"Börja med sexualfostran redan då barnen är små, då går det lättare att prata om sex i puberteten"

Att inte få någon som helst information om pubertet och sexualitet från tillförlitligt håll kan leda till oro och ångest hos unga. Sexualrådgivare har många goda råd för hur en trygg sexualfostran görs så att den känns bekväm både för den unga och för föräldrarna.

Sexualrådgivaren Anna Kolster anser att det vore klokast att börja med sexualfostran då barnen är riktigt små.

- Då man ger barnen ord för alla kroppsdelar från första början så blir det hela mycket lättare, säger Kolster.

Hon tillägger att man naturligtvis inte ger sexualupplysning till ett barn i lekåldern, men utöver att man pratar naturligt om snoppar och snippor kan man prata om närhet och vad som är okej och vad som inte är det.

- Redan som liten har man rätt att bestämma vem man vill bli kramad av, poängterar Kolster.

Var redo för rättframma frågor

Ett öppet diskussionsklimat hemma gör att det lättare går att diskutera om knepiga frågor under hela barnets uppväxt.

Lika som vuxna förutsätter att ungdomarna ska vara redo att diskutera sex, så ska föräldrar också ta rättframma frågor av barnen och svara obesvärat enligt hur gammalt barnet är.

Kolster tar som ett exempel en flicka som frågade sin pappa om han masturberar.

- Ett ypperligt tillfälle att fråga var barnet har hört ett sådant ord. Efter det kan man enkelt förklara vad det handlar om och att det finns vissa saker som är vuxnas privatsak, som man kanske inte vill diskutera desto mer.

Vad göra då barnet överraskar vid sovrumsdörren?

Att ett barn plötsligt överraskar sina föräldrar mitt i akten är en situation som väl inte hör till undantagen i en familj. Hur hanterar man en sådan situation?

Kolsters råd är att åtminstone inte som förälder få dåligt samvete för att man skött saker och ting dåligt.

- Sådant händer och inget barn tar skada av att ha sett mamma och pappa ha sex, säger Anna Kolster.

Hennes råd är att beakta barnets ålder och förklara. Till ett yngre barn kan man säga att mamma och pappa låg och kramades och hade det skönt. Till ett äldre barn berättar man att det är sådant som vuxna sysslar med.

Man kan också tillägga att det inte var meningen att någon skulle komma in i rummet och att de kanske borde låsa dörren nästa gång.

- Man kan införa en regel i hemmet att om man stöter på en stängd dörr så knackar man. Det här ska också gälla föräldrarna då ungdomarna vill ha integritet, förklarar Kolster.

Strax före puberteten är ungdomarna mottagliga för information

Kolsters rättesnöre då det gäller sexualfostran är alltså att inte vänta med det tills barnen kommer upp i puberteten.

Hon ger också rådet att försöka vara ett steg före, det vill säga börja prata om sex redan innan barnet kommer in i puberteten.

Hon säger att barn ofta strax före puberteten är väldigt öppna för information, och då inte lusten och känslorna ännu går höga så är det ofta lättare att prata om saken.

Det kan löna sig att ta det i små delar och passa på i situationer där det känns naturligt att prata om det. Inga barn orkar höra på en två timmar lång föreläsning om pubertet, sex och preventivmedel.

Man kan skaffa hem kondomer och säga att barnen kan ta av dem då de behöver.

- Det är viktigt att ge den unga budskapet att sex ska vara något som man njuter av och som man själv får bestämma om och när man vill ha det, säger Kolster bestämt.

Ett naturligt skede att föra det hela på tal är då barnet börjar sällskapa. Då kan man bra fråga om de har diskuterat preventivmedel och att det är viktigt att skydda sig.

Prata inte om vad du själv gillar

Föräldrars sexsnack kan, enligt Kolster, jämföras med att prata om mat.

- Det är fullkomligt okej att prata om vad det finns för ingredienser och att tala om vilken del som kommer vart - om man vill tala anatomi - men berätta inte om vilken mat du gillar och i vilken restaurang du helst äter.

Den här regeln anser Kolster att är oerhört viktig oberoende om man pratar till sitt eget barn eller om man som lärare pratar till flera barn.

Hon påpekar att de flesta upplever det som mycket pinsamt att höra om föräldrarnas respektive lärarens privata sexuella erfarenheter.

- Då man pratar sex med sina barn får det inte finnas någon sexuell laddning i diskussionen. Och det blir det mycket lätt om man börjar berätta om sina egna erfarenheter, säger Kolster.

Om sexsnacket ändå känns för svårt

Känns det trots allt svårt att prata om sex så kan man alltid tipsa om olika webbplatser eller skaffa hem material.

Någon annan nära vuxen kan också prata om saken, till exempel en gudförälder eller en faster eller en morbror.

Om ett barn inte får någon som helst sexualfostran hemifrån kan det leda till en skev bild av sex. En del kanske tittar på porr och tror att man måste prestera på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt.

Att lyssna på kompisar kan också leda in det hela på fel spår.

Kolster berättar om en undersökning, som gjordes för något år sedan, där det framkom att de sexuellt aktivaste killarna hade den sämsta kunskapen.

- Det skulle vara klokare att ta reda på fakta istället för att tuta och köra och göra något som man ångrar.

Då barnets sexuella läggning blir för svårt att smälta

Att prata sexuell läggning med sina ungdomar anser Anna Kolster att mycket mer än att presentera vilka sexuella inriktningar som finns.

Barn hör och minns om det som vuxna kommenterar och gör sig lustiga över, till exempel om något de ser på tv.

- Tänk på vad du ger för ett budskap om du säger "oj så det där var bögigt" och grimaserar och skrattar, säger Kolster.

Det är flera unga som berättar att de tagit lång tid på sig att förbereda sig på att berätta om sin sexuella läggning för sina föräldrar, i rädslan för deras reaktion.

I många fall har föräldrarna känt vad som varit på gång och den unga får höra "nog har jag förstått det redan länge".

Om diskussionsklimatet varit öppet från första början är det också lättare att tala om barnets sexuella läggning visar sig vara en annan än föräldrarnas.

En knepigare situation är då den ena föräldern helt enkelt inte vill godkänna barnets sexuella läggning.

- Det finns föräldrar som behöver stöd i ett sådant läge, men det är absolut inte barnet som ska stöda föräldern, säger Anna Kolster.

Då ger hon rådet att föräldrarna diskuterar sinsemellan och funderar hur barnets välmående ändå kunde befrämjas.