Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Mitt kapital – I roman och pjäs utforskar Milja Sarkola obekväma sanningar kring ägande och klass

Från 2020
Regissören Milja Sarkola sitter på en trästol mot en vit bakgrund.
Bildtext I romanen Mitt kapital konfronterar regissören och dramatikern Milja Sarkola alla frågor kring sin socioekonomiska bakgrund som gör henne obekväm. Den övre medelklassens privilegier, finlandssvenska konstnärers bättre villkor, ärvda pengar.
Bild: Valokuvaaja Jarkko Mikkonen

Ett lägenhetsköp blir startskottet för ändlösa räkneövningar och sparande. I debutromanen Mitt kapital undersöker regissören Milja Sarkola hur ägande och egendom påverkar människorelationer. Boken utkommer samtidigt som dramatiseringen spelar på Q-teatteri i Helsingfors.

En kvinna i början av medelåldern köper en dyr lägenhet i stadsdelen Dal i Helsingfors och flyttar in i den med sin man och deras son. De har råd tack vare hennes pappa som betalar en stor del av priset.

I centrum för Milja Sarkolas roman Mitt kapital står en vanlig livsförändring.

Dyr och dyr förresten. På Helsingfors bostadsmarknad är en halv miljon euro ett ganska normalt pris för en familjelägenhet i stamstaden.

Men flytten, bostadslånet och återkommande möten med Aktias kundtjänst blir startpunkten för räkneövningar hos huvudpersonen som tar allt mer tvångsmässiga former.

En man står framför en glasvägg och skriver siffror i vit tusch på glaset.
Bildtext I dramatiseringen av Mitt kapital på Q-teatteri spelar Eero Ritala den kvinnliga huvudpersonen som har många likheter med Milja Sarkola själv.
Bild: Pate Pesonius

Den personliga ekonomin avslöjas med bokföringsaktig noggrannhet.

Hur mycket tjänar hon? När kan hon bli skuldfri, tänk om hon skulle bygga en bastu på sommarstället? Skulle det vara en god investering, skulle det höja livskvaliteten?

Nästan alla livsområden kan räknas som kapital. Därför kan allt fler utgifter, som till exempel fönstertvättning, ses som investeringsbeslut.

Vänner är socialt kapital, resor kan vara kompetenshöjande, hälsa är en förutsättning för arbetsproduktivitet. Livskvalitet är en förutsättning för god hälsa, tid kan användas till arbete, arbete genererar inkomster ...

Livförsäkringen blir det yttersta tecknet på denna underordning. Vad händer om du plötsligt avlider, hur går det då med ditt bostadslån och dina investeringar? Tryggast är att skydda dem även från denna risk.

En skådespelare står på en vit scen. I bakgrunden glasväggar och två skådisar som sitter på en soffa.
Bildtext Huvudpersonen sköter familjens ekonomi med en neurotisk noggrannhet. Men varför verkar det inte göra någon lyckligare?
Bild: Pate Pesonius

Obekvämt nära sanningen

Den kvinnliga huvudpersonen i romanen bär många likheter med dess författare Milja Sarkola.

Huvudpersonen har finlandssvensk bakgrund, är teaterregissör, i den tidiga medelåldern, och har arbetat på Svenska Teatern – där Milja Sarkola regisserade den rosade föreställningen I would prefer not to år 2018.

Milja Sarkola har profilerat sig med en vilja att berätta saker som känns lite obekväma.

I pjäsen I would prefer not to låg den ledlösa kontorsarbetaren Bartleby (Joanna Haartti) bara till last för sin omgivning. I tillvaron där identiteten definierades av arbete var Bartleby obegripligt, patologiskt oföretagsam.

Men ändå var det omöjligt att ta miste på Bartlebys mänsklighet. Det gjorde honom till ett existentiellt problem för hans i grund och botten hyggliga chef (Patrick Henriksen).

Men även för publiken. Vad ska man ta sig till med en människa som är så fullständigt onyttig men ändå envisas med att finnas till?

Med Mitt kapital går Sarkola vidare till ägande och egendom och behandlar dem med med samma lågmälda subversivitet.

En skådespelare i vitt står mellan två glasväggar som skjuts på plats av suddiga gestalter bakom väggarna.
Bildtext Den passiva herr Bartleby (Joanna Haartti) blev ett olösligt problem för sin chef i pjäsen I would prefer not to, som spelades på Svenska Teatern 2018.
Bild: Cata Portin

Bok och dramatisering samtidigt

I februari släpptes romanen på svenska och finska (Mitt kapital på Förlaget och Pääomani på Teos).

Samma månad hade pjäsen Pääomani premiär på Q-teatteri i Helsingfors med regi och dramaturgi av Milja Sarkola och Katariina Numminen.

Romanen berättas i en distanserad och nästan torr ton. Men i föreställningen lyfter regin fram de känslor som finns nedträngda mellan raderna.

Den avskalade texten ger utrymme för situationskomik som levereras med utmärkt tajming.

Närbild av skådespelaren Eero Riitala mot en svart bakgrund.
Bildtext Eero Ritala gör en utmärkt rolltolkning som den kantiga och pryda huvudpersonen.
Bild: Pate Pesonius

Den kvinnliga huvudpersonen spelas av Eero Ritala som är lysande i sin charmlösa uppenbarelse.

Denna pryda och kantiga varelse är smärtsamt medveten om situationers pinsamhet samtidigt som hon saknar traditionellt moderliga dygder som värme och empati.

Sarkolas och Numminens behandling av ägande och samhällsstatus får också publiken att vrida sig generat mellan skrattsalvorna.

Samhällsklasserna lever kvar

Känslan av pinsamhet har inte direkt med inkomster eller pengar att göra. Det som gör frågan till ett av vårt samhälles stora tabun är vad det säger om samhällsklasser.

I regel har folk inga större problem med att någon tjänar väl, bara man kan leva i den trygga vissheten att människor i grunden ändå behandlas lika.

Men då huvudpersonen tack vare sin status som premiumkund vid Aktia får gå förbi kön är det något litet och grundläggande inom åskådaren som gör uppror mot orättvisan.

Klass har inte heller direkt med hög lön att göra utan handlar om ett ackumulerat kapital, både socialt och ekonomiskt, som ärvs genom generationerna och mödolöst växer till sig på vägen.

Pengar som växer
Bildtext Kapital växer med tiden. Med lång tid växer kapital mycket, vilket gynnar dem med rika föräldrar.

Hur ska man annars förstå att huvudpersonens far har köpt henne ett nytt Steinway-piano för att han inte har något bättre att göra för pengarna – en utgift som för hennes svåger verkar slösaktig och otänkbar?

Huvudpersonen och hennes make uttalar också skämtsamt den obekväma sanningen att han har gift upp sig medan hon gift ner sig. Men stämningen blir ändå besvärad, för det är sant.

Och dessutom så är ju huvudpersonen finlandssvensk, vilket väcker till liv alla gamla stereotypier om nyländsk svensktalande överklass.

Därför gillar hon inte att prata om pengar. Men det får henne bara att framstå som borgerlig och pryd. Och finlandssvensk.

På Aktias kundtjänst utspelar sig obarmhärtigt långa scener på svenska.

Pengar som problem

Mitt kapital handlar om hur ägande och egendom påverkar de människorelationer vi lever i. Även om man så gärna skulle önska att pengar inte spelade så stor roll, så gör de det.

Det eleganta med Mitt kapital är att romanen och pjäsen behandlar problemen kring pengar, men inte utgående från en brist på pengar utan utgående från pengarna i sig.

Med verken utforskar Milja Sarkola hur ägandet påverkar den sociala verkligheten och hur ett rationellt ekonomiskt beteende kan ta över hela tillvaron.

yleiskuva
Bildtext När nyttotänkandet sprider sig till allt fler livsområden blir huvudpersonens liv allt tommare och mer glädjelöst.
Bild: Esa Syväkuru / Yle

För sanningen är att det fortfarande finns samhällsklasser och att människor inte behandlas jämlikt.

När individen under sin livstid blir förmögnare blir hen också mer medveten om detta, och kan känna en djup skam inför sin privilegierade position.

Samtidigt finns det väl ingen mening med att sträva åt annat håll än uppåt? Det kan väl inte vara fel att köpa en lägenhet? Att bli premiumkund?

Varför känns det då som att det sker på bekostnad av de människorelationer som i själva verket utgör livets egentliga kärna?

Romanen Mitt kapital har kommit ut på Förlaget. Föreställningen Pääomani spelar på Q-teatteri i Helsingfors till den 20 maj.

Diskussion om artikeln