Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Språkkolumnen: Vem vill ha socker i botten och grädde på moset?

Från 2020
Minna Levälahti
Bildtext Språkvårdaren Minna Levälahti.
Bild: Ari Sundberg/SPT

Det som en kallar en delikatess kan en annan avsky. När vi vill beskriva att något är utöver det vanliga tar vi ibland till uttryck som har med mat att göra. Ett sådant uttryck är socker i botten.

En övervägande del av de exempel på socker i botten som finns på nätet kommer från finländska texter. Uttrycket varierar mellan socker i botten, socker i bottnen, socker på botten, socker på bottnen och socker på bottnet.

Olika varianter kan fungera bra i vardagligt talspråk, men ordet botten böjs en botten, den här bottnen eller botten. Om man vill använda uttrycket i skrift är det bäst att hålla sig till det standardsvenska socker i botten.

Uttrycket socker i botten betyder att belöningen eller det bästa kommer sist. Jag ser framför mig det smälta sockret som ligger kvar i botten av den urdruckna tekoppen. För den som älskar socker har det bästa sparats till sist.

Musikalälskare associerar kanske socker i botten till Mary Poppins som sjunger ”Lite socker i botten så går medicinen ner”. I den sången handlar det inte om bildspråk. Medicinen smakar helt enkelt bättre med socker.

Orsaken till att det bildliga uttrycket socker i botten är vanligare i Finland än i Sverige är antagligen att det finns en direkt motsvarighet på finska: sokeri pohjalla. Enligt Stora finsk-svenska ordboken kan sokeri pohjalla översättas med sist men inte minst, kronan på verket, socker i botten eller grädde på moset.

Det är ingen självklarhet i dag att socker uppfattas som något positivt. Om man försöker låta bli att äta socker känns uttrycket kanske inte så lockande att använda. Hur vore det med grädde på moset i stället? Perfekt för en diet med lite kolhydrater och mycket fett.

Uttrycket grädde på moset står också för något angenämt som tillkommer, utöver det som redan nämnts. Det lilla extra. Guldkanten på tillvaron.

I boken Bevingat står det att grädde på moset ursprungligen handlar om någon som inte nöjer sig med mjölk på äppelmoset utan vill ha grädde. På den tiden när man åt äppelmos med mjölk. I dag ter sig den maträtten kanske en aning ovanlig, men å andra sidan äter dagens människor en massa andra underligheter. Som lök på laxen.

Kan man använda uttrycket lök på laxen i stället för grädde på moset? Tja, någon gång i historien kunde uttrycket lägga lök på laxen användas för något som förhöjer eller förbättrar, men den allmänna betydelsen både var och är att något som redan är illa nog förvärras. Att lägga lök på laxen motsvaras av att lägga sten på bördan, göra ont värre eller strö salt i såren.

Även om det inte är ovanligt att lägga lök på laxen som smakförhöjare står det bildliga uttrycket för det motsatta, alltså för en försämring. Gamla uttryck får gärna leva kvar, berika språket och skapa diskussion om matvanor förr, men är det möjligen dags att hitta på nya, hälsosamma matuttryck som beskriver att något är pricken över i? Som havtorn på kallgröten?

Språkkolumnen

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Vem får färst julklappar i år?

Ordet färst är fullt levande i vårt språk.

Solveig Arle ler mot kameran.

Språkkolumnen: Språkets första hjälpen-låda

Vill du förstå danska, norska och svenska bättre?

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Med tränat loppisöga kan man loppa på loppisar

Vilka ord använder man för att köpa och sälja begagnat?

inzoomat från SAOB på ordet "ni"

Språkkolumnen: Språkförändringar är tecken på att språket lever

Motvilja är en vanlig reaktion på språkförändringar.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Att känna flygskam och smygflyga

Substantivet skam och verbet skämmas har fått ett uppsving.

Minna Levälahti

Språkkolumnen: Jag självoptimerar med nya ord

Deplatforming och självoptimering blev aktuella 2018.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: När man är själv är man ensam

Många väljer att försöka dölja den ofrivilliga ensamheten.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Man kan inte kila före när man hämtar barnen

Ska barnen hämtas på morgonen eller eftermiddagen?

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Symbolerna som förstärker känslorna

Behöver vi emojier för att uttrycka känslor i skrift?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Professionellt väderprat är som en välkänd melodi

Vi hajar till om uttalet avviker från det vi är vana vid.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Skumläsning ställer stora krav på texterna

Måste webbtexter anpassas så att de tilltalar skumläsarna?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Att lämna i Sverige och i Finland

Får man ”lämna” utan att nämna vad eller vem man lämnar?

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Kommat har stor betydelse

Också professionella skribenter behöver hjälp med kommat.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Ett vårdat mediespråk kräver tid

Så här jobbar språkstödet på Svenska Yle.

Porträtt av språkvårdaren

Språkkolumnen: Med ord påverkar vi

Våra mest laddade ord är de som sårar och kränker andra.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Hjärtana bankar för rätt böjda former

Heter det flera videon eller videor, flera taxin eller vad?

Språkvårdare Charlotta Svenskberg.

Språkkolumnen: Nu ser vi hashtaggar i nyhetsspråket

Hashtaggarna blir förmodligen flera i framtiden.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Som det heter på god finlandssvenska

Övning ger färdighet om man vill briljera på svenska.

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: När det kommer till sånt som en

Gamla uttryck kan få ett uppsving tack vare engelskan.

Språkvårdare Charlotta Svenskberg.

Språkkolumnen: Ordets skönhet kommer inifrån

"Svenskans vackraste ord är himmelsblå."

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Kan man roa sig med partiklar?

Heter det sätt ner dig eller sätt dig ner?

Porträttbild på Minna Levälahti.

Språkkolumnen: Kejsarens nya språkkläder

Vad lurar bakom det enkla och det komplicerade maktspråket?

Charlotta Svenskberg är mediespråkvårdare vis Svensk presstjänst.

Språkkolumnen: Vart tar vart vägen?

Hur ska man använda vart och var rätt?