensk.
Mani Sedighi har en lite annan bakgrund än andra finlandssvenskar. Han kom till Oravais flyktingförläggning från Iran tillsammans med sin familj då han var tre år gammal. Ett nytt land och ett nytt liv - på finska, skulle det vara.
Han lärde sig finska, skulle gå i finsk skola och bli finsk. Men slumpen kom och ändrade på saker.
– Det visade sig att dagistantens son bara talade svenska. Jag ville väldigt gärna leka med honom. De hade bondgård och grejer, säger Sedighi.
Jag gav upp helt enkelt. I efterhand kan jag tänka att det var svagt gjort av mig
Snabbt framspolat blev det alltså skolgång på svenska som gällde. Det blir liksom bäst så, tänkte Manis mamma. En till snabbspolning senare var det finska språket bortglömt.
– Det är inte så många som talar finska öppet i Oravais och Vörå, säger Mani.
Flytt mitt i gymnasiestudierna
Mani gick i Vasa Övningsskolas gymnasium och den bristande kunskapen i finska blev ett faktum. Han skyller en del på en dålig motivation och ett lågt intresse. Motgångarna blev för många.
– Jag gav upp helt enkelt. I efterhand kan jag tänka att det var svagt gjort av mig.
Han gick gymnasiet på fyra år varav det sista året genomfördes på Åland dit han flyttade av många anledningar.
– Jag skulle inte säga att jag flydde från finskan men jag såg väl en öppning.
Egentligen hade inte Mani tänkt flytta från Vasa. Någonstans fanns en tanke om att studera vidare i staden men verkligheten kom emot - han insåg att han inte var tillräckligt bra för att åstadkomma vad han ville ha ut av livet.
En ånger att tala “fel språk?”
Manis svenska språk gjorde honom till en medlem av en sorts dubbelminoritet. Jag undrar förstås om han någonsin har ångrat att finskan inte blev det starkare språket.
– Nej. Det skulle jag nog inte säga. Mer tvärtom - jag är väldigt glad över hur saker och ting har blivit och det har jag svenskan att tacka för, säger Mani.
I dag har Mani nyligen flyttat till Stockholm efter några år i Göteborg. I gymnasiet tog han chansen att läsa tyska istället för finska. På senare år har finskan gjort comeback - som enda finländare på arbetsplatsen blev det Manis uppgift att ta hand om finsktalande kunder.
Identiteten då?
Som en Iranfödd österbottning som lever i Sverige råder det ändå inga tvivel om en sak - finlandssvenskheten.
– Jag identifierar mig som finlandssvensk, absolut, säger Mani.
Mani konstaterar att han trots allt levt största delen av sitt liv på svenska i Finland. Som en tankelek funderar vi kring hur han kommer se på sin identitet om 20 år om han fortsatt att bygga sitt liv i Sverige.
– Som jag ser det så är det den delen av mitt liv som har gjort mig till den jag är. Högstadiet, gymnasiet och militären är alla stora milstolpar som definierar en som person.
Han berättar att han alltid kommer att ha ett band till Finland trots att hela hans familj flyttat bort. För det känns som hemma.
Podden Lägsta domstolen om svenska i Finland
Mani Sedighi är en del av veckans avsnitt av podden Lägsta domstolen. Vi får höra om Simons försök att dejta på finska, om Max höga tröskel kring språk trots att han är tvåspråkig och om Axels stolthet att tala finska med butikspersonalen.
Vi tar också upp den eviga diskussionen om hur finlandssvenskar lär sig finska utan att det svenska språket skjuts åt sidan.
' /%3E%3C/svg%3E)
