Ryssland, Turkiet, Iran och al-Qaida - vem är vem på slagfälten i Idlib?

Efter nästan nio år av strider försöker den syriska armén rulla upp det sista motståndsfästet i provinsen Idlib. I ryggen har regimen ryska flygvapnet, shiamiliser och iranska styrkor. Motståndarsidan är minst lika brokig.

Idlib var den första provinsen där rebeller lyckades driva ut regimen helt och hållet.

Då den syriska regimen med sina allierades hjälp under de senaste åren igen har lagt allt större del av landet under sig har Idlib stått kvar som tillflyktsort för både civila och väpnade grupper.

Programmet är inte längre tillgängligt

Idlib kan bli värsta flyktingkrisen i Syrien hittills - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Därför finns nu otaliga väpnade grupper och större grupperingar bland de styrkor som gör motstånd mot regimens framfart i Idlib.

Här finns såväl syriska al-Qaida-grupper, väpnade grupper som lyder under turkiskt befäl och resterna av den Fria syriska armén.

Medan de tidigare ofta har stridit sinsemellan om kontroll, inflytande och överlevnad verkar de nu åtminstone tillfälligt ha gjort gemensam sak mot regimen.

Turkiska styrkor och rebeller

Turkiet har under de senaste åren trätt fram som den viktigaste enskilda utomstående aktören bland regimmotståndarna.

Turkiet har samlat en brokig skara grupper under sitt befäl under paraplyorganisationen SNA, Syriska nationella armén.

Hur direkt en del av de här grupperna lyder under turkiskt befäl varierar från fall till fall, men de har alla fått pengar, utbildning och vapen direkt från Turkiet.

De två största och mest betydelsefulla grupperna är Ahrar al-Sham och Syriska nationella befrielsefronten.

Båda kan med rätta beskrivas som militanta, radikala jihadistiska sunnigrupper, som har uppstått då flera mindre grupper eller rester av splittrade rebellgrupper har gått samman under konfliktens gång.

Deras led rapporteras också ha förstärkts av flera tidigare IS-krigare som lyckades fly då det så kallade kalifatet föll samman.

Turkiet har tidigare använt de här grupperna som infanteri under angrepp mot kurdiska områden, operationer som har kantats av krigsbrott.

Turkiska armén

Turkiet har sedan början 2018 tolv observationsposter i Idlib som en del av den så kallade Sotjiöverenskommelsen.

Tanken var då att posterna skulle övervaka en bräcklig vapenvila, en vapenvila som ändå slutgiltigt kan anses ha fallit samman i och med regimoffensiven i april 2019.

Efter flera sammandrabbningar med syriska styrkor hotar nu Turkiet att blanda sig direkt i striderna och driva regimen tillbaka från de områden de har tagit över i Idlib sedan årsskiftet.

Sedan början av februari har Turkiet skickat massiva förstärkningar till Idlib, enligt rapporter över 6 500 man, stridsvagnar och tungt artilleri.

Flera av de turkiska posterna är nu i praktiken omringade av regimen och Turkiet har hotat att lösa läget med våld om regimstyrkorna inte drar sig tillbaka.

Klart är också att Turkiet står i beredskap att skicka än fler förband till Idlib.

Al-Qaida i Syrien

Även om Hayat Tahrir al-Sham uppger att gruppen inte längre har något band till terrornätverket al-Qaida är de flesta experter ense om att det knappast stämmer.

En del känner kanske gruppen under det namn den använde då den var al-Qaidas vinge i Syrien, Jabhat al-Nusra eller al-Nusra fronten.

Hayat Tahrir al-Sham, eller HTS, kontrollerar en stor del av landsbygden i södra Idlib och har fört häftiga strider med andra rebellgrupper i området.

Det är oklart hur nära gruppen är al-Qaidas centralstyre i dag, men den är utan tvekan den största enskilda väpnade styrkan i Idlib.

Exakt hur stor gruppen är tvista de lärda om, men klart är att gruppen har tiotusentals erfarna och väl beväpnade krigare i sina led.

Vid sidan om HTS finns den mindre al-Qaida-kopplade gruppen Huras al-Din.

Huras al-Din bildades i samband med att HTS avsade sig kopplingen till al-Qaida och består av kring tusen av de mest hårdföra jihadisterna ur det som tidigare hette al-Nusra.

Experter som följer med jihadistscenen i Syrien uppger att det finns tiotals mindre grupper med klar anknytning till al-Qaida.

Deras roll i kampen mot regimen är än så länge oklar.

Syriska armén och dess många ansikten

Stommen av den styrka som nu försöker återta Idlib för den syriska regimens räkning utgörs av den Syriska arabiska armén.

Efter nästan nio års krig och förluster skulle den syriska armén ensam inte klara av att angripa Idlib.

Den syriska armén ska därför idag snarare ses som en lång rad väpnade grupper, paramilitära styrkor och etniska miliser som lyder under ett gemensamt befäl.

Det här befälet har under krigets senare år allt mer utgjorts av dels ryska och dels iranska officerare.

Också här går experternas åsikter isär om till vilken grad utländska befälhavare styr de syriska operationerna.

De flesta experter är ändå ense om att det är rådgivare från Ryssland och Iran som drar upp de stora riktlinjerna på slagfältet och ofta också styr operationer på detaljnivå.

Utan de här två ländernas hjälp skulle regimen också ha kollapsat militärt för länge sedan.

Ryska plan och rådgivare

Officiellt har Ryssland bara skickat ett begränsat antal rådgivare, militärpoliser och plan till Syrien för att bistå regimen.

Den hjälp, framför allt vad gäller jakt- och bombplan, har ändå varit helt avgörande i att vända kriget till regimens fördel.

De ryska bombningarna har också i Idlib varit avgörande för att bryta motståndarens försvar och driva civila på kaotisk flykt.

Samtidigt har också Rysslands rådgivare tagit en allt större roll i styrandet av operationerna på slagfälten, enligt flera experter.

Ryssland har också skickat legosoldater till Syrien för att direkt delta i strider och vakta ekonomiskt viktiga mål.

Sannolikt finns också ryska elitförband på plats i landet.

Största delen av de utländska krigarna på regimsidan kommer ändå från eller via regimens andra stora bundsförvant, Iran.

Revolutionsgardet, Hizbollah och “iranska främlingslegionen”

För många var namnet Qasem Soleimani inte bekant förrän han dödades i en amerikansk drönarattack utanför Bagdad i januari.

Soleimani var arkitekten bakom den iranska inblandningen i Syrien och spindeln i nätet i en mångfacetterad operation vars mål först var att hjälpa den syriska regimen att överleva och sedan gå mot seger i kriget.

Förutom tusentals soldater ur iranska revolutionsgardet såg Soleimani till att libanesiska shiamilisen Hizbollah skickade ytterligare tusentals krigare till Syrien.

Han lät också organisera vad som ofta kallas den iranska främlingslegionen, shiamiliser som rekryterades runt om i Mellanöstern för att strida på regimens sida.

De här miliserna utgörs av shiamuslimer från hela Mellanöstern och Centralasien.

En del är frivilliga, men bland medlemmarna finns också till exempel afghanska flyktingar vars familjer har fått stanna i Iran i utbyte mot tjänstgöring.

Källor: Reuters, AFP, AP, BBC, Al Jazeera, Syria Deeply, Rudaw, DW, War on the Rocks, International Crisis Group, New York Times, Buzzfeed, Daily Beast